onsdag 17 februari 2010

Antal saker vi tappade under dagens ridtur: Fem - tre benskydd, hundens reflexväst, och Fia.

fredag 12 februari 2010

Den lilla hunden har fortfarande inte gått upp utan väljer att ligga och fläka ut sig i sin egna fåtölj ett tag till. Jag förstår honom, det är ruggigt ute (och han är dessutom gårdagens hjälte, jag återkommer till varför). Från och med imorgon blir det nog ändring på den saken dock, eftersom jag då tar hem min häst från det ställe han stått inackorderad med fullskötsel.

Fullskötsel is the shit alltså, så varför övergå från att slippa mocka, och om det är ruggigt väder till och med slippa åka dit? Jo, för stallägarna har ett ridhus, vilket ju var halva orsaken till att han stod där från början, och detta ridhus har nu gått sönder av all snö. Och med gått sönder menar jag "smulats sönder så till den milda grad att det inte längre är igenkänneligt".

Man KAN tycka att något borde gjorts åt all den snön innan den raserade ridhuset. Man kan tycka det.

Så eftersom där inte längre finns ridhus utan jag är hänvisad till att rida ut hela tiden, så kan han lika bra stå här hemma där det är bättre ridvägar, roligare sällskap och så slipper jag ju åka bil till stallet varje dag. Nackdelen är att jag måste upp senast halv åtta varje dag för utsläpp och mockning, samt måste ner dit varje kväll för insläpp och fodring. Å andra sidan är det gratis, och det är ett lättskött stall (undantaget fruset vatten), så på det stora hela är jag rätt nöjd ändå.

Varför är den lilla hunden så heroisk då månntro? Jo, för igår så tog jag hem större delen av mina saker från inhyrningsstallet, däribland en hög täcken som legat på en låg hylla och inte rörts på ett halvår. Gissa vad som byggt bo i dem? När jag lyfte på dem rasade ohemula mängder råttlort ur, tillsammans med en galet stor mus, och jag är som bekant inte så förtjust i möss.

Enter lilla hunden. Enter egga lilla hunden ståendes på pall. Den lilla hunden krånglade sig med visst besvär in under hyllan, jagade ut musen och gjorde processen kort med den. Det tog cirka en sekund, och när han var klar släppte han den lydigt på mitt kommando och gick sen under hyllan för att leta släktingar. Duktig!

Nu VET han i alla fall vad mitt stridsrop "Ta MUSEN!!" betyder (jag skriker det åt honom så han sätter igång och gräver i alla snöhögar, hittills har han ju bara gjort det för att det är kul att gräva).

Så då är det faktiskt okej att ligga och dra sig.