Kollade resultatet på förra helgens två tävlingar och vi hamnade första utanför placering i båda. Inte så illa för en liten häst som går halvskruttigt på bett och som bara varit fullt igång i ett par månader.

Denna helg var det alltså dags för fälttävlan, och arrangörerna hade valt att lägga det på två dagar. Dressyr och hoppning första dagen, och terrängen andra. Bra för att man ju slipper den långa väntan till terrängen, och för att hästen hinner vila ordentligt, men dåligt för att det blir en jäkla massa körande och hela helgen går åt.

T var hur som helst ASPEPP första dagen, tävlingen hölls ju på den anläggning där vi brukar träna terräng, och sist vi tävlade där (2012...) gick hon ju i princip inte att rida i dressyrmomentet pga helt hysterisk häst som bara letade terränghinder. Och lika så nu, jag red fram en hel timme, mestadels i skritt för att få henne att slappna av, något som bara lyckades delvis (hästen bjöd på de halva stockar som fanns att sitta på bredvid banorna...), hon var enormt spänd när vi äntrade banan, men höll sig i alla fall på mattan den här gången. Och det måste sett bättre ut än vad det kändes, för vi red ihop knappa 65% och fick kommentaren "Trevlig uppvisning, där hästen ibland blir lite lång och låg"... haha var hon nu  fick det ifrån, för T var så spänd att jag nästan hade hennes öron i munnen.

Ett styck SJUKT besviken häst tog jag med till transporten för ombyte av sadel, så när hon väl kom ner till framhoppningen och insåg att det faktiskt skulle hoppas idag fick hon stora spelet och gick inte att hålla i. Två gångarter: hopp rakt upp eller överljudsfart framåt. Jag är rädd om min näsa, så jag valde överljudsalternativet och T susade runt den ynkligt låga lilla banan i rekordfart. Sen var hon slut i skallen.

Banan måste dock varit svårare än vad jag tyckte, för det var mängder som föll ifrån och blev uteslutna. Så nu MÅSTE vi verkligen gå upp ett par klasser.

Dagen efter alltså terrängen och T fattade inte alls varför vi skulle ut och åka igen, men taggade till något ohemulskt när hon fick hoppa stockar på framridningen, så det la jag snabbt av med. Skrittade sen bara runt lite innan vi fick startsignal (ja, eller skritt och skritt...) och T satte snabbt upp överljudsfart här med. Försökte reglera lite grann framför hindren, men det var nästintill ogörligt, men alltså herregud vad kul det är! Vi fick dagens snabbaste tid, 3:30, men maxtiden var satt till 3:45 så det var väldigt snålt tilltaget. Det gjorde att vi återigen slutade på våra dressyrstraff, vilket räckte till sista placering!

Och alltså, jag har världens bästa häst. Jag kan inte önska mig annat än det här, förutom att hon får vara frisk såklart. Visst taggar hon till mer än önskat i dressyren så tillvida att hon inte lyssnar nog, men just den där energin och gnistan är ju exakt vad man söker. Klockren i hoppningen, och verkligen världens bästa terränghäst. Samtidigt som hon snällt står bunden vid transporten medan jag fixar i ordning, snällt står på den och väntar, och jag skickar på henne själv både hemma och efter tävling. Fint steg, bra temperament, hoppteknik, men framförallt mod och vilja, shit alltså vilken häst jag har. Så galet kär i henne, jag hoppas så hon får hålla, för jag kommer aldrig mer hitta en sån här häst (för det priset i alla fall).

Igår skrittade jag bara ut barbacka för att jag ville att hon skulle få sträcka lite på musklerna, och jag trodde hon skulle vara trött och stel, men icke, hon knatade på så jag fick whiplash-känningar och fick välja väg helt själv = sjukt nöjd häst, och väldigt besviken när jag vände hemåt, så jag säger ju det, arbetsvilja! En fantastiskt kväll var det också, det hade regnat hela dagen, men nu var det alldeles varmt och fräscht, luktade ljuvligt och småfåglarna sjöng för full hals, det kunde verkligen inte bli bättre.

Fina T och jag haver nu tävlat i dagarna två, igår hoppning och idag dressyr. Vi förbereder oss för fälttävlan med andra ord. Igår skulle vi egentligen tävlat en meter och sen 110, men rundan hon gjorde i enmetersklassen var så klockren och tvärlydig att jag avanmälde och åkte hem istället (mycket besviken häst när rundan var slut för övrigt: "MER!") Så det känns ju mycket bra, och en meter känns för övrigt så galet lågt nu.

Idag en maxad LC och hon var en aning matt på framridningen, och eftersom ridskolans ponnyer gick i hagarna runt omkring var hon även rätt spänd, men hon var fasen snyggast på framridningen till slut när hon slappnade av. Spände till och gjorde ett hyfsat program väl inne på banan, jag får vara nöjd så länge, fast jag vet ju att hon kan mer mycket mer. Red i alla fall ihop knappa 66%, men då var det väldigt snällt dömt... tror jag, eller så var alla andra ännu mer kassa än vi. Låg på första plats när jag lastade och åkte hem, men då var knappt halva startfältet kvar, så det lär väl knappast hålla i sig (klassen är inte klar än).

Nästa helg årets första fälttävlan! Tjoho!