Jag har URkasst internet just nu (men jag HAR internet!), så det här med att blogga är inte prio ett, eftersom jag brukar göra det samtidigt som jag jobbar, och det är fullständigt omöjligt att ha två fönster uppe samtidigt.

Läsa är lika svårt, särskilt eftersom de flesta tycks tycka att ju fler bilder de klämmer in i ett inlägg, desto bättre blogg blir det. JAG tycker då att det som skrivs ska vara intressantare än bilderna, som då enbart ska funka som komplement till texten, men JAG är ju heller inte 14 år.

Hur som helst, så är det SÅ SKÖNT att vara tillbaka på landet i eget stall och med egna rutiner. Tilly beter sig som om hon aldrig lämnat stället, och låneponnyn tycks också trivas. Jag sitter och längtar efter att klockan ska bli ett om dagarna, så jag får dumpa telefonen i ett hörn (har telefontid, annars skulle folk ringa precis hur och när som helst), och gå ner och rida.

Vi kör samma runda varje dag, först en skrittrunda runt "ägorna" (ja, en tiondel av dem i alla fall, sambons pappa har eländigt mycket mark), den tar ungefär tjugo minuter. Därefter trimjobb på den lilla grusvägen jag skrivit om tidigare, mestadels för att den är det enda stället som det går att rida ordentligt på. I skogen har de avverkat överallt, och just nu är det kramsnö på vägarna med isgata under (= broddarna tar inte). Och rida "åt andra hållet" gör jag inte utan sällskap, för Tilly är elektrisk just nu (eller fortfarande kanske jag ska säga). Jag är glad mest hela tiden för min kära halsrem, men samtidigt är hon så ROLIG att rida när hon är sån här, så jag ska inte klaga för mycket, även om oddsen för att jag åker av minst en gång under denna semester är minst sagt låga.

På grusvägen kan man göra precis allt man kan göra i ridhus utom att gå på volt, och det är väl den övning som är bäst av alla att skippa ändå. Skänkelvikningar, skolor, tempoväxlingar, byten, allt går ju att göra, och det bästa av allt är ju att man har så lång tid på sig. Sitter inte en högersluta så kan jag ju fortsätta fila på den tills den gör det, inte tills väggen kommer.

Jag har sagt det förut, men Tilly mår verkligen bra av att ridas/vila i de här intervallerna. En vilodag i veckan är inte hennes grej, hon mår klart bäst av att ridas ordentligt och sen ridas flera dagar i rad. Hon är helt galet fin att rida just nu, stadig i formen och högt upp med ryggen. Den korta galopp hon klarar av att gå i nu är MIL från det halvsken hon var tvungen att ligga i för ett år sen. Av att hon halv-vilat i en månad märks inget alls vad beträffar muskler och kondition, vilket bekräftar det jag läst att en häst tappar inget på en månad. Nu är det ju väldigt svårt att filma på en 800 meter lång grusväg där jag rider fram och tillbaka, men jag ska se om jag inte kan få F att filma några sekvenser ändå. Dels för att det vore väldigt kul att se om det SER lika fint och trevligt ut som det känns, och dels för att det vore kul att kunna visa lite film på bloggen också.

Efter nyår har jag lite dressyr- och hoppträningar inplanerade också med mina gamla tränare, och det ska bli superkul, jag hoppas hon är lika fin då så de får se hur hon utvecklats.

Lite oinspirerad i ridningen just nu, vilket ju har sina orsaker. Eftersom Tilly halvvilar så är hon heller inte särskilt rolig i ridningen, som ju ändå får klassas mest som motion och inget annat. Det går ju inte direkt att ställa några högre krav på henne just nu vad gäller form och balans, så ridpassen går mest ut på att böja igenom, träna högre känslighet för sitsen, och i övrigt mest rulla på i någorlunda bärighet.

Men efter helgen är det slut på det och då börjar allvaret igen, fast så himla allvarligt blir det ju inte eftersom vi åker hem över jul, och där blir det bara uteritter som gäller i tre veckor. Mot min vilja så hoppas jag lite på snö, för underlagets skull.

Alltså, man borde inte bli förvånad över mänsklighetens inneboende elakhet längre, men det blev jag. Stallplatsen jag valde till slut säger nu att jag inte får flytta in, eftersom "de hört så mycket skit om mig".

Låt oss gissa en gång vem som ringt runt till samtliga stall i södra Stockholm och förtalat mig?

Låt oss gissa hur lätt det kommer vara för mig att hitta en annan stallplats någonsin? (En gång skitsnackad, alltid skitsnackad)

Låt oss slutligen gissa exakt hur många gånger jag kommer skriva vad jag tycker om henne och hennes stallplats här på bloggen (så det hamnar högt upp på sökmotorernas lista) när ärendet till slut är avklarat?

MEN! All things aside, så guuud vad fin Tilly var när jag tömkörde henne idag. Det var så att jag längtade efter att sitta på henne, fast hade jag gjort det så hade hon inte varit lika fin förstås...

Filmade en snutt under tömkörning förra veckan (oerhört mycket svårare att filma under tömkörning än longering hörni? Massor av snören att hålla reda på, plus att jag hade pisk för tvärning denna gång). Då gick hon dock inte alls lika fint som idag, men idag så ville jag inte släppa henne med ögonen.

Alltså, jag orkar inte... Hon som jag inte tyckte om har nu mailat och sagt att utöver depositionen vill hon ha två månadshyror av mig, kallhyra á 2500 kr per månad (pga två månaders uppsägningstid), samt att jag är tvungen att ta "mina" pass ändå de där två månaderna. För jag skrev ju på avtal när jag lämnade depositionen. Sen sa jag nej två dagar senare förvisso, men vissa människor är ju som de är och vill klämma pengar ur allt och alla. Jag visste att det fanns en orsak till att jag inte gillade henne...

Till råga på allt hör hon med första stallet av sig per mail idag och påstår även hon att hon ska ha stallhyra av mig ändå. Man baxnar.

Vi pratar Stockholm, vi pratar stallbrist, vi pratar ställen med kö, och därmed tillsatta stallplatser på en vecka. Inget av dessa ställen kommer därför stå med tomma boxar i februari, det kan jag garantera.

Jag är ingen strulig person, tvärtom. Jag har koll på tider, åtaganden, ekonomi, you name it. Jag har varit väldigt velig när det gäller det här med stallplats, just för att jag vill hitta något långvarigt som är BRA för Tilly.

Jag har vare sig skrivit på något eller blivit informerad om uppsägningstid på det första stället, och det har jag informerat henne om, och att jag inte har för avsikt att betala något alls. Nu är hon jurist, och en av anledningarna till att jag sa nej till henne var ju för att folk sa att "Gud nej, där ska du inte stå, hon stämmer folk i parti och minut", så det har jag garanterat inte sett slutet på än. Hon den andra, där har jag ju skrivit på avtal, så där är det knivigare. Har tagit kontakt med Konsumentverket för vägledning så får vi se vad de säger.

Jag kan ju tycka, och då talar jag för MIG och allmänt hyfs, att vore det jag som hade stallet och någon gjorde som jag gjort (till saken hör att jag - självklart - varit väldigt saklig i all kommunikation, och bett om ursäkt för strul och besvär), så hade jag nöjt mig med att behålla depositionen och inget mer. Nu är jag hyfsat säker på att just detta med att behålla depositionen är helt fel, och att hon kan få rätt i det där med hyran, åtminstone delvis, just eftersom jag redan skrivit på. Tänker dock inte ge mig direkt såklart. Jag har dock GIVETVIS alla intentioner att göra som juristerna säger, jag är ingen oärlig människa, men avtalet är extremt luddigt, och innan jag betalar en spänn till vill jag ha det utrett.

Tyvärr är jag också en sån person som ältar allt. Jag vill ha lösningar på allt DIREKT, beslut ska fattas omedelbart, och saker ska också åtgärdas direkt. När det inte GÅR, eller när någon sätter käppar i hjulet, så får jag ångest, tänker på det som ska fixas typ 24/7, tills det är löst, och nästa problem dyker upp, så kan jag ha ont i magen över något annat istället. Har blivit något bättre med åldern, men inte mycket tyvärr.

Jag ser slutet på eländet med stallplats... Förra veckans funderingar slutade med att jag tackade ja till stället med knäpp ägare, med tänket "måste kanske inte träffa henne så ofta". Trots mastodontkollektivpass så var det ändå det bästa alternativet för både hästen och mig. Träffade henne i torsdags och skrev avtal och betalade deposition.

DAGEN EFTER ringer de från ett annat ställe som jag stått i kö till sen jag flyttade hit och erbjöd mig en plats. Något billigare än stället jag sagt ja till, lika nära hem, ännu bättre möjligheter att ta sig dit kommunalt, INGA kollektivpass (bara mockning själv), ridhus med helt okej underlag (lika bra som på det första stället HITTAR jag dock bara inte), hunden får följa med och ridvägarna är mycket bättre. Fri tillgång på strö, silage och kraft. Åkte dit och tittade, och hade turen att träffa på mamman till de två tjejer som har hästar i den stalldel där jag skulle stå, urtrevliga allihop och visade mig precis hur det funkade och sa precis som de tyckte.

Ligger på skrittväg från stor anläggning med träningar, och tio minuter från stället jag tackat ja till med fint underlag där de ju också har träningar. Efter lite konsultationer med stallkompis som känner till de flesta stall häromkring så slutade det med att jag tackade ja. Det innebär att jag förlorar depositionen på det första stället, men Nitton räknade ut att jag sparade in det på fyra månader, så det må vara hänt.

Nu ska jag ha med Tilly och en låneponny upp (HEM!) till landet över jul i dryga tre veckor, och sen flyttar jag in på det nya stället, och sen hoppas jag att hon och jag trivs så bra att jag slipper flytta eller tänka på att flytta någon mer gång alls innan jag bygger hus med min sambo och äntligen får eget stall igen.