Kunde inte hålla mig till helgen. Tömkörde igår kväll i en timme på vårt fina anlagda spår, och när det var fem minuter kvar till stallet så blev längtan för stor, så jag hoppade upp. I jeansshorts och gympaskor, utan hjäm, med tömmarna hopsamlade i knät och bakom tömkörningsgjorden. Jajamen, säkerhet framför allt. Tilly blev överlycklig och skulle galoppera. Det fick hon inte, men vi travade lite, bara för att... ja jag kunde inte låta bli det heller. Mitt smajl hotade att spräcka läpparna =)

På förekommen anledning (och nej, jag kan inte få styckeindelning pga av Blogger är ett sär). Jag har inte lagt ner bloggen. Jag har bara inte haft motivation att skriva. Visst hade jag kunnat skriva dag för dag, men det är faktiskt bara så mycket man kan skriva om tömkörning i naturen. Vi tömkör alltså i naturen. En timme om dagen, om jag inte kört benpass på gymmet för då blir det inget alls. Eftersom hon blivit behandlad tre gånger nu under sommaren (med effekt!) så blir det också lite hattigt då hon efter varje behandling måste stå ett tag. Men till helgen serni, då ska jag rida! I hela fem minuter ska jag rida, i skritt, rakt fram. Ser fram emot som FAN.