Gårdagens träningspass gick bra, dock var hon lite loj (förmodligen lite trött efter söndagens långa tävlingsdag), så jag tog på mig sporrar, vilket jag sällan rider med annars. Hon tar dem bra i traven, men blir sur i galoppen, och när hon blir sur i galoppen blir det bara massa byten och korsgalopp. När jag rättade till mig i sadeln och satt still och bara använde överskänkeln så gick det mycket bättre och för första gången kunde jag till och med rida ihop henne i galoppen. Hon orkar inte det så länge, max ett varv, men det har ändå gått så mycket fortare än jag trott.

Mamma följde med och filmade, men med nya kamera som inte riktigt ville göra som hon sa så blev det inte så mycket film att ha, och eftersom det är filmat i HD så vill inte min dator ha med filerna att göra. Får se om jag lyckas klippa ihop lite bitar sen som jag kan lägga upp här.

Idag får hon en välförtjänt vila, fast jag är väldigt ridsugen. Måste till Sthlm för jobb (blä), så hade ändå inte hunnit. På onsdag ska vi åka iväg på en Pay & Jump och hoppa svindlande höga 70 + 80 cm. Därefter ska hon faktiskt få ta det lugnt ett tag, det har varit rätt mycket träning och tävling nu på sistone. Jag vill inte ge full sommarvila, för det är ju nu det är som roligast att rida. Skulle jag någonsin ställa av helt så skulle det vara i november eller så. Men ser egentligen ingen anledning till at ställa av helt oavsett, det blir ju så tråkigt med påställning sen och ny uppbyggnad. Tycker det är smartare att ge kortare vilor här och där, med bibehållen ridning före och efter - då hinner hästen inte tappa muskler/kondition, men får ändå ta det lite lugnt.

Upp till en månad kan en häst vila utan att tappa märkbart i muskler och kondition. Nu ska hon inte få vila så länge, och dessutom är det ju långledigt denna vecka, så uteritter blir det nog ett par ändå, men de schemalagda dressyrträningarna har sommaruppehåll nu, och min "närmaste" hopptränare är på lite andra banor de närmaste veckorna. Nästa vecka åker min sambo och jag på bröllop i Italien i fyra dagar, så då får hon ju stå då oavsett. Veckan efter det är det en hopptävling på vår hemmaklubb där jag anmält till 90/1 meter - hur det faktiskt blir med den starten beror på hur hon går imorgon. Men tre veckors vila/lätt ridning får hon nu, sen sätter vi igång lite lätt igen, och sen gör jag samma sak i mitten av juli, det tror jag blir lagom.

Alltå, jag är så redigt trött på den här blåsten nu! Det blir bara kallt och svårt, saker flyger omkring och hästarna blir på tårna. Så här mycket och så här länge har jag inte varit med om att det blåst förut. Eftersom jag är höallergiker och har klippt hö, så blir höhanteringen varje dag mer eller mindre tortyr också.

Hur som helst, jag red ju inte i fredags, och i lördags skulle jag ha trimmat lite, men hade så ont i huvudet hela dagen att hon fick vila då också. Förväntade mig därför en väldigt stissig häst igår, men hon var faktiskt lugn och fin. Fick (återigen) en väldigt fin känsla på framridningen (har börjat hitta knapparna nu), och hon skötte sig faktiskt över förväntan under dressyrprovet. Lite hets mot slutet (efter att ha tagit tyglarna igen efter den fria skritten), men klart godkänt, och fortsätter vi rycka upp oss i den här takten vad gäller dressyr så kommer vi kunna rida ritter på godkända poäng inom kort.

På med hoppsadeln och ner till hoppbanan som gick på gräs, men eftersom det var en startfälttävlan och gick på 60-höjd så bedömde jag det onödigt att brodda. Hoppade tre språng och gick sen in - finns ju ingen anledning att hoppa mer när hästen ändå redan var ordentligt framriden. Det visade sig att det här med att tävla utomhus på gräs verkligen var Tillys melodi; hon sög tag i varenda hinder och jag fick en riktigt fin känsla här också. Några kråksprång blev det ändå, för när jag sitter och rider på 60-höjd och med giv och stöd för den höjden, och hon sen hoppar 1,10, så hinner jag omöjligt med att ändra mig. Tyvärr, men nu har hon i alla fall insett att matte är lite klantig där uppe ibland och tar inte så hårt på det längre.

Sen var det som sagt fyra timmars väntan till terrängstart så jag hyrde en box och ploppade in henne med en höpåse, och F och jag kollade lite på andra, sen satte vi oss i bilen och läste böcker och åt godis tills det var dags för bangång. Efter den hann jag kolla på de två första ekipagen innan det var dags att ta ut Tilly igen. Red fram i max en kvart och hoppade en stock ett par gånger innan det var vår tur. Det dröjde till halva banan igenom innan hon RIKTIGT fattade vad det var vi höll på med, men då blev det fart på henne. Vi dundrade över hindren mot slutet, för jag la upp tempot ordentligt för att jag ville se vad hon sa om att hoppa "konstiga" hinder i riktig terrängfart, och det gjorde också att hon tände till.

Så all in all felfria, och jag tror att om det varit riktig tävling och inte bara startfälttävlan så hade vi hamnat åtminstone i de övre 30 procenten. Jag har inget negativt att säga om Tillys insats alls faktiskt, hon är klockren och jag är väldigt glad för henne. Hon gör allt jag ber henne om och hon gör det bra, och som det ser ut nu så kommer hon bli precis den häst jag önskat mig. Plus att hon är min lilla älskling och tycker väldigt mycket om sin matte. Och på alla framridningar var det flera stycken som kom fram och kommenterade vilken söt/snygg häst hon är, sånt värmer ett mattehjärta.

Hon stod till och med snällt i transporten hela 1,5 timmarna hem, nästan, började inte protestera förrän vi kom in på grusvägen hem och hade en kvart kvar - då tröttnade hon och ville ut i hagen. När vi väl kom hem och jag släppte ut henne så sprang hon femton varv i full galopp och snurrade upp stackars Göran rejält.

Det enda negativa jag har att säga om dagen är startlistan med tider. Jag vet inte vem som bestämt att starterna eller upplägget skulle ske som det gjorde, men att ha fyra timmars väntan mellan hopp och terräng, när terrängbanan står klar hela tiden, och det pga många tävlande är samtidiga starter på både hopp- och terrängbanan i alla fall, är för mig inget annat än obegripligt. Dessutom hölls ponnyernas hopprov samlat efter att den sista ponnyn ridit dressyren, vilket innebar att för den stackare på ponny som startade först innebar det hela SEX timmars väntan. Hade de lagt terrängprovet med två timmars vila och låtit även ponnyerna hoppa " i ström" så hade ingen behövt vänta mer än i två timmar. Såg ingen som helst anledning till att sära på hästar och ponnyer eftersom alla red samma program och samma bana som var utan relaterade avstånd. Nej, det förstod jag inte alls faktiskt.

Tyvärr inte fått bilderna av F än, så de dröjer, om jag inte hinner gå ner själv och hämta dem idag.

Terränghoppning alltså... KAN vara det roligaste som finns. F följde med och fotade, och på VARJE bild har jag ett stort fånigt flin i ansiktet.

Hade inte förväntat mig något av träningen alls egentligen, med tanke på att Tilly varit lite tittig de senaste hoppträningarna, och det tog oss en kvart att komma över det där jäkla diket jag nämnt tidigare. Men, jag har helt klart närt en liten terränghäst vid min barm - jäklar vad kul hon tyckte det var!

Det var full fart från start, mer full fart än jag egentligen ville ha, med resultatet att jag satt med handbromsen i i början och fick ett ganska avsevärt antal fula kråksprång. Hade jag gjort samma sak på hoppbanan hade hon surat ihop helt och vägrat hoppa mer, men nu bjöd hon lika mycket hela tiden ändå. Dumma matte som inte fattar det här med låg hand!

Min rädsla och tvekan sätter även lite käppar i hjulet; anledningen till handbroms är ju för att jag inte vill ramla av, och dessutom inte är helt säker på att hon hoppar (och då är ju handbroms ÄNNU dummare!). När jag väl släppt det där och bara lät henne flyta på och bestämma själv, och höll mig till att reglera farten MELLAN hindren så blev det perfekta rundor och språng hela tiden. SÅ KUL!

Inga hinder var några som helst problem, HON hoppade glatt allt jag styrde mot och var inte det minsta tittig. Vi provade alla sorters hinder, inklusive bank, vatten och grav och allt gick bra.

Hon lyckades även med att få till världens konstigaste språng över en stock-oxer. Jag vet faktiskt inte vad som hände, en normal häst hade nog stannat i det läget, men hon hoppade som en kanin, där bakbenen i stort sett kom före hästen över hindret. Det KÄNDES väldigt lustigt, och alla som såg på vek sig dubbla av skratt. Och jag har bild på det! Lägger ut den när jag fått alla bilder från F, kanske någon bild från framridningen från dressyren också.

Skulle vilja träna terräng oftare, men banan ligger 1,5 timme bort och det är jobbigt både för mig och häst med tre timmar i bil, trots att Tilly är en ängel i transporten och bara ledsnade tio minuter hemifrån igår. Konstaterade dessutom att jag har långt större tålamod med henne de gånger hon sätter igång och protestera i transporten än jag någonsin hade med B. Det beror ju dels på att B satte igång att leva rövare per default och dessutom att han var långt värre än något Tilly någonsin gjort hittills, och dels på att jag tycker så oerhört mycket mer om Tilly än jag någonsin gjorde om B, och kärlek är väldigt överseende. Tilly protesterar bara när hon verkligen fått nog, och igår förstår jag henne verkligen: 1,5 timme dit, 45 minuters väntan i transporten (en tjej i tidigare grupp som fått andningssvårigheter och ambulans inväntades), 1,5 timmes träning, 1,5 timmes bilfärd hem, som dessutom avbröts mitt i av tankning och då tyckte Tilly att det var dags att gå ut.

Men hennes entusiasm inför terränghinder bådar gott inför söndagens startfälttävlan, där både hoppning och terräng ligger på blygsamma 60 cm. Tyvärr för Tilly så ska det ösregna, och vi har fyra timmars väntan mellan hopp- och terrängprov, så det är nog en trött och grinig liten häst jag får med mig i transporten hem.

Hopplektionen igår var mycket givande (som vanligt kanske jag ska tillägga?). Det går framåt varje gång, för oss båda två. Hoppade samma hinder och ungefär samma bana som de två tidigare gångerna, och hon blir stadigare och stadigare ju bättre jag rider. Elementärt va?

Dock började det ösregna ungefär halvvägs in i passet, och efter några minuter kombinerades detta med stark blåst. På något sätt så är det mindre svårt att stå ut med sådant när man sitter till häst? Tilly tyckte däremot att det var avskyvärt och ställde sig raskt med rumpan mot vind och regn, som hade en tendens att inte riktigt komma från samma ställe hela tiden, son hon fick gunga runt en hel del och visade med all önskvärd tydlighet att det var vidrigt väder. Det kan jag ju hålla med om.

Hon hoppade dock snällt trots regnet så när hon fick annat att tänka på så bekom det henne inte, men så fort jag var klar och gjorde en ansats till att sakta av, så tvärnitade hon och vände upp rumpan igen. Varje gång. Vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det, men hon var ju ridbar ändå, så då är det väl kanske okej? Och så himla ofta lär vi inte vara ute och hoppa i ösregn.

Jag hade en skötponny när jag red på ridskolan som liten som fullständigt avskydde regn. Hon gick varken att leda eller rida när det regnade, hon slet sig eller slängde av och sprang in i stallet. Ända tills den dag då någon kom på att det var bara öronen hon var rädd om, så gick man och höll om dem så hon slapp regn i dem så gick det utmärkt. Det fungerade inte när man red dock...

Nu har det hunnit ösregna och bli strålande sol en fem, sex gånger, så nu har jag bestämt att hon får gå utan täcke trots blåsten. De har ändå mycket skydd i hagen, och när jag kom ut så stod de just i en dunge och var inte alls blöta. Så vitt jag vet så klarar hästar dessutom kyla långt bättre än värme, och ska hon gå på betet sen tänker jag alls inte cykla dit i tid och otid och lägga på/ta av täcke.


Ett styck promenad har vi också gått. Jag måste ju träna mitt ben mer än jag gör, och ville heller inte att Tilly bara skulle stå så här dagen efter ett krävande pass, så då passade en promenad alldeles utmärkt. Kunde ha tömkört, men bestämde att en promenad över stock och sten (bokstavligt talat) var nog så bra. Göran är en ängel och står snällt och tyst kvar i vilken hage som helst som jag lämnar honom i.

För en timme sen tog jag av Tilly täcket eftersom det sprack upp och blev lite väl varmt i solen. Just nu så ÖSER det ner och blåser samtidigt halv storm. Tänk att man aldrig får till det. Jag ska nu ut i eländet för att lägga på täcket igen. Can't wait.

Mmm, känslan i dagens träning var som godis. När hon väl var lossad och igenom i båda sidor, och gick med jämnt stöd i båda tyglarna, så hade jag kunnat rida hur länge som helst. I vanliga fall har jag den där "nu vill jag sluta för det går så bra"-känslan när det går bra, men nu ville jag bara suga på karamellen.

Mycket mycket trevligt att hon kan gå som hon gjorde idag, nu gäller det bara för mig att få till samma känsla på hemmaplan, vilket ju är lättare sagt än gjort. Inte bara för att det är lättare att rida när någon står bredvid och säger allt man ska göra, utan även för att jag ju inte har tillgång till vare sig ridhus eller paddock, eller ens ett riktigt slätt gärde, och det blir faktiskt inte samma ridkänsla när jag för det första inte har något definierat område att hålla mig inom, och därtill måste hålla ögonen öppna efter ojämnheter hela tiden.

Ska se om jag kan få någon att följa med och filma nästa gång, det vore så roligt att få SE hur det såg ut och se om det stämmer med känslan.

Veckan som kommer blir fullspäckad: idag dressyrträning, imorgon promenad, onsdag hoppträning, torsdag terrängträning, fredag vila, lördag uteritt, och söndag en startfälttävlan (förutsatt att torsdagens terrängträning är framgångsrik och hon tycker det är kul med terränghinder). Man kan tycka att det är mycket träningar, men med undantag för dressyrträningarna som ju alltid gör oss båda helt slutkörda, så rider jag i stort sett alltid hårdare på hemmaplan än vad jag gör på träning, där mycket av tiden ju ändå läggs på väntan och runtskrittning.

Jag hoppas mycket på att hon kommer tycka att terrängen är rolig, för det är ju till syvende och sidst fälttävlan jag vill satsa på.

Dagens tävling sorterar vi in i facket "träning" och nöjer oss med det. En spänd och ofokuserad Tilly kunde inte få ihop något på banan, och det slutade med att jag faktiskt bröt programmet efter första galoppvolten. Ingen som helst poäng med att sitta och gneta när hon så uppenbart inte hängde med, och träningen i att rida fram och sen rida in på banan hade vi ju ändå gjort. Jag nöjde mig med att rida en stor travvolt och sen en stor galoppvolt för att sen gå ut.

Det var halter där det skulle vara avbrott och galoppantydningar där jag bara skulle svänga, hon var helt enkelt överallt och ingenstans på samma gång. Men jag fick beröm av domaren både i det att jag valde att bryta och för att jag inte hetsade upp mig over hur hon betedde sig, jag satt liksom bara och väntade ut henne vid varje felsteg.

MEN! Framridningen vann vi i alla fall, för att sno ett uttryck av Birgitta - hon gick helt enkelt lysande där. Efter inledande spändhet och tittighet som jag också valde att vänta ut, så gick hon så bra som hon faktiskt aldrig gått förut, och det gör mig därmed givetvis på det stora hela väldigt nöjd med dagen. Hade hon gått så inne på banan hade vi legat och nosat på placering kan jag säga.

F följde med och fotade, bildbevis kommer, samt filmade, men den filmen tror jag vi lägger till handlingarna...

Onsdagens hopplektion gick minst lika bra som förra veckans - när jag rätar upp mig och väntar in henne så hoppar hon hus alltså, JÄTTEKUL. Vi hoppar inga höjder alls, verkligen inte, tror högsta låg på 80, men när allt stämmer och hon hoppar med hela ryggen så känns det som att hindren ligger på 120 minst. På ett bra sätt då förstås.

På torsdagen red jag ut, vilket inte är Tillys favoritsysselsättning, hon är alltid väldigt tveksam till om vi VERKLIGEN ska gå iväg själva? Inte så att hon vänder eller dummar sig, men det går hemskt sakta. Så jag ägnade större delen av ridturen till att få henne att tända till och få lite tryck i sig, vi skojade mest bara runt med andra ord. Började med ett dike precis ovanför mitt hus i skogen, som vi hittills ridit runt, men som jag alltid hoppade över med B. Aldrig i livet! sa Tilly förvånande nog, så där fördrev vi lite tid innan vi kom över, och gudars vad nöjd hon var att hon hade vågat.

Sen galopperade jag överallt där man kunde galoppera och hoppade allt som kom i vår väg, och då insåg Tilly plötsligt att det här var ju kul! Min tanke var att varva ner lite med att skritta över ett kalhygge och genom ett skogsparti, för att sen jobba genom lite av all den där energin jag fått fram på grusvägen tillbaka, men Tilly hade inga som helst tankar på att varva ner, och travade glatt precis över allt. Vilket inte är så lyckat på ett kalhygge.

Väl inne i skogen mötte vi dessutom tre vildsvin, och hade jag inte haft energi i henne innan så fick jag det då... Jag avskyr de där jämra vildsvinen! Bökar upp överallt och är ivägen. Hade det bara varit jag och hästen hade jag faktiskt tvingat henne att gå förbi ändå (med tanke på att hon bor bredvid ett vildsvinshägn och tom. kommer dela hage med ett par tre stycken i sommar), men nu hade jag ju som vanligt hunden med, och eftersom han är van vid dem i hägnet (som springer bara de ser honom), så vågar jag inte låta honom konfrontera vilda vildsvin som definitivt inte kommer springa ifrån honom.

Men så jag vände, och om Tilly travat förut så galopperade hon nu, och det tog mig sen ett antal vändor upp och ner för en raksträcka på grusvägen för att få henne att spänna av. Jag är glad att det finns elektricitet i henne, men hon är definitivt inte stark nog för att kunna samla ihop all den där elektriciteten, och då blir det mest bara spring och dragkamp.

Idag trimmade vi lite på ett gärde, eftersom det är tävling imorgon. Insåg precis innan att man ju inte får rida med rakt bett på tävling (men pessoa går bra??!), så satte på henne ett tredelat. Eftersom jag uteslutande rider på rakt bett (eller hack) just nu så blev det lite hackigt när hon inte ville ta samma stöd. Vi ska rida LB:1 imorgon så red igenom lite serpentiner och övergångar, samt galopp på 15-metersvolt, och det gick väl bra, men några längningar kommer jag inte försöka mig på imorgon, för då kommer allt bli pannkaka. Bättre att fokusera på det som sitter och göra det bra, och sen strunta i resten. Inte direkt så att vi rider för vinst ändå...

Men jag har näst sista startnumret! Kors i taket!

Så här såg hon ut idag, och jag har inga intentioner att bada henne till imorgon. Blir till att rykta ordentligt...

PS. Är INTE jag som tycker det är kul med femton mellanslag mellan varje stycke, är Blogger som kukar ur varje gång jag ska lägga in bilder.

Alltså, väldigt jobbigt väder här nu. Släppte ut Tilly i ofodrat regntäcke för det regnade då. Nu: pendlar mellan ösregn och strålande sol.

Lite sol ok eftersom det är rätt kallt och täcket är ofodrat. MYCKET sol dock ej okej eftersom täcket är svart.

Sitter själv och rycks mellan "åh vad bra att hon har täcke på" och "nej men NU måste jag gå ner och ta av det". Mäkta irriterande.

Blogspot har legat nere för mig som för många andra, men det verkar ha strulat längre för mig än för de flesta? Först igår kunde jag logga in och kommentera.

Red hur som helst ut en väldigt trevlig runda i fredags, eller om det var torsdags, jag minns inte längre. Tog en av de längre rundorna och var på väg hem när jag fick för mig att gå på gärdena bakom ett gäng hus och inte på vägen framför dem, och upptäckte därmed en stig in i skogen, på den sida av skogen som vi aldrig annars rider i för att den... ligger på fel sida vägen?

Hur som helst visade det sig bli en fantastiskt trevlig stig, bred och jämn på ca två kilometer - alldeles lagom för en rejäl galopp med andra ord. Slutade förvånande nog vid en vändplan bredvid ett hus som jag inte vet vilket det är, hade kunnat svära på att där inte fanns några hus överhuvudtaget, bara skog och åter skog. Ska kolla upp på kartan var jag var egentligen (älskar kartor), och se om det går att rida runt och komma tillbaka, eftersom jag avskyr att vända.

I lördags trimmade jag lite på ett gärde, och hon gick så fint så fint, var mäkta gott genrep inför söndagens tävling, som det dock slutade med att jag avanmälde från eftersom det fullständigt hällde ner regn här, och SÅ himla såld är jag inte på lokala buskdressyrer att jag utsätter mig (och sadeln) för det. Känns inte så himla bråttom eller viktigt heller, eftersom det är strösslat med lokala dressyrtävlingar här ända in i juli (var är alla hopptävlingar dock, undrar jag?). Så då blev det uteritt på söndagen också. Hon fick gå på ponnyhacket igen, och vi övade övergångar UTAN att slå med huvudet på grusvägarna. Hon är förmodligen inte riden på hack tidigare, och slår sig därför gärna fri i förhållningar eftersom hon inte är van vid trycket, men till slut gick det väldigt fint, och hon hade en härlig gungande trav de få steg hon gick där.

Är lite tveksam till det här med dressyr på hack eftersom hon som sagt är ovan, men det är ju inte bettet som ska ge förhållningen, och det är väl bara att öva? Vill gärna kunna hoppa på hack senare medan vi lär oss varandra eftersom hon hoppar så ojämna språng, och då är det ju trevligt att slippa ha bett i munnen på henne.

Ikväll måste jag till Sthlm på möte igen (blä), kombinerar det med övernattning och fler kunder imorgon så har jag det gjort för ett tag framöver. Räknar med att kunna rida ändå både idag och imorgon, men min dressyrträning missar jag surt nog ikväll. Nästa träning är hoppträningen på onsdag.

Har en liten fundering förresten, och eftersom jag inte har så överdrivet många läsare (årets underdrift) så kanske du Birgitta kan tänka dig att lägga ut frågan i din blogg, något förkortad då kanske?

Jag kan idag välja mellan två hagar. Nummer ett är vinterhagen, som är på ca 1 hektar, utan skydd, inga träd och väldigt sparsamt gräsbevuxen eftersom hästarna plockat av allteftersom det växt upp. Med andra ord rätt jäkla tråkig, men fördelen är att det blåser rätt mycket där, och hästarna besväras alltså inte av insekter i samma utsträckning. Det är 30 meter till stallet och det står en höbal i hagen så de har fri tillgång.

Nummer två är hagen utanför mitt hus, som just nu är full med nytt gräs, den är också på ca 1 hektar, med träd o dyl som vindskydd. Ganska underbar hage faktiskt, men problemet är att här blåser det knappt något alls och hästarna är alltså mycket mer besvärade av framförallt knott. Denna ligger 300 meter från stallet, och skulle de gå här mer skulle de få tillgång till hö här också. Nu har de bara gått här ett par gånger, just för att gräset är så nytt, och pga knotten. Göran bryr sig inte om insekter vad det verkar, men Tilly är ganska rörlig i denna hage, och det är svårt att säga om det beror på knott eller att hon helt enkelt inte kommer till ro här. Det är inte för att det är en ny hage, för hon är helt oberörd av nya platser. Och när hon rör sig så rör sig Göran också, och jag är rädd att de inte får vila tillräckligt.

I förrgår natt fick de gå ute här uppe eftersom det var så varmt och fint, men dagen efter tog jag i gengäld in dem redan vid sju, och när jag var nere i stallet igen vid halv tio så låg de båda ner (Göran ligger annars inte lika mycket som Tilly), så det tar ju på deras krafter att vänjas in vid bete.

Jag har en svag föraning om att Tilly inte är en häst man ploppar ut på bete i juni och tar in i augusti (med bibehållen ridning förstås) - hon känns spontant mer som en häst som helst vill sova inne, och som behöver det eftersom hon kommer vara känslig för insekter. Jag har beställt ett nytt flugtäcke eftersom B's gamla är på tok för stort, samt sprayar med Ultrashield (och det är INTE populärt).

Vilken hage skulle ni valt? Tråkig vinterhage med hö och mindre insekter, eller fin gräshage med mer insekter?

Om några veckor kan jag släppa dem i stora sommarhagen som är på minst åtta hektar, kuperad och omväxlande med mycket skydd - mindre insekter där än här hos mig, men mer än i vinterhagen (som är ett riktigt blåshål), men för det första så tror jag inte Tilly kommer trivas där på fulltid som sagt, och för det andra är jag för lat för att ha dem där hela tiden eftersom det krävs en massa gående och letande bara för att rida.

Åh, hoppträningen igår kändes riktigt, riktigt bra. Hon var pigg och framåt, och därmed kunde vi fokusera lite mer på mig och min ridning mellan hindren. När jag är med och gör allt rätt, så blir det så galet enkelt... å andra sidan, när jag gör fel så blir det inte riktigt pannkaka ändå eftersom hon hoppar så bra. Men huvudsaken (samma gamla) är att jag måste räta upp mig mer mellan hindren. Det har tjatats på mig i ett år om den saken nu, och man tycker att jag borde ha lärt mig, men tydligen är det så att när jag tycker att jag sitter riktigt rakt upp så är jag fortfarande framåt. Samma sak i dressyren förstås, där kan jag tycka att jag sitter och lutar mig bakåt när min tränare tycker att det är okej.

Mitt problem är att jag fortfarande inte är tillräckligt rutinerad för att hålla koll på precis allt samtidigt. Och eftersom B hoppade så kantigt så sitter det fortfarande kvar lite i mig, jag sitter alltså och parerar hans språng även på Tilly, som hoppar runt och fint och inte förtjänar något parerande, för när jag gör så, så kommer jag efter i språnget. Men när jag väl lyckas tänka på allt samtidigt, och samtidigt är MED över hela hindret, så är det som att hon knappt ens hoppar, det blir ett litet skutt bara och sen är vi över - okomplicerat till tusen.

Idag blir det kravlös uteritt på hack. Imorgon samma sak, kanske kombinerat med några språng här hemma på låg höjd, bara för att hålla igång flytet. På lördag check-pass inför tävlingen på söndag.

Fått lysande starttider: tjugo i två startar jag LB:0 och sen tio över två startar jag LC:2. Blir liksom bara lite skrittande mellan, inget hängande i transporten, och hem från tävlingsplatsen inom två timmar - hur ofta händer det med två starter på dressyrtävling?

Oj, vad länge sen jag skrev ser jag. Förra måndagens dressyrträning följdes alltså av ett hoppass, som inte kommer gå till historien som världens bästa. Jag såg inte ett enda avstånd, och Tilly kom aldrig riktigt igång i ett för litet ridhus. Positivt dock att det bara var en massa titthinder och Tilly tittade inte på ett enda, brydde sig helt enkelt inte.

Så då fick hon vila onsdag-fredag, och på lördagen red jag sen ett enkelt böja igenom-pass på gärdet, som gick bra, dock var det hiskeligt varmt trots den sena timmen (inte för att jag klagar). På söndagen sen var vi iväg på Pay & Jump och hoppade hisnande höga 60 + 80 cm. Nej, men poängen är ju träning och inte höjdhoppning - att hon kan hoppa och hoppa högt vet jag ju, nu är det bara miljöträning och samspel som gäller. Hon kändes väldigt trevlig överlag i första klassen och hoppade bra på alla hinder, även på vattenmattan som fanns med som valbart hinder (och eftersom det är träning ser jag ingen anledning till att INTE hoppa det?). Sen tog dock nog bensinen slut trots min korta uppvärmning (och obefintliga till andra klassen eftersom vi hoppade igen inom en kvart). Tror mer hon blir slut i huvudet än i kroppen, för denna gång vägrade hon två gånger på vattenmattan utan någon som helst anledning, och trots väldigt mycket ben från min sida. Överlag hoppade hon lite hafsigare andra gången, men det är ju bra att veta - en klass räcker gott och väl under överskådlig framtid.

Igår alltså ny dressyrträning och klart vår bästa hittills. Vila och lite havre gjorde gott för framåtbjudningen, och med mer framåtbjudning kunde jag finslipa mina hjälper och få en stadigare häst som till slut trampade på riktigt fint i LA-form, vilket är exakt så mycket jag någonsin kommer kräva av henne.

Det har känts lite neråt nu de senaste veckorna med allt som hänt och så när hon dessutom känts seg och jag inte vetat varför - nu känns det mycket bättre när jag fått kvitto på att det går framåt och att hon KAN, samt hur trevligt det kan kännas.

På söndag är vi anmälda till hennes allra första dressyrtävling som går i LC:2 och LB:0, fast jag rider den första först och ser hur energin är till andra, känns den inte hundra så stryker jag mig. Vet inte vilken som kommer först då de går på parallella banor med samma starttid och startlistor (givetvis) inte är ute än.

Dressyrträning igen igår då, kändes inte som att det gått en hel vecka sen sist?! Kom dit väldigt mycket för mycket i tid (sån är jag - antingen har jag väldigt mycket tid till mitt förfogande eftersom jag i grund och botten är rätt anal, eller så slirar jag in med andan i halsen för att jag räknat fel).

Jag ägnade hela uppvärmningen åt övergångar - skritt/halt och skritt/trav, och när jag sen sa det till min tränare så fick vi fortsätta med det.Blev med andra ord inget särskilt fysiskt pass FÖR HÄSTEN, men desto jobbigare för mig eftersom Tilly fortfarande var lite seg.

Det kan bero på två saker: antingen behöver hon faktiskt få mer kraftfoder än jag ger henne. I dagsläget får hon ett kg proteinpellets som är i stort sett havrefritt, och ett och ett halvt kg kornkross. Samt fri tillgång på hö ute och på silage inne. Kanske behöver hon en liten extra kick av havre? Ska prova att blanda i lite och se om det gör någon skillnad. Dels kan det också bero på att hon på morgonen vägrade gå in i sin egen lilla ruta och sprang iväg ut i Görans hage och jag tänkte att hon fick gå där medan jag fixade stallet, men lät henne sen gå där hela dagen eftersom de gick så lugnt och fint på helt skilda ställen och letade gräs. Nu ser jag inte till den hagen hemifrån, så det är mycket möjligt att hon upprepade helgens vallande den dagen.

Hon blev väldigt mycket finare mot slutet, men övergångarna sitter ändå inte klockrent, hon slår gärna upp huvudet när det blir jobbigt, särskilt om jag tar i yttertygeln samtidigt - det tolkar hon genast som broms och inte som upprätande. Så just nu gör jag övergångar enbart på innertygel, vilket betyder att hon blir böjd, vilket ju inte går för sig på dressyrtävling, vilket jag dock kommer strunta i eftersom de närmaste veckornas tävlande enbart är till för att hon ska få rutin, och om vi sen kommer sist... så svider det i mitt tävlingshjärta, men det är ju heller inte poängen.

Ikväll hoppträning igen, tyvärr den enda dagen som fungerade eftersom jag måste till Stockholm på jobb på fredag igen (blä), så jag får känna efter lite grann om hon fortfarande känns lite seg, för i såna fall låter jag henne vila ända till på lördag. Hon är trots allt bara sex, och även om sexåringar nu för tiden går höga klasser i både hoppning och dressyr så gör ju inte HON det och kan behöva en paus för att vila både kropp och hjärna.

Gårdagens pass skulle bli ett enklare hoppass här hemma hade jag bestämt sen tidigare. Eftersom hon fick "vila" igår (vila inom citattecken eftersom hon ju knallade runt efter stackars Göran större delen av tiden och ägnade resten av tiden åt vildsint skuttande över hela hagens storlek) så tänkte jag att hon skulle vara lagom pigg och på tårna.

Det började halvkasst med att den runda jag tänkt skritta som uppvärmning var upptagen av tre miljarder bilar och hundar som tillhörde de (förbannade) vildsvinsjägarna (alltså, jag har INGET emot att de skjuter av de där jämrans vildsvinen, men vafan, inte precis vid min hästhage och inte precis varje dag!). Plus att det blåste halv storm, vilket sammanlagt med gårdagens skuttande borgade för en ganska trött häst när vi väl kom tillbaka till gärdet utanför stallet där jag ställt upp mina (sorgliga och hemmabyggda) hinder (varav hälften blåst omkull).

Jag är rätt bra på parenteser.

Så jag nöjde mig med lite trav och galopp i snygga cirklar, för att sen travhoppa ett kryss ett par gånger: Sen kom F ut med kameran i högsta hugg och då fick jag lov att hoppa lite högre och mer ordentligt så hon kunde fota, men Tillys uppmärksamhet var precis överallt utom på mig så när hon hoppat ett par språng fint så la jag av eftersom hon var så trött.

Idag är det dressyrlektion igen och jag hoppas hon sovit gott inatt så hon är på g till ikväll. Annars blir det sporrar på ;)