Hästen är uppenbart frisk nu då, och detta är jag helt säker på tack vare pigghetsgraden hos damen. Den är hög, mycket hög. Jag har ju ridit: träning, jogg, uteritt, träning, jogg, uteritt, så långt det bara gått, och då har uteritterna skett barbacka på täcket, med ponnyhack, i alla gångarter.
Detta är det dags att sluta med nu, tackar som frågar, i alla fall i någon gångart snabbare än skritt.
Dressyrandet går hyfsat, babysteps visserligen, men det går ändå framåt. Varannat pass på novabett, varannat pass på hack, och även om hon inte accepterat bettet helt än, så kan jag i alla fall inte klaga på stödet... Nåja, bättre med för mycket stöd, än med för lite. Fast inte om ni frågar min nacke.
Själva ridningen är alls inte avancerad, vi håller oss fortfarande på raka spår hellre än på volt, men jag får inte längre ångest av galoppjobb på volten. Mycket förflyttningar och övergångar, rätt trist ridning egentligen, om det nu inte vore så förskräckligt roligt att rida min trevliga och ambitiösa häst (rimmar illa med bettproblemen förstår jag, men det ena utesluter inte det andra). Bettproblemen är ju ärligt talat bara tillvänjning och lydnad, och kräver mycket av mig i form av stabilitet och mjukhet, så det tillför också sin lilla krydda i ridningen, jag MÅSTE rida bra på henne.
I hoppningen är vi längre fram, men så kräver den ju faktiskt inte lika mycket detaljprecision i nuläget som dressyren gör. Där går hon alltid på hack med långa skänklar och är faktiskt en dröm att rida just nu - helt galet lydig är hon. Jag kan bara sitta still mot hindret och rätar jag upp mig samlar hon sig, och lättar jag av i sitsen länger hon ut galoppsprången. Vi hoppar inte mer än en meter, för jag har tappat all höjdkänsla, och tycker att en meter är högt tyvärr.
Vi har även hunnit med att tävla här hemma i en inbördes klubbtävling, två kval och en final, och det som är avklarat är första kvalet, i vilket vi kom tvåa. Det väckte dock tävlingslusten i mig, och när jag nu dessutom börjar förstå att hon faktiskt är okej, och inte har gått sönder igen, och därmed börjar hoppas på någon form av framtid, så har jag också börjat titta lite efter hopptävlingar. Som alla är komplett fulla. Inget öppet förrän i slutet av mars. Och dressyr är nog ingen idé att tävla än, fast i och för sig, varför inte, det spelar ju ingen roll hur det går eftersom det bara är träning inför vårens och sommarens fälttävlan (och till min förvåning ser jag att det kommer finnas minst tio tävlingar att välja på om jag lägger till Södermanland och Uppland, så här ska fasen tävlas i år).
