Provridningen igår gick faktiskt väldigt bra. Eller, det beror väl i och för sig på vad man menar med bra. Om man menar med bra att "hästen gick som en ängel och det såg asbra ut", så... nej. Om man menar med bra att "tjejen som red kunde rida någorlunda som utlovat och visste ungefär vad hon pratade om, och försökte även applicera det på mitt sto som låtsades inte förstå" så är det mer med verkligheten överensstämmande.

Nu är jag väl lite orättvis mot T också, som faktiskt inte är den typen av häst som låtsas eller myglar. Hon bara fattar inte helt enkelt, just för att hon inte fått de kraven ställda på sig tidigare som jag ställer nu. Plus att hon med största sannolikhet går och känner efter om hon fortfarande har ont, och den barriären kan, och FÅR, ta tid att komma över. Hon har börjat fatta den här sortens arbete med mig nu, men med en ny människa och på bett gick det inte lika bra.

Nöjd med tjejen hur som helst, men har ändå två andra provridningar kvar som jag kommer låta äga rum först.

Idag får hon vila, och jag är ridsugen så det kliar i fingrarna.

T och jag var på terrängträning igår. På en bana som det ösregnat på hela dagen. Och fortsatte ösregna på hela tiden medan vi tränade (det slutade två minuter innan jag skulle lasta på och åka hem igen). Aldrig sett smutsigare häst. Eller blötare matte (det regnade rakt igenom alla regnkläder till slut, jag hade lera i håret under hjälmen). Ibland undrar man ju vad man håller på med som hästsportare.

Men om vi som rider är galna, så är ju folks medföljare ännu galnare, som följer med och står BREDVID i ösregn. Eller som mamman till de två tjejer i tioårsåldern som var med i samma grupp som jag på varsin liten ponny, som snällt stod i ösregn och lera och fixade och broddade, och som efter träningen genomblöt och kall fick ta emot illvrål och gråtande (!?) från den ena tjejen för att hon inte fick brodda av själv. Jag var väääldigt nära att säga både det ena och det andra till tjejen, men lät bli, det hade nog inte tagits emot så väl av mamma heller.

Tänkte dock i mitt stilla sinne att låt ungjäveln brodda själv, sätt dig i bilen och bli varm och ät choklad så länge, så får vi se hur länge den bortskämda gnällungen tycker det är kul med leriga hovar och blöta broddar. Men det finns ju en anledning till att ungen är bortskämd också.

Jag har, i samband med bytet till ny stallplats, beslutat mig för att leta efter en duktig dressyrryttare, som vill rida T någon dag i veckan, gärna för tränare, och som kan tänka sig att tävla i dressyr. En medryttare, utan att ta betalt dock såklart, det är ju jag som får hjälp. Jag gissar att om jag inte har väldig tur, så är detta en sån sak som jag måste hitta någon som JAG betalar, men jag provar såhär nu i alla fall så får vi se vad vi hittar. Har fått massor med mail, intressant nog så tycks inte orden "kunnig dressyrryttare" betyda samma sak för folk, eller så har de mest bara gått på orden "utan kostnad". Plockat ut tre stycken hittills, och har fler på lut, men T ska väl få slippa allt för mycket okänt folk på ryggen helst. Första provridningen är ikväll, så vi får väl se.

Apropå byte till ny stallplats och klagande på den förra, så vill jag, trots min anonymitet som ju ändå relativt enkelt går att luska ut, framhålla att jag på inget sätt är missnöjd med K som sköter om stallet och dess rutiner åt ägarna. K är fantastisk på alla de sätt, jag har mycket nytta av henne, och har verkligen inget att klaga på i DEN vägen. Det är den del av skötseln av stallet som bestäms av ägarna, och som är utanför hennes kontroll som minst sagt brister.

Rider varannan dag med bett och varannan på hack med långa skänklar. Har hittat ett bett hon trivs med! Självklart är det ett apdyrt Sprenger! Ska låna det här jag lånat så länge jag kan, och leta begagnat så länge. Hästusling...

I övrigt så har vi ridit på ungefär samma sätt varje dag - börjat med uteritt där hon både får klättra lite och trava lite grann på asfalt, för att sen trimma lite på ridbanan (får passa på så länge det går). Hon är fortsatt ljuvlig att rida, och jag njuter så länge det varar. Hon fäller päls som attan och är därför en aning loj, och jag ska klippa så fort jag får tid, men det är det visst brist på nu för tiden.

Idag ska jag dock tömköra, hon uppskattar nog att slippa ha matte på ryggen som omväxling. Imorgon är det terrängträning, tjoho! Och så ska jag hjälpa till att köra en stallkamrats halta sto till klinik, så det blir en lååång hästdag imorgon. Däremellan ska jag hinna klämma in lite ridning på det där outbildade stoet som jag red innan sommaren. Hon är inte riden sen dess, bara tömkörd, och sist hon reds skickade hon av sin ägare, så det kan bli spännande...

Har hur som helst hittat ett nytt stall nu, har medvetet låtit bli att leta ett tag nu för att jag inte vetat hur det skulle bli med min egen boendesituation och därför inte vetat i vilken förort jag borde leta. Men nu vet jag, och därför flyttar vi nu första november.

På papperet låter stallen lika: 30 hästar, foder ingår, utbildad personal, man kan köpa till mockning och andra tjänster, in- och utsläpp samt täckesservice ingår, ridhus finns, ridbana finns, ridvägar finns. Ligger på ungefär samma avstånd från där jag bor. MEN, skillnaderna är ändå stora: där jag står idag sköts inte underlaget i vare sig ridhus eller på ridbana (och nej, att "kratta" lite med traktor varannan vecka gills inte som skötsel), på nya stället har de fiberunderlag som sköts om tre gånger i veckan. Dagens foder och strö är UNDER ALL KRITIK, och jag köper ju mitt eget, på nya stället är allt inköpt av bra leverantörer och analyserat. Dagens ridvägar finns på papperet, men inte i verkligheten, på nya stället FINNS de, plus att det finns en slinga i skogen som är preparerad på dryga tre kilometer och som även tas om hand vintertid. Oändigt mycket bättre ventilation, finare boxar, faktiskt ANSTÄLLD personal, och mycket större utrymmen för saker.
Förvisso är det dyrare än dagens, men jag behöver inte köpa till foder, jag behöver inte skaffa eget strö, jag behöver inte köpa till tillskott, det kommer ta mig enbart halva tiden att ta mig dit, och jag kommer kunna sänka mina bensinkostnader med minst 30%, så jag räknar allt som allt med att det går plus/minus noll faktiskt.

Sen får tiden utvisa om, eller rättare sagt VAD som är fel på det här stället, men den dagen den sorgen, och man gör så gott man kan för att hästen ska ha det bra.

Har just kollat på den där dokumentären om Buck på SVT Play, vars länk cirkulerar på hästbloggarna. All in all är jag imponerad av honom, och han har ju rätt känsla och inställning. Utom med en sak, och det var den gula hingsten. Killen som går in till honom och blir biten, får ärligt talat skylla sig själv. Går man in till en dokumenterat aggressiv hingst utan något skydd som exempelvis ett spö, och retar upp honom med saker han inte upplevt tidigare, då är man dum i huvudet.

DESSUTOM, så kan jag faktiskt inte tycka, av de bilder vi får se, att hingsten ÄR särskilt aggressiv. Visst är den farlig, visst har den dålig koll, och visst är det något fel på den, men hopplös är den inte. På bilderna innan, när Buck får ägaren att gråta, när han puttar runt den i fållan, då står hingsten och slickar sig om munnen flera gånger för att visa underkastelse - varför inte jobba vidare från den sinnesstämningen och ge den rätt vid det tillfället?

Den verkar som sagt inte omöjlig, och med kastrering, och säker hantering så skulle den säkert bli helt okej. Snygg att se på är den också. Jag stängde av när killen blivit biten, så vet inte vad som hände efter det.

Oj vad blöta vi blev idag. Brukar annars ha hyfsad tur med vädret tycker jag, är sällan vi hamnar mitt i regnet faktiskt. Idag började det regna precis när vi var klara för uteritt, men jag tittade på molnen och tyckte att det såg lokalt ut. Så hund, häst och jag red iväg på en ganska varierande ritt, där vi började med att klättra, fortsatte med trav på sandvägar och sen galopp i sandtaget. Jag hade tänkt gå asfaltsvägen hem, men då var det motorcrosscyklar i sandtaget som jag inte hade någon lust att gå förbi, så vi skrittade hem igen, ungefär samma väg, minus klätterbacken neråt.

Då började det regna igen, och SOM det regnade. Försökte styra in T under en gran, men att stå still på hemväg var inte populärt, plus att (den nyklippta) hunden satt på stigen och frös (idiot), så det var bara att genomlida. Det är väl i och för sig inte så farligt att rida i regn tycker jag, hjälmen gör ju att man slipper mycket av det obehagliga våta, men händerna blir så väldigt kalla.

Det inte bara regnade, det blåste också, massor, och det i kombination med trehundra rådjur och ekorrar gjorde att T blev ordentligt på tårna. Jag, som rider ut i dressyrsadel, eftersom vi inte ska rida så mycket i hoppsadeln, var inte så glad. Men vi klarade oss hem utan problem, lagom tills det slutade regna. Påminn mig nästa gång om att dagen efter en vilodag ska vi INTE rida ut, då ska vi trimma och ta vara på energin. Rida ut kan vi göra dagen INNAN en vilodag. Jag ska definitivt inte rida ut efter TVÅ vilodagar.

Har för övrigt hittat en ny stallplats också, men har inte meddelat nuvarande ställe än, så återkommer om det senare.

Min duktiga duktiga häst och jag var ju och tävlade igår igen. Vi hade "hårdtränat" hela veckan innan, och jag var faktiskt rätt nöjd med henne till slut. Visst är hon fortfarande instabil, men hon försöker hela tiden, och blir väldigt lycklig över beröm när hon hittar rätt. Vissa saker och övningar fattar hon på en gång, och gör sen om och om igen (hej galoppfattning ur byte av volt, låt oss för all del göra så jämt, förödande för serpentinbågar I tell you), andra saker (sånt som är jobbigare gissar jag) tar lite längre tid att få fram.

Om JAG bara vore en bättre ryttare, tänk vad mycket lättare allt skulle bli då? För jag märker ju att de få gånger som det klickar till mellan oss och vi båda gör rätt samtidigt, då är hon helt underbart lättriden, och oerhört uppmärksam. Det är hon givetvis jämt, det är ju bara jag som inte kan förvalta det.

Hur som helst, tävling. En-dagars den här gången, men vi hade tur och fick ett sent startnummer. Framridningen till dressyren gick bättre än förväntat, trots att det var en liiiten framridning, tillsammans med folk som inte hade koll på etiketten. Para det med häst som borde ha röd rosett (jag VET att det är skandal att jag inte har en än), och det blir väldigt mycket planerande av väg. Väl inne på banan faller hon isär lite grann, men eftersom min sambo faktiskt följde med för en gångs skull så har jag det på film (!) och kan analysera själv. Jag tänker dock INTE visa den här, för trots att det gick ungefär dubbelt så bra (hälften så dåligt) som förra gången, så betyder det ändå inte att resultatet var något att hänga i julgranen.

Hoppningen samma sak, inget att orda om, och sen terrängen, som var SVÅR. 17 hinder med en maxtid på 3,45 minuter. Banan var 2 kilometer lång. Tilly var glad och framåt, men tittade dock på en hel del hinder, hoppade ändå utan problem när jag la om benen och smackade på. Vid hinder nummer 12 var jag slut i benen... tack och lov var då den tekniska biten av banan över och jag kunde gasa lite.
Jag red en SNABB runda, och då kom jag i mål på 3,40...

Slutade alltså, igen, på mina dressyrstraff, vilket räckte till första utanför placering! Trodde jag väl aldrig när jag skrittade av efter dressyren, jag hade varit nöjd med allt omkring en 20-plats. TÄNK nästa år, när jag fått ordning på dressyren, då kommer vi vinna allt sånt här vi ställer upp i.

Jinx, för säkerhets skull.

Har även varit på hästbutiks-utförsäljning, och la vantarna på ett ljuvligt Anna Scarpati-schabrak, vitt med silver och blå passpoal - 400 kronor, som hittat. Jag är nu verkligen ingen märkesnörd, och går definitivt hellre på utseende än märke, men eftersom vi mestadels kör på marin (parat med rött i terrängen) så passade det ju utmärkt.

Och nu ska jag rasera mitt påstående om att jag inte bryr mig om märken genom att lägga upp bilder på tre saker jag VILL HA. Eller okej, bara en av kavajerna då, men de är så snygga båda två att jag inte kan välja...

Kavajerna från Spooks, byxorna från Prestatie Sport.

Vilket ridpass T bjöd mig på idag. Lätt det trevligaste vi haft ihop någonsin. Skulle egentligen tränat, men K bytte dag till imorgon, så tänkte "bara" trimma lite lätt på utebanan med hacket med långa skänklar.

Så sa dock K att det stod hinder i ridhuset, så tänkte att då kan jag lika bra prova att rida där och hoppa lite med det hacket för att se om det funkar eller om det är för skarpt. Och sen liksom bara... flöt det.

Hon var så fin! På, men ändå lydig, lyssnade jättefint bakåt fast hon låg på precis hela tiden (bättre för mycket i handen än för lite just nu), och jag kunde verkligen samla ihop i både trav och galopp, samla tre steg, lätta tre steg osv. En sån här ridkänsla har jag inte fått på henne tidigare, det känns verkligen som att något har lossnat. Riktigt fint gung i traven, vilade på steget och satte under sig, för att inte tala om galoppen, som jag dock inte red särskilt länge i. Och för en gångs skull var det någon som SÅG! Tänk om någon kunnat filma lite också...

Övergångar, och halter, allt blev lika trevligt och mjukt, det enda som inte funkade var galoppfattningar, hon vill alldeles för mycket, och så slår det slint i lilla huvudet, så det fick jag hoppa över, och istället jobba på själva galoppkvaliteten. Så mycket hoppande blev det alltså inte, tre språng fick vi till, men jag tror att det här bettet är en aning för skarpt för hoppningen, jag måste vara långt mer följsam än jag är idag, och då blir hon ledsen när jag inte är det.

Imorgon träning alltså, men på bett - hon kommer garanterat inte vara lika fin, men vad gör väl det, dagens ridpass kan jag leva på länge. Hann knappt hem innan jag längtade till imorgon, det är så otroligt roligt att rida just nu.

Samma fina väder idag, och jag var sååå sugen på att rida. Nu hann jag ändå inte, eftersom jag dels hade fler hästar att ta hand om idag, och dels hade bokat upp eftermiddagen. T fick vackert gå kvar i hagen och skrota, och det verkade hon rätt nöjd med.

Ridskolefoto var på tävlingen och fotade och har fått upp alla bilderna nu (2643 stycken...), och trots att jag sa till fotografen efter hoppmomentet att om han lyckats få någon bra bild så var jag imponerad, så hade han faktiskt det. Men den bästa fick han under terrängen - vi är precis på väg ner i vattnet, T har FULL fart framåt, öronen spikrakt framåt, och jag tittar redan på nästa hinder. Fångade känslan perfekt, T ser inte ett dugg bekymrad ut över att det snart kommer vatten, och jag bara håller i mig och styr (på nästa bild ser man att hon kommer hoppa över hela vattnet). Jag tänker inte köpa den, eller någon annan, för 99 kronor för en bild tycker jag är helt hysteriskt dyrt, men det är bild 390 från klass 3 om någon är intresserad.

T har för övrigt öronen spikrakt framåt på varje bild som tagits i båda momenten, och det syns verkligen att hon har kul. Det syns också att hon möjligen har lite för kul och att matte är avhängd större delen av tiden, men skitsamma, det gick ju felfritt ändå.

En annan sak med henne som jag är så väldigt nöjd med är att oavsett hur taggad hon är, och det var hon ju som bekant, så är hon hela tiden helt lugn att hantera. Visst, så hon står på bakbenen under dressyrmomentet, men så fort jag hoppat av kan jag binda henne vid transporten (dubbla säkerhetsåtgärder) utan några problem och fixa allt och brodda själv. Jag skickar henne på transporten utan problem mellan klasser och besiktningar, och hon står snällt och väntar tills jag ber henne gå ut igen, varpå hon igen står lugnt och blir iordninggjord, och taggar till först när jag sätter mig i sadeln. Det är precis allt jag letat efter i en häst.

Dagen bjöd på tjugo grader och solsken - som upplagt för en uteritt, vilket var helt enligt plan. Tänkte bara lulla runt lite för att T skulle få sträcka på sig efter helgen, men mitt antagande om en trött häst kom på skam - hon var precis lika pigg som dagarna innan, och ganska odräglig. Hade på ponnyhacket, vilket var sorgligt otillräckligt, det var först på allra sista sträckan, efter en timmes ridning, som jag fick ihop henne... hjälpligt...

Annars är det en bra runda jag rider, varierat underlag med allt ifrån galopp i sandtag till skritt och trav på asfalt (vilket skrämde livet ur hunden när det satte igång att klappra bakom honom). Hade sån himla tur att jag precis hann hem till stallet när det började mullra och blixtra, och min tanke att släppa ut T i hagen igen la jag på is, och tur var väl det, för jag hade precis fått in henne i boxen när det började ösa ner.

Kul ändå att hon är så himla glad! Ju mer jag tänker på det ju roligare tycker jag att det är. Och ju mer jag läser och ju fler videor jag tittar på, desto mer inser jag att det ju bara är lydnad som gäller. Mycket enkelt egentligen. Lyssnar hon inte så får jag bara göra samma (skit-)sak om och om igen tills det sitter, och eftersom det är en väldigt lyhörd och lättlärd häst så är det bara mig det ankommer på nu.

Imorgon får hon ändå vila trots piggheten, det var inte SÅ länge sen hon stod och jag vill för allt i världen inte överanstränga henne. Sen ska vi träna för K på onsdag och så trimmar vi själva på torsdag. Vila på fredag och sen ny trimning på lördag, och så avslutar vi med tävling på söndag. Veckan därefter ska hon gå lösgörande ute på måndagen, men sen får hon faktiskt vila igen efter det, tre dagar i sträck borde räcka, och om jag skippar havren kanske jag slipper dampandet. Som sagt, jag vet att man inte kommer någonstans på att vila, men jag vågar verkligen inte gå för fort fram. Veckan därefter bjuder på både terrängtävling och P&J, och jag har bestämt mig för ett upplägg med intensivare träningsperioder varvat med fler dagars vila nu - jag måste ju börja någonstans.

Hela helgen har vi roat oss med att tävla fälttävlan. Arrangörsklubben hade delat upp klasserna så det gick att rida dressyr/hoppning på lördagen och sen terrängen på söndagen istället för allt på samma dag, och eftersom T står tjugo minuter därifrån var det ju perfekt för oss som mjukstart.

Vi red för ny tränare (duktig och trevlig, men jag kommer inte byta) i onsdags, ett ganska krävande pass, så jag tänkte vara snäll mot min häst och gick därför en långpromenad på torsdagen och sen fick hon vila på fredagen för att hon skulle orka med helgen. DET var helt fel uppladdning kan jag säga...

Jag tänker inte ens tala om vad vi fick för straff i dressyren, för det var faktiskt rent bedrövligt. T var FULLT på det klara med att här på den HÄR anläggningen, där ska man springa utav bara helvete och hoppa stockar, så visa mig de jävla stockarna nu bara så kan jag hoppa dem! Så hon hade två lägen; full fart framåt, och hopp på två ben. Fick ihop henne hjälpligt på framridningen, där jag tack och lov ändå tagit till ordentligt med tid, även om hon exploderade så fort någon annan häst red förbi (eller någon människa gick förbi, eller en hund skällde, eller om det blåste i gräset, eller...), så jag fick rida fram utanför. Det lugnet var dock som bortblåst inne på banan, och ja... jag fick en sexa som högst (på första linjen, hahaha).

Skitsamma tänkte jag, jag är glad att hon är PÅ, och den dagen jag lyckas kanalisera all den där energin som nu gick uppåt så kommer hon vara GRYM.

Hoppningen var inte mycket att orda om, enkel och LÅG liten bana som T susade runt i överljudsfart, trots att jag klokt nog valde att låta bettet sitta kvar och inte byta till hackamore.

Idag då alltså terrängen, ungefär samma bana som förra året, och om jag trott att T skulle vara trött efter lördagens skuttande så bedrog jag mig. Hon hetsade loss på framridningen, och var ett rent jävla elände med luftsprång och dunsande in i andra hästar (hade jag varit vem som helst annars så hade jag hatat oss, jag MÅSTE skaffa röd rosett). Jag gjorde mitt bästa, men hon var så taggad att det slog gnistor om henne så jag nöjde mig med några få språng, sen travade vi för oss själva nere i ett hörn.

Var i vanlig ordning så nervös att jag hyperventilerade inför starten, men T drog iväg som ett jäkla skott (hon hade ju väntat i två dagar på det här!), och redan efter hinder nummer två insåg jag att det enda jag behövde göra var att styra. Hon tvekade inte på ett enda hinder, gick som ett jäkla ånglok, hoppade ÖVER vattnet, och tittade inte på en grej. Resultaten ligger inte ute än, och jag åkte hem så fort jag skrittat av henne, men jag kan nästan lova att vi vann terrängmomentet, alltså VILKEN jäkla terränghäst jag har!

Sjukt sjukt sjukt nöjd med henne, trots resultatet, nu ska vi trimma denna vecka, för på söndag är det dags för nästa tävling, men den blir också årets sista. Möjligtvis lägger vi in någon hopptävling innan året är slut, annars har jag faktiskt bara tänkt tävla dressyr - det är ju trots allt där vi kommer vara tvungna att håva in poängen, bara felfri hoppning och terräng räcker inte. Tyvärr...