Apropå inget alls egentligen, har ni tänkt på att dressyrryttarna i svår klass ALDRIG går ut i hörnen?

Jag kollar ju Hästnet med jämna mellanrum, för att se om det är någon som söker just en häst som B, för att själv kunna tipsa dem om min annons (som ju är ganska gammal i internet-mått mätt och hamnat långt bak i listorna, men jag vill inte lägga in den på nytt, inbillar mig att det är som med hus - är det ute för mycket tror folk att det är något fel på det).

Hittade den här annonsen:

"Jag letar en häst som är lugn, trygg och stabil i all ridning och hantering. En trevlig häst som jag kan ha kul med både i skogen och träning och tävling i lättare klasser. Välutbildad med bra ridbarhet. Läromästare! Ej varmblod! Skadefri. Max 15 000 kr."

Alltså, vad TROR folk att de kan köpa för 15 papp?! Inget välutbildat med bra ridbarhet i alla fall, då blir det något urgammalt, något triangelmärkt, eller... ett varmblod?

Visst är det köparens marknad just nu, och visst kan man pruta ganska rejält när man väl hittat "sin" häst, men för 15 000 hittar man inte sin drömhäst, så är det bara. HAR man inte mer än 15 000 så tycker jag att man förbanne mig får vänta med att köpa tills man sparat ihop mer. Och KAN man inte spara ihop mer så har man inte råd att ha häst, punkt.

Och när jag ändå är igång och ifrågasätter, det här med att sända fyrspannet varenda vareviga år. Och varje år säger speakern något om "publikfavorit" och "uppskattat" och "väldigt roligt". För VEM är det roligt att titta på, det är ju urtrist?! En halvtimme med exakt samma bana, på typ exakt samma tid, snurrelisnurr runt lite lastpallar. Själv klickade jag över till Kunskapskanalen igår när det gick, för för mig är det fullständigt ointressant att se när svensken vinner för hundrafjortonde året i rad, och jag känner inte en enda hästmänniska som på något sätt tycker att fyrspannet är årets höjdare.

Visst är det samma bana i hoppning, och även samma program i dressyr också, men där är det i alla fall variation med olika ryttare, lite snedsteg, rivningar och omhoppningar.

I morse när jag vaknade var det 16 minus. Gissa om jag var glad att jag slapp pulsa ner till stallet då? Vaknade av mig själv 08:42, det var också helt fantastiskt skönt.

Ringde "min" veterinär, som sett B sen han var liten och bokade tid för besiktning. Hon ursäktade sig med att hon inte hade tid idag.. och kom direkt ihåg B och att det varit lite meck med böjprovet när jag köpte honom. Sånt gillar vi. Inte meck med böjprov, men att vetten minns sina patienter.

På onsdag vid lunch blir det, eftersom det är hopplektion ikväll, och jag vill vara helt säker på att JAG gjort allt jag kan för att han ska vara mjuk, och vill därför inte böja dagen efter ett relativt krävande pass.

Så om ni kunde ha godheten att hålla tummarna för att han inte markerar på böjprovet då, sin vana trogen, så vore det bra...

Valde att åka en och en med hästarna när de flyttades idag i blåst och snö. Det var ett klokt val visade det sig, eftersom det inte var plogat genom skogen, och därtill drevsnö på upp till en halvmeter här och var. Nu när det är så kallt är ju snön extremt lättviktig, och med lite fart går det att ta sig igenom även med icke terrängående bilar, men det blir ju slirigt hur som helst.

Alltså, på B-kort så FÅR jag ju heller inte åka med två hästar i släpet, men det har inte direkt hindrat mig förut på de här små skogsvägarna...

Började med B eftersom han bott där förut, och kände de andra hästarna, plus att Tilly är lugnare ensam i stallet. Han stod som ett ljus i släpet hela vägen dit, trots att körningen pga snön var allt annat än mjuk. Släppte ut honom i hagen, varpå han direkt ställde sig och sparkade fram gräs, alltså inga bekymmer där.

Åkte hem igen genom all drevsnö för att hämta Tilly, som stod så snällt och fint i sin box alldeles ensam i mörkret. Släppte ut henne bredvid B, och hon tog ett par vändor runt för att kolla in hagen, och ställde sig sen för att äta hö. Jag hade bett att de skulle få två olika höhögar eftersom hon kan vakta sin mat lite, och B också haft såna tendenser på sistone (mot welshen, som annars proppat i sig ALL mat), men hon skulle prompt äta från samma hötapp som B mumsade på, utan sura miner.

Så det var inget annat att göra än att packa ur det lilla jag valt att ta med (finns inte obegränsat med plats i sadelkammaren, och är det något särskilt jag behöver som jag inte tagit med så kan jag ju bara svänga förbi stallet här hemma innan jag åker), och sen åka hem igen genom all snö.

Imorgon ska jag sova till NIO.

Jag är så sugen på att rida! Lite motsägelsefullt kanske, eftersom jag ju faktiskt har tre hästar här, men jag menar RIKTIG ridning, med mål och uppbyggnad, istället för bara underhåll som nu...

Nästa vinter ska jag stalla vid ridhus, så är det bara. Det här är så himla värdelös ridning, jag tappar sugen, lusten, allt. Jag RIDER inte, jag åker häst, motionerar, inget annat.

Hade det inte varit för att B ska säljas så hade han fått en viloperiod nu nyss, när det var som värst, fruset men inte snö, isigt och halt och det gick inte att rida någonstans. Jag kan knappt fatta att JAG skriver detta, men jag hoppas faktiskt att dessa decimetrar snö får ligga kvar nu vintern ut, så man åtminstone kan rida i annan gångart än skritt ute. Jag vet ju hur himla fin i kroppen han var i våras efter all den där monstersnön, ett riktigt muskelpaket trots att jag bara red lektion två gånger i veckan, och ut alla andra dagar, och hur himla tunn han i jämförelse är nu i hals och rumpa, bara för att jag inte kan rida ordentligt.

Det är liksom inte KUL att rida, inget jag ser fram emot nu när det bara är frågan om att hästen ska få komma ut och röra på sig, det är därför jag hellre longerar, han får aktivera musklerna, men jag slipper joxa med påklädning av mig och honom på samma sätt. Visst är det dötrist, men det går i alla fall fortare, och bara det att jag tänker att jag VILL att det ska bli överstökat är inte roligt.

Eftersom det dessutom är TRE stycken såna som bara ska underhållas så gör ju det saken ännu tristare än om det bara varit en. Tilly ska ju inte ridas än på ett tag, och jag vet inte hur hon kommer gå heller när jag väl får. B underhåller jag bara, vågar inte riskera vrickning eller annat när han ska besiktigas snart. F's ponny fick en hovskada i början av hösten och sattes igång för en månad sen, men känner jag lata F rätt så har hon inte gått många dagar sen dess, så där får jag också börja om från början. Den ponnyn är i och för sig himla rolig att rida även bara i skritt, så det ser jag ändå lite fram emot.

Nu när mina två flyttas så kommer de stå närmare det ridhus som jag haft provridningar i, typ tio minuter med transport, vilket ju är värsta lyxen, så då kommer jag ju faktiskt kunna rida ordentligt flera dagar i veckan. Tack och lov, för så här urtrist som det är nu gör ingen människa glad.

Jag längtar till våren, till ordentlig ridning, till träning och tävling, till ljusare kvällar så jag slipper stressa... Mjuka gärden så jag kan hoppa hemma också, inte bara på träning. ALLT är bättre på våren.

Utom leran kanske.

Nja, den bilen är nog inte så mycket att ha. För det priset var den strippad på allt, och med all den utrustning som jag BEHÖVER (och vill ha) hade priset ändå landat på omkring 190 papp, och för det priset kan jag lika bra köpa en bättre begagnad annan bil.

Dragandet av transport på motorvägen i torsdags i blåsten var väl inte jättekul, läs: åkte konsekvent i 50 km/h med varningsblinkers på. På hemvägen tog jag små- och bakvägar istället, visst är de sämre underhållna, men det gick precis lika fort (eller långsamt då), och blåste mycket mindre inne i skogarna.

Återbesöket gick desto bättre, fick inte vänta 4 och en halv timme denna gång, och John var nöjd med det han såg. Hennes rygg röntgades även, och såg fin ut. Nästa besök är den 14 december, då ska hon även ultraljudas så att man kan se att alla muskler är okej.

Nu är budet skritt vid hand i fem dagar, sen longering i alla gångarter i fem dagar, och sen får jag börja rida, och DET mina vänner ska bli... spännande. Eftersom hon och B flyttas till helinackordering imorgon, där B bott förut, men inte Tilly, så ska jag dock ge henne några dagar extra på lina för att se till att hon verkligen gjort sig hemmastadd först.

Idag alltså skritt vid handen, gick en liten runda i skogen så hon skulle få använda kroppen lite mer än genom att bara gå på grusväg. Om man säger såhär; JAG vet att stigen FINNS där.

Men Tilly är så lättsam, och framförallt gosig att promenera med, hon går lugnt och avslappnat bakom mig på stigen, och går hela tiden och duttar med mulen mot mig. Enda gången hon visar någon tendens till att stirra till är när vi kommer tillbaka hemåt och man kan se hagen, i vilken B ofelbart springer runt och stissar för att en flockmedlem saknas.

B skulle egentligen ha provridits idag, men den provridningen ställdes in pga sjukdom, samma med den provridningen som skulle skett imorgon. Så kan det gå. De ska prova nästa helg istället, om han inte redan är såld då, vilket jag naturligtvis inte borde skrivit.

Vad värre är är att hon som tjingat honom, och bokat besiktning till på tisdag, för vars skull jag sagt åt de andra att han egentligen redan var tagen, skickade ett sms (!) och bokade av allt. Jag upphör aldrig att förvånas över folk. Så jag skickade raskt ett riktigt surt sms tillbaka, och kontaktade sedan nästa på listan, som meddelade att de vill ha honom om han går igenom en gårdsbesiktning. Ska boka en sån i nästa vecka och så får vi se sen.

Här passar mitt mantra osedvanligt bra: Folk är idioter.

Jag får hoppa över hoppträningen ikväll märker jag. Jag har inte fyrhjulsdrift på min bil och bara halt eller blåst hade nog funkat, men inte båda i kombination. Gick okej att åka igår, men dels så blåste det inte riktigt lika mycket då, och dels så åkte jag i skogen där det var relativt vindskyddat.

Jag hoppas bara att det gett med sig lite tills imorgon fm, för då ska jag på återbesök med Tilly och måste åka motorvägen, och där blåser det satan.

MÅSTE byta bil nu, det här håller inte längre. Har faktiskt funderat på en sån här, okej, samma plastskit som min Kia, men jag behåller ju ändå inte bilar längre än två år, så det kan ju kvitta.

Idag får det bli promenad med Tilly tror jag, hon börjar tröttna på att springa i samma cirkel alla dagar, och det förstår jag. Dessutom är det inte så särskilt varmt att stå i mitten av den där cirkeln, och även om det kanske är lite självmordsförsök att bege sig ut med henne i koppel en sån här dag så måste man variera sig lite.

Alltså den här sista rundan ner till stallet på kvällen, den är rätt seg. Där sitter man i soffan, mätt och trött, och då har i alla fall jag ingen lust att pallra mig upp, klä på mig massa kläder och bege mig ner till stallet.

Fast samtidigt är den här sena stunden den bästa på dagen. Hästarna är varma och avslappnade, alltid glada att se mig, och det är så rofyllt i stallet. Jag kan stå kvar ett tag och klia någon av dem, helst Tilly, för hon är så himla gosig. Såhär sent på kvällen finns inga måsten, inga bråttom-saker, bara hiva ut lite hö och kolla vatten, och det är ju snart gjort.

Jag brukar gå upp omkring sex, och släpper alltså ut mellan sex och halv sju. Därefter mockar jag, hämtar vatten och fixar med maten. Nu när det blivit kallt har de bal i hagen, men annars gick jag ner igen vid tio för att lägga ut mer hö, och sen igen vid ett, två för att rida och lägga ut mer hö. Är det risigt väder får de komma in någonstans mellan fyra och sex, och då går jag (okej, sista vändan åker jag alltid bilen) ner igen vid nio för att fylla på hö och vatten. Annars får de komma in vid åtta och då har jag lagt ut extra mycket hö och dubbla vattenhinkar så de ska ha att göra till nästa morgon vid sex.

Det är väldigt skönt att kunna ha bal i hagen nu, tidigare blev dagen väldigt upphackad eftersom jag vill att de alltid ska ha hö att äta på, och alltså var tvungen att gå ner med jämna mellanrum. Plus att det går mycket fortare på morgonen när jag slipper dra fram och köra ut silage då också. I helgen flyttar mina två till helinackordering, vilket ska bli något enormt skönt - bara ut i stallet en gång om dagen för att rida och inget annat. Shettisen får gå kvar här hemma på lösdrift med F's ponny som hon insett att hon inte har tid med. Welshen fick tyvärr avlivas akut i hagen i lördags efter en olycka, men det var gräsligt, så det orkar jag inte skriva något om känner jag.

Inte jätteroligt bloggande den här tiden på året tyvärr. Det är som det är, det går inte att rida ordentligt här hemma, ergo longerar jag. Ja, Tilly ska ju inte göra annat för närvarande, men B behöver en genomkörare lite då och då. Tur då att man rider lektion regelbundet så jag har incitament att ta mig iväg till ridhus.

Gårdagens dressyrträning kommer inte gå till historien direkt, men den var KUL. Noll fokus på häst, allt fokus på mig. För varje gång vi har en sån lektion så känner jag hur fler och fler bitar faller på plats. För att sen ramla isär igen på hemväg, när hästen beter sig som ett litet helvete där bak.

Pratade lite med tränaren om den här årstiden och vad man gör när man inte har enkel tillgång till ridhus, och hon tyckte att det var bättre med ordentliga genomkörare mer sällan, än hatta lite regelbundet. Tre gånger i veckan, med RIKTIG ridning räckte för att hålla igång, och eftersom jag läst att det tar tre till fem veckor för en häst att ens BÖRJA tappa kondition och muskler så är jag benägen att tro henne.

Så, två gånger får jag ju "gratis" eftersom jag åker och tränar. Kan jag sen pallra mig iväg till ridhus en dag till så räcker det med andra ord, vilket gör att jag nu kan släppa lite av det där dåliga samvetet. Visst, han är inte musklad som han var i våras (fast det var ju till stora delar faktiskt tack vare den snörika vintern, som byggde muskler som få), men han har kvar sin grundkondition, och jag vet att han är extremt lätt att bygga upp igen.

Idag fick han sig dessutom ett riktigt tufft ridpass då jag hade en provridning till. Tjejen som red den här gången var riktigt duktig, och det var verkligen kul att få se honom från marken när han verkligen gick fint, för det gjorde han.

Tjejen som provred i förra veckan har hört av sig igen, och under över alla under så är hon faktiskt intresserad. Det trodde jag INTE när jag såg henne rida. Hon vill besiktiga och röntga först dock. Alltså, jag hade ju aldrig lagt pengar på att röntga en häst som för det första redan är friröntgad, låt vara för ett par år sen, och som dessutom säljs för ynka 50 000, samma belopp som han är livförsäkrad för. Men, det är hennes pengar och hennes beslut, och vill hon inte ha honom sen så är han iaf besiktigad och röntgad.

I helgen har jag en mamma och två döttrar som ska provrida, och nästa vecka ytterligare en mamma/dotter. DEN uppgiften skulle han passa som handen i handsken för. Men vill den första tjejen faktiskt ha honom så får hon ju ta honom förstås. Visst vill jag att han ska hamna rätt, men jag vill också bli av med honom, och så länge jag inte får dåliga vibbar så är det rätt. Jag kan ju ha åsikter om huruvida han passar bättre eller sämre ihop med folk, men man köper ju inte om man inte får en bra känsla, och då ÄR han ju rätt, oavsett vad JAG tycker.

Tilly fick faktiskt stå idag, för när jag kom hem så blåste det (och blåser fortfarande) storm, och jag hade noll lust att ställa mig på ett gärde och hålla i ett snöre då. Det var på håret att vi ens tog oss till ridhuset, det var glashalt ute och mycket backar på den vägen vi åker. Jag övervägde faktiskt att ta den långa vägen runt tillbaka, men åkte samma väg igen, nu med lite annan inställning till backarna. B stod snällt idag, nästan hela vägen, vilket jag var tacksam för, för hade han satt igång och gunga sådär som han kan göra i den här halkan hade vi åkt av vägen. Förvånad var jag också, eftersom han var så jävlig igår, och knappast tyckte det var roligare att åka idag.

Och imorgon ska vi också åka...

Hopplektionen igår gick inte lika lysande som den i måndags, men dels så var vi dubbelt så många (fyra), och dels så var det mer inriktat på lydnadshoppning denna gång. Något som är mycket positivt är dock att slutbanan låg på 110, vilket jag insåg efteråt när jag tittade efter, och innan dess hade jag vare sig reflekterat över höjden, eller tyckt att det var högt. Det går uppåt.

Vi avslutade med lite omhoppningssvängar, som faktiskt är B's gebit, trots hans storlek, han behöver få fräsa på lite för att tända till. Han var glad och nöjd i alla fall.

Idag hade jag bara planerat att longera dem båda, eftersom B blev rätt trött igår, men på fm ringde en tjej som sett annonsen och ville provrida, så det var bara att packa in B i transporten och styra mot närmaste ridhus.

Han var - minst sagt - stel och ovillig efter gårdagen, trots att jag inledde med att lina honom. På plussidan var att han var lugn och avslappnad, trots nytt ridhus och halv storm utanför. Tjejen red väl sådär, bättre än jag hur som helst, men jag tvivlar på att hon kommer höra av sig igen. Tänkte aldrig på att ta med hoppsadel, så hon fick provhoppa i dressyrsadel, och eftersom han är svår att följa redan i hoppsadeln så... ja, hon satt på halsen en gång.

Apropå det här med att vänja in hästarna vid varandra långsamt och försiktigt, så gick det sådär. Tanken var ju att shettisen skulle få släppas ihop med B och Tilly dagen därpå och att welshen skulle få gå ensam, men när jag gick ner för att hämta in dem så hade ponnierna helt sonika klivit under staketet på Tillys hage och så gick de alla fyra fridfullt ihop. Och eftersom DET funkat så kände jag mig inte direkt manad att fortsätta sära på dem, så nu går alla fyra ihop ändå, welshens surhet till trots. Som för övrigt kommit på skam, för det går hur bra som helst (ta i trä). Tillys ägare har sagt att hon inte kan gå med andra hästar, men hon går i flock och delar med sig av silagebalen som om hon aldrig gjort annat.

B lyckades för övrigt spränga grinden igår kväll vid intag, tänkte ta welshen och Tilly först, sen ta B och släppa shettisen som ändå bara springer rakt in i sin box. B fick dock någon form av spunk och gick rakt in i grinden, och stannade inte. Så där gick jag med två hästar i band, och två lösa. Shettisen dundrade först in i stallet, halvslirade runt hörnet och sprang in i sin box, Tilly släppte jag vid dörren så hon kunde leta sig in i sin box själv, welshen placerade jag i sin box, och B gick bakom och trängdes för att få komma in i sin gamla box som nu är Tillys. Det blev lite trångt där ett tag när Tilly vände i sin box och kom ut igen och mötte oss, men medelst backning kom hon tillbaka och jag kunde gå runt med B. Puh.

Longering av Tilly idag igen, och det verkar som hon gjort sig av med det mesta av överskottsenergin genom sina skolor igår. Blev bara lite skuttande hit och dit i galoppfattningarna. Jag har alltid tyckt att B är rolig att longera, dessutom är han klockren på det, bär sig själv, reglerar fint genom rösten, ökar och minskar volten för tryck. Han är också väldigt snygg att se på från marken.

När Tilly väl slappnat av, vilket då gick rätt fort idag, så var hon faktiskt också fin i linan. Hon har inte samma steg som B, men lyssnade fint, och gick på rund fin volt utan besvär. Nästa vecka på torsdag har vi återbesökstid, och tills dess får hon gå på lina varje dag. Jag linar inte så länge, bara 20 minuter ungefär, syftet är ju att musklerna ska mjukas upp lite, inte något annat. Vill heller inte jobba henne för mycket, om det nu skulle vara värre problem än någon trott. Igår tyckte jag att hon var lite ojämn bak, men det var svårt att se, eftersom det var lite halt fläckvis och hon inte direkt gick i en stadig takt. Idag gick hon stadigt, och jag tyckte mig kunna aaaana en ojämnhet bak de första minuterna, men sen tyckte jag faktiskt att hon gick jämnt.

Med B är det hopplektion ikväll, kul kul. Inte så kul att köra honom, men annars blir det inget träna av.

Idag fick jag börja longera Tilly, så det var det vi gjorde. Snacka om uppbyggt tryck i henne! Hon visade ju lite av det igår i sina fina spanska skolor, och idag var det etter värre. Än slank hon dit och än slank hon dit, och eftersom gärdet hade sina hårdare fläckar var det rena undret att hon inte slank ner i diket. Försökte ptroa så gott jag kunde för att åtminstone hålla henne i trav ("uppvärmning är för veklingar!" tyckte Tilly), och när hon sen väl var uppvärmd i trav och fick börja galoppera så var det rena rodeon från hennes håll.

Men hon hade SÅ kul, och var så söt när hon höll på att hon fick väl skutta omkring lite grann då, bara det gör henne glad. Sen var hon trött och nöjd. Lita på att jag kommer longera ett bra tag först, när det sen är dags att börja rida igen.

Jag lyckades tappa henne också när jag skulle byta sida på linan, hittade inte något delta. Hon drog upp huvudet precis när jag dragit loss linan, och dum som jag var så höll jag emot i bettringen, så då drog hon ju bara upp huvudet ännu mer. Först fattade hon inte att hon var lös utan gick så fint runt mig på volt ändå, men sen drog hon iväg ner mot hagen och de andra hästarna (gick 50 meter bredvid på ett annat gärde). Men hon kom så snällt när jag kom fram, ungefär som att hon inte visste riktigt vad hon skulle göra med sin nyvunna frihet.

B fick sig också ett longeringspass, när jag ändå höll på liksom. Honom kan jag ju jobba på ett helt annat sätt i linan, än Tilly som bara rätt och slätt motionerades. Herr B var dock också på fartigt humör och tyckte att trav skulle ske medelst höga knälyft, spikrak svans rätt upp och frustningar som kunde väcka döda. Så höll han på i en kvart ungefär, men sen var han uppvärmd ordentligt också...

Avslutade med att flytta ponnierna in i Tillys hage och släppa ihop B och Tilly eftersom de kommer gå ihop på nya stället. Det var lika smärtfritt som alla hopsläpp med B varit. Nu har de ju gått "tillsammans" i flera veckor, och åkt transport ihop och ridits ihop, så det borde ändå inte varit något problem. Imorgon adderar jag shettisen till ekvationen. Welshen får gå själv, för hon är så vansinnigt sur på Tilly att jag inte vill riskera något. Shettisen dyrkar marken Tilly går på, så där är jag mest orolig för att Tilly ska tröttna. Blir bra så även om welshen nog inte blir så glad, men jag ställde in en silagebal i hagen igår kväll, eftersom det helt enkelt inte fungerar med att jag ska ränna ner till hagen och fylla på hö i tid och otid nu när det är kallt, jag hinner inte med jobbet helt enkelt, och welshen bör ICKE gå på fri tillgång.

Den här bloggen länkar jag till i högerspalten, men den är så HIMLA ROLIG, att den förtjänar ett helt eget inlägg: http://mullebloggen.wordpress.com/

Hon skriver roligt, mysigt och väldigt skrattframkallande på samma gång. Hög igenkänningsfaktor för alla som någon gång haft en ponny (fast nu är det ingen ponny utan en fin lipizzaner hon sitter på, det talar vi tyst om).

Tävling igen!

Gårdagens hopplektion blev ju då på B istället, och det var nog den bästa hoppningen han någonsin presterat. Han kanske mår bra av lite konkurrens här hemma..?

Hoppade som en ruter, med hinder på kvartslinjerna, fast utåt väggen om ni fattar. Så det blev som två doglegs längs med långsidorna, sen en V-vinkel på kortsidan. Svårigheten var att få fram bra galopp på den långa sträckan, och sen kunna ta tillbaka och göra skarp sväng på den korta.

B var urduktig, hoppade som en gud, genom hela kroppen, med bjudning. Inga kråksprång, inga fel avstånd, och han var inte i en bom. Så ska det kännas! För första gången kände jag också att jag kunde hänga med i sprången, han hoppade liksom "på riktigt".

Fick massor av beröm från min tränare, som sa att det var riktigt bra ridet, och jag var också väldigt nöjd på vägen hem. Funderade till och med på om man kanske inte skulle ta och behålla honom, om han nu kunde hoppa såhär bra, men ångrade mig omedelbart när han satte igång och röja i transporten när vi hade tio minuter kvar. Ställde mig på bromsen och gick ut och vrålade på honom (för när han gör som han gjorde igår är det BARA kass uppfostran), och då höll han sig på mattan resten av tiden.

Idag ännu en urtrist skrittur med Tilly som handhäst. Tilly som fick stå igår eftersom det regnade katter och hundar här var väldigt pigg idag, och när det kom upp en bil bakom så fick hon spunk och gjorde i raskt takt ett gäng caprioler och levader bredvid B. Rätt snygga faktiskt, och bara bra för föraren i bilen att se, så kanske de aktar sig lite grann för de där flygande hovarna nästa gång. Tur att B är lugn och snäll och inte stissade upp sig han också. Men imorgon blir det antingen kedjegrimskaft, eller träns... grimma och säkerhetsgrimskaft var ganska inadekvat insåg jag.

Fortsatte sen med B upp på ett gärde med intentionen att galoppera ett par varv och bygga lite muskler, men det var jättekonstigt fruset, hårt här och där, och superblött på andra ställen, så jag vågade inte galoppera utan höll mig till travvolter. Som blev sådär eftersom vildsvinen stod och tittade på, och idag var de läskiga, trots att han sett dem en sisådär hundra gånger förut.

Man blir lite lätt trött när man på (den annars i stort sett bilfria) grusvägen, hinns ikapp av inte mindre än tre bilar tätt inpå varandra när man är ute och skrittar två hästar. Mest trött blev jag av nummer tre, som hade så HIMLA bråttom att han knappt orkade vänta i tjugo sekunder på att jag skulle hinna fram till en liten skogsväg att gå in på så att han skulle kunna komma förbi.
Han tyckte nog att det räckte med om jag bara gick lite åt sidan, men det kan jag säga direkt, att med handhäst och hund med mig så ska jag vara BRA ur vägen innan han ens får tänka på att köra förbi.

Idiot.

För övrigt är jag av med min hoppsadel, eftersom sadelprovaren tog den i inbyte mot den nya sadeln, som jag dock inte får förrän i nästa vecka (och som jag funderar på att avbeställa, lite ovärt att köpa en sprillans ny till B NU liksom). Därför är jag hänvisad till att antingen rida i dressyrsadeln, och det gör jag helst inte på uteritt med handhäst, eller till min urgamla syntetsadel, som är gräslig att sitta i, men som underligt nog har passat precis varenda häst jag haft. Ergo, skavsår i häcken.

Det här med handhäst är för övrigt en underskattad motionsmetod om man ändå bara ska ut i skogen. Det är enklare än man tror, och hästarna är oftast väldigt nöjda över att gå i sällskap. Det kräver ju såklart en lugn handhäst (enklare att sitta på den nerviga, om man nu har en sån), samt en ridhäst som är okej med en annan häst så tätt bredvid.
När jag jobbade med polohästar i Australien så var det enbart så de motionerades. Man satt på en och hade sen x antal hästar i långa grimskaft som handhästar. Jag brukade ha två till tre stycken varje gång, men hade vi bråttom blev det ännu fler. Mitt "rekord" är att sitta på en och ha sex handhästar. Och nu pratar vi galoppträning, och inget mesigt skrittande...

Krävs väluppfostrade hästar för sånt!

Okej. Nu har vi pratat. Vill passa på (efter att ha fått en kommentar om det) att påtala att jag inte klandrar ägaren för underlåtelse att behandla, det är nämligen inte hon som haft henne. Behandling HAR tydligen skett tidigare också, jag blev bara inte klok på vad som gjorts, men det finns papper på det och dem ska jag få. Felet ligger nog i att antingen har behandlingen inte gjorts rätt, eller så har hon satts igång igen för tidigt, och att bara equiterapeuta efter det har inte åtgärdat felet.

Sen ska vi kanske inte gå närmare in på min allmänna skepticism vad gäller equiterapeuter i allmänhet, och laserbehandling i synnerhet...

Hur som helst så föll mitt förslag i god jord, och jag får låna henne fram till 31a maj. Därefter får jag köpa henne för försäkringsvärdet, om hon är frisk då, och om hon inte är det så går hon tillbaka till ägaren, som väl får använda henne i avel eller så (för fin stam har hon i alla fall). Jag får stå för behandlingar och uppbyggnad, och det blir väl urtråkig ridning här framöver, men jag har ju ändå två hästar till att rida samtidigt. Ägaren slipper rehabiliteringsansvaret, och får hästen garanterat såld om hon blir ok.

Har passat på att promota B för en tjej i byn som jag vet letar häst, och kommer han dit kan jag även tänka mig att gå ner lite i pris, eftersom jag vet att han får det bra där. Det är nämligen från henne F's ponny kommer.

Det känns skönt att ha sluppit en diskussion per telefon om pris osv eftersom ägaren direkt accepterade mitt förslag. Det känns även skönt att ha bestämt sig, plus att ha min nödbroms, fast en liten del undrar vad jag gett mig in på...

Ändå glad. Måste kanske hitta på ett roligare smeknamn på henne nu också när jag faktiskt SKA ha henne. Tilly är ju bara en omskrivning av hennes ursprungliga (urfula) smeknamn.

Jo, det är VIKTIGT sånt där!

Idag har jag ridit en urtråkig "runda" på grusvägarna, uppsutten på B och med Tilly som handhäst. Vilket fungerar superduperbra så länge B håller sig på mattan, och mindre bra när han inte gör det (läs: jag tappar Tilly. Två gånger). Men jag kör nog på så ett par dagar i veckan ändå, skritt är underskattad motion, och jag slipper GÅ själv med Tilly. Nästa vecka får jag longera henne, så då kan jag ju tömköra ute istället.

Åh herregud så svårt det här är. Vi tar det från början (och det här blir också himla långt):

Skulle varit med på hopplektion med Tilly i onsdags kväll, men hann knappt börja värma upp innan det kunde konstateras att hästen var KLART oren i höger varv. Inte fullt ut halt, men oren. Då var hon även extremt motsträvig i vänster varv, så jag hoppade raskt av och åkte hem igen (SÅ ovärt, med all den där snön och så).

Som tur i oturen så visste dock min tränare att en annan tjej hon tränar skulle ha hem John Österdahl nästa dag, och hon ringde och kollade om det fanns någon tid över, så redan dagen därpå åkte jag iväg med Tilly för att få henne kollad av John, som är en av Sveriges bästa veterinärer på muskelskador.

John tittade på när hon sprang (skuttade.. hoppade.. rusade..) på volt, och konstaterade muskelskada i höger rumpa. Ungefär som jag trott/känt med andra ord. Han konstaterade vidare att hästen har väldigt, väldigt ont, och därmed är det ett under att hon överhuvudtaget gått att rida under de här två åren.

Att ingen, trots att hon rest sig, tjafsat med huvudet och allmänt visat att hon har ont, har gjort en större undersökning av henne, något som går på försäkringen, är faktiskt skamligt. Jag, som haft henne i två veckor, har redan känt att något är fel, och tar därmed genast iväg henne för (dyr) undersökning och behandling.

Det säger en hel del om den här lilla tjejens fina temperament att hon LÅTIT sig ridas, trots att hon har så ont att hon vägrade att låta John komma i närheten för att trycka/känna på hennes rygg.

Hur som helst behandlades hon i rygg och rumpa, en behandling som behöver upprepas två eller tre gånger, samt att hon borde ultraljudas för att se vad som verkligen är fel med muskeln. Nu ska hon skrittas vid hand (dvs lata jag skrittar henne som handhäst) i en vecka, sen longeras i en vecka, eftersom musklerna ändå måste hållas igång.

Innan onsdagen hade jag skrivit ett mail till ägaren, där jag förklarade hur hon var att rida i dressyren, att något verkade vara fel, samt att jag i samråd med min dressyrtränare kommit fram till att hon inte var värd mer än x antal kronor (skambud för häst med hennes stam som är i ordning, men inte i det skick hon är i nu). Fick svar där hon skrev att hon kunde inte acceptera mindre än det dubbla, samt att om jag inte ville ha henne fanns det många andra som ville låna henneoch träna och tävla. Ganska otrevligt skrivet, men jag uppfattade det inte som att där var någon otrevlig underton, utan mera att det var rakt på sak.

Efter behandlingen skrev jag dock ett lååångt mail igen, förklarade hela situationen, och skrev att jag inte ville verka otrevlig, tvärtom, men att jag hade väldigt svårt att se hur hon skulle hitta någon som ville lägga ner den tid och de pengar som denna häst behöver för att bli bra. Samt att hon var försäkrad för UNDER det jag ville ge för henne, och det ju blir en förlust om något händer. Skrev att jag nog ändå var villig att lägga det jobbet på henne (nu när John uttalat sig positivt om prognosen), men inte för dubbla x antal kronor.

Fick svar där hon skrev att hon uppskattade att jag brydde mig, att hon inte kunde acceptera x kronor, men kanske bara lite mer, samt att hon hade någon sorts försäkring som föll ut med det dubbla om hon skulle förolyckas, och hög veterinärvård. Mycket bra. Jag ska ringa henne i helgen för att prata igenom det hela lite mer, jag vill isf dock ändå LÅNA henne i ett halvår för att se om hon faktiskt BLIR bra, och sen får vi se därifrån.

Hur som helst, ringde och pratade med min dressyrtränare om detta också, och vill jag HA en häst som det är problem med från början? Alla som sett henne, inklusive mina båda hopptränare, tycker att det är en fantastisk häst, med kapacitet, och det är tre (!) stycken som sagt att om jag inte vill ha henne ska jag höra av mig till dem. Men, det är massor med jobb, och uppbyggnad på en skadad häst, som kanske inte BLIR bra, som jag inte kan tävla förrän tidigast i mitten på sommaren (för ska jag nu bygga upp henne ska jag verkligen lägga grunden ordentligt), och som inte kommer gå att rida "roligt" på ett bra tag.

Det är ju det negativa. På plussidan ligger att det är en grymt trevlig häst, fint temperament, bra inställning till hoppning (liksom, som hoppar trots mycket ont), snygg att se på, bra stam, perfekt storlek för mig, och som jag faktiskt tycker om. Jag behöver inte ge mig ut på hästjakt, något som jag annars fasar för.

Ett annat negativt är att jag redan HAR en häst. Som jag måste sälja. Nu, innan jag kan köpa någon annan, för annars har jag inte råd. Under den absolut sämsta säsongen att sälja häst. Som jag också måste hålla igång, för att öht KUNNA sälja, under den mörkaste årstiden, samtidigt som jag skulle behöva jobba lite extra, för att kunna HA två hästar.

Åh, dilemmat!

Needless to say så blev ingen häst riden igår. Så är det när man varken har ridhus eller ridbana. Nittons pappa har visserligen en maskinhall med sandbotten under tak, men där ska han själviskt nog ha massa ved till försäljning, liksom, när jag kunde RIDA där?

Idag har jag ridit B, en ganska värdelös runda på 45 minuter. Värdelös eftersom det inte går att rida på vägarna, för där är det för halt, och jag har inte broddat, eftersom jag inte bestämt mig för vilken häst jag ska ha kvar och vilken jag således ska åka och träna med (och då inte orkar brodda i och ur fyra gånger i veckan). Och på gärdena gick det inte heller att rida, för snön som ramlat ner nu är den vidrigaste sorten (all snö är förvisso den vidrigaste sorten), dvs kramsnö, dvs snöstyltor till max.

Och B är... försiktig av sig, så det gick inte fort. Utom när vi vände hem. Då var styltor och ojämnt underlag glömda, och att han halkade så han satt på rumpan ett par gånger spelade alls ingen roll, tills jag tröttnade på skaderisken (bådas!).

Lilla hunden följde med, och på honom fastnar ALL snö, han måste burit runt på minst ett kilo extra. Det gick bra första svängen, men när vi sen korsade vägen och skulle ut på ett annat gärde, då hade han tröttnat och tänkte gå hem. Det fick han inte. Så jag ropade på honom, sa åt honom att ställa sig upp mot min fot som jag tog ur stigbygeln och sträckte ner, och så lyckades jag få tag på hans täcke och kunde lyfta upp honom i sadeln. Så idag har han också ridit!

Men seriöst, jag HAR en snäll häst, som för det första står still när jag bökar runt med att få upp hunden, och för det andra inte ens tittar när han sitter där uppe med mig. OCH en fantastisk hund som fattar, och gör som jag menar.

Skulle aldrig göra sådär om det inte var snö ute, men nu vet jag att om något skulle hända kan jag slänga ner hunden och han landar mjukt i snön (vi har över två decimeter här).

Ikväll är det hoppträning med Tilly, jo för jag tänkte trotsa vädergudarna och ge mig ut ändå. E20 lär ju vara plogad iaf.

Det blåser helvete där ute. I kombination med äcklig stickig snö så borgade det för ett väldigt tidigt intag av hästarna, som jag inbillade mig skulle stå vid grinden och vara SÅ tacksamma för att de fick komma in.

Näpp. Kyla och stark blåst innebär istället att hästarna är små as.

Ja, ni läste rätt, de VAR små as. Alla utom Tilly, som snällt följde med och gick fint, trots att jag lyckades ge henne en stöt med grinden (alltså, jag får stötar av det där himla staketet minst en gång om dagen, och med tanke på ponniernas björnpäls är elen satt på max, jag MÅSTE ta och fixa så det blir enklare att ta sig in och ut).

B blåvägrade (för första gången i min ägo) att låta sig fångas, och eftersom han tycker att det vidrigaste som finns här i livet är att vara ensam löste jag det enkelt med att mot rutinen ta in ponnierna först och lämna honom kvar. Då kom han minsann. Ponnierna hade någon form av störst-går-först-tävling, som övergick till sist-in-i-stallet-är-en-hög-med-skit, utan NÅGON som helst hänsyn till att jag faktiskt HÖLL i dem.

I vanliga fall hade jag dessutom tagit bilen ner till stallet i det här vädret (hela 500 meter allra minst), men eftersom den är lite sjuk så fick jag vackert gå. Och det hade varit skönare att veta att jag inte behövde göra om samma promenad vid nio ungefär...

Jag luftade mina funderingar med min tränare igår efter dressyrpasset, och till min (inte stora, men ändå smärre) förvåning höll hon med mig. Som hon sa, att man utvecklas åt olika håll, och om jag nu kommit fram till att han inte räcker till i hoppningen så är det ju så det är, och att det faktiskt var förnuftigt av mig att tänka just så. Vi hann inte prata så mycket eftersom hennes nästa lektion började, men det var ändå skönt att få tanken bekräftad. Nu ska jag bara ta upp saken med hans uppfödare/stallplatsägarna och se vad de säger. Tror nog att de egentligen skulle vilja köpa tillbaka honom, men för det första är han dyrare nu (haha), för det andra har de redan fyra hästar, varav två unghästar.

Och eftersom jag är som jag är, dvs när ett beslut är taget så ska det genomföras omgående, så la jag i morse ut en annons på hästnet, där jag sökte "den perfekta hästen". ALLA mina krav stod med, precis hur jag ville ha det, och vad jag sökte efter. Jag trodde inte att jag skulle få särskilt många krav, med min lista på specifikationer, men efter en halvtimme hade redan 8 mail ramlat in, och då förstod jag att jag gott kunnat vara ÄNNU mer specifik. I skrivande stund tror jag att jag fått över 20.

För det tycks vimla av perfekta hästar där ute. Eller? Nja... EN av de som skrivit har passat in på min önskelista, och även den ratades efter att ha sett videon. Jag har ställt in mig på att det kan ta lång tid det här, leta häst är inte något som jag direkt drömmer om att göra.

Min tränare tyckte att jag skulle behålla B tills jag hittat någon ny, och eftersom det i sanning är köparens marknad just nu av olika orsaker så lär det väl bli så oavsett jag vill eller inte, men just nu känns det faktiskt mest som att jag vill ha honom såld och bara kunna blicka framåt. Jag HAR trots allt ändå ponnyn, och sjutusen unghästar som diverse bekanta äger som jag kan rida på under tiden.

Dressyrträningen då? Jo, den gick både bra och dåligt. Bra, för att den väl fick mig att inse att trots att Tilly knipit en plats i mitt hjärta redan, och trots att hon till 99% är den perfekta hästen för mig, så är det nog inte henne jag ska behålla, vare sig låna eller köpa. Bra även för att hon, när hon gick bra, gick RIKTIGT bra.

Dåligt för att när det inte gick bra så gick det VÄLDIGT dåligt, dvs med att hon gjorde allt för att komma undan, tom genom att resa sig. Och, jag är inte rädd på något sätt, men tycker heller inte att det är särskilt kul att sitta på en häst som reser sig. Självklart slutade vi med just den övningen som provocerade fram protesten, men eftersom det i detta fall är att gå i höger varv, var den rätt svår att undvika. Och samtidigt vill jag ju se så att det faktiskt inte ÄR så att hon bara testar, men jag har svårt att se att det skulle vara så.

Eftersom hon är så sjukt positivt till ALLT annat så bara måste protesten bero på att något är fel. Jag vet att hon har en gammal muskelskada, och ägaren har tagit henne till kiropraktor var sjätte vecka (!) just pga detta, men för mig låter det som mer än muskelskada om man fortfarande efter så lång tid måste behandla så ofta och regelbundet. Och jag vill inte skaffa mig en häst som har så uppenbara problem redan från början, och trots att jag tror att det till slut, med rätt behandling och rätt ridning, kommer bli en helt fantastisk häst av henne, så vill inte jag ta på mig det jobbet. Men det kommer bli SVÅRT att lämna henne ifrån mig...

Har funderat massor över det här med hästandet den senaste tiden. Hittills har jag varit rätt nöjd med B. Det är en väldigt trevlig häst på sitt sätt, han är aldrig dum med flit, och han är oftast rätt lätthanterlig. Han är sjysst och ställer upp i många lägen, går att rida ut själv på, och jag kan rida alla tre disciplinerna med honom. Han är sällan tittig, och är en riktig klippa att ha med på tävling och nya ställen. Han funkar super ihop med ALLA hästar, och det finns inget ont i honom på något sätt.

Nackdelarna då? Han är för stor för det första. Jag kan inte rida honom ordentligt, så som han skulle behöva bli riden, med resultatet att han sällan blir ordentligt genomkörd sådär som han skulle behöva bli flera gånger i veckan för att bli riktigt mjuk, och därmed lättriden, och ja.. ond cirkel.

Detta smittar ju av sig inom alla grenar, ok i terrängen spelar det inte så stor roll, men hoppningen och dressyren går ju hand i hand, och är han inte genomriden och mjuk i dressyren så är han inte det i hoppningen heller, och då kommer jag inte kunna inverka i hoppningen så som jag skulle vilja heller.

Sen ÄR han ju ingen hopptalang, och nu när jag suttit på Tilly, som visserligen tar stora språng ibland, men som jag ALDRIG hamnar fel på i landningen, så blir det ju så framträdande. På B känner jag mig som en dålig ryttare, jag känner mig som att jag har kass balans (och den är eg fantastisk, faktiskt), som att jag har dålig sits och rider dåligt. Och allt det är SANT, för han är så pass svårriden i hoppningen, och rör sig så pass fel att jag inte kan korrigera det och samtidigt korrigera mig själv.

Hade ett låångt telefonsamtal med min dressytränare i förra veckan. Det är hon som rekommenderade mig att köpa honom från första början, hon har sett honom i träning sen han var två, och tyckte att han skulle passa perfekt som dressyrläromästare åt mig. Sen hade förra ägaren mest använt honom till hoppning, och hon visste att jag var intresserad av det också, så det tyckte hon passade bra.

Och han HAR varit en perfekt första häst åt mig, jag känner mig mycket tryggare som hästägare nu, och inte så orolig längre.

Min tränare tyckte att han visst kunde bli en 120-häst, kanske till och med en 130-häst till slut. Och jag vet ju att han kan, vi har ju hoppat bana på 130, men det var verkligen under de mest perfekta förutsättningar man kan tänka sig. Hon tyckte att han behövde massor av mer dressyr, och ett långsiktigt träningsupplägg, så skulle jag komma dit även med honom, och det där upplägget skulle vi prata mer om senare.

Problemet är ju att jag inte VILL lägga massor med mer tid på dressyr för att komma vidare i hoppningen. Sen är han ju redan 15, fyller alltså 16 i januari, hur mycket mer tid HAR jag egentligen på honom? Som det är nu rider vi perfekta 90-rundor, verkligen perfekta, men sen kommer vi till 1 meter, och då har jag ett ner i VARJE tävling, eftersom han inte har någon gnista för hoppning, och inte gör mer än han behöver. Alltså, han tycker ju det är superkul, annars skulle jag ju inte ens hålla på med det, och han gör det han ska, men kommer vi lite fel, eller för stort så ger han mig inget extra. Jag kan inte se att den biten ska kunna förändras med mer dressyr. Eller så kanske den kan det, vad vet jag?

Grejen är ju dessutom att jag ÄR ingen dressyrryttare. Jag tycker inte det är kul! Det är superkul att åka på dressyträning, och till även att köra igenom samma träning på hemmaplan, men jag har noll och inget intresse för att tävla vidare eller ens att rida högre än LA.

Och där är ett till problem att vi inte ens ligger på LA-nivå ihop. Jag var anmäld till en LB:3 i lördags (avanmälde dock pga regn, för jag VET hur arrangörsklubbens parkering ser ut...), och det är liksom sådär så att jag tänkte att det var lite för svårt för oss.

LB:3! Liksom! Och jag VET att hästen med rätt ryttare kan gå medelsvår om en månad. Hell, hästen GICK medelsvår med rätt ryttare innan jag köpte honom.

Jag har inga ambitioner att rida svår-klasser i hoppning, jag är nöjd med 120/130 regionalt. Men jag ser inte mig och B komma dit. Jag ser inte mig och B komma så mycket längre i dressyren heller, av just den enkla anledningen att jag inte är duktig nog, och det är något som helt enkelt inte klickar mellan oss.

Den sista anledningen, är minst lika stor som de andra, och det är det här med transporteringen. Han är så SJUKT svår att köra att ni anar inte. Visst, folk säger att de kör försiktigt och lugnt när de kör transport, det gjorde jag också innan jag köpte B.

Jag kan säga att man vet INGENTING om att köra transport lugnt och försiktigt innan man kört B, INGENTING. När jag kör till tex dressyrträningen så tar det mig ca 50 minuter. Jag snittar 27 km/h. Samma väg kan jag, när jag kör själv, klara av på strax under 20 minuter, och snitta 90 km/h. På vissa ställen kan jag då köra 130 km/h, samma sträcka som jag med släp kan köra MAX 60 km/h. Ni kanske fattar hur försiktigt jag kör då?

Han har alltså olika grader för hur svårt det är att köra honom, från några enstaka sparkar då och då (som jag inte bryr mig om längre, eftersom jag skaffat sparkskydd, men jag var inte glad innan, då han lyckades smula sönder två mattor á 4 000 kr/st), till att gunga och "vandra" så till den milda grad att det är näst intill omöjligt att köra transporten. Jag har försökt allt. Han får stå brett, han får stå smalt, han får åka själv, eller med kompis, han får stå lös eller bunden, mat eller ingen mat, jag accelerar långsamt eller snabbt, öppna eller stängda fönster, transportskydd eller inga skydd, täcke eller naken, lucka uppe eller ner, men grundregeln hela tiden är att jag kör FÖRSIKTIGT, dvs jag står nästan still i tex rondeller, knappt så jag har styrfart. Om JAG känner den minsta centrifugalkraft, då går det för fort.

INGET hjälper. Han är supersnäll att lasta, går på omgående utan tjafs (han testade lite i början, men det gick snabbt över), jag lastar ALLTID själv. Och jag kör, MÅSTE köra, transport två till tre gånger i veckan. Hans gungande har tom pajat bilen, och kommer fortsätta paja bilen oavsett hur många gånger jag än lagar den. Så ni fattar att det här med transport är ett stort problem för mig, eftersom jag bor som jag bor mitt ute i skogen, och MÅSTE köra transport överallt.

Jag stallar till och med upp honom på stall till en kostnad av 2000 kr/mån nu under vintern from december, bara för att korta mina transportsträckor lite grann under de värsta månaderna, och har därmed dubbla stall att hantera. Det är så att jag, trots att jag vet att han är snäll att just lasta, och inget har HÄNT ännu under våra resor, har lite lite ont i magen, VARJE gång jag hämtar honom för att vi ska åka någonstans.

Jag är inte säker på att Tilly heller är hästen för mig, hon har en muskelskada i sin historia, och behöver minst lika mycket dressyrträning som B för att bli bra. Skillnaden är bara att hon kan hoppa naturligt. Och det ÄR hoppning jag vill hålla på med.

Är jag hemsk som funderar på att byta ut min i (faktiskt ändå) de flesta avseenden trevliga häst, mot en annan? Jag har alltid sagt att ridningen ska vara kul, och det ÄR roligt med honom också, självklart, men många gånger är det INTE det. Och jag känner inte att jag utvecklas med honom, tyvärr.

Så vad är alternativen då? Sälja B och köpa en ny häst. Eller möjligtvis lämna ut honom på foder och ta Tilly på foder tills jag vet hur hon kommer funka. F tar hem sin ponny till jul, hon kan inte kombinera skola och häst, så ett tredje alternativ är att träna och tävla henne, som storhäst tills jag hittat en annan lösning. Det är en fantastisk ponny, med bra förutsättningar i både dressyr och hoppning, fälttävlan också, men där kan jag ju ändå inte tävla högre än max 1 meter i hoppning såklart.

VAD ska jag göra?

Uteritt idag igen, och F red B igen. Red ännu en ny runda, förbi en läskig lagård med kor, och sen förbi en traktor som var läskig eftersom den var igång, men som inte alls var läskig när den stannade (och jag skickade hunden först, bra skit det faktiskt).

Ner till ett stort gräsgärde där vi galopperade lite. Jag ville se om hon kunde stå kvar själv när B galopperade iväg, och det gick, om än med lite snurrande. Det tyckte dock varken F eller B var särskilt kul, för vingligare galopp har jag sällan sett, B tyckte det var väldigt konstigt att galoppera iväg själv.

Så nästa gång provade vi att jag galopperade iväg först, och F stod kvar med långa tyglar på B (för han är så duktig då och vet att man inte ska gå). Och det gick ju bra tills hon tog tyglarna och började galoppera, varpå han tog en fem, sex rejäla bocksprång. Det visar verkligen på att F's balans har förbättrats enormt. Från början så ramlade hon av minst en gång varje ridtur, typ bara genom att hennes ponny tittade åt andra hållet. Nu sitter hon kvar på stora B (i dressyrsadel!), medan han bockar massor av gånger efter varandra. Duktig flicka.

På em så åkte F och hennes ponny hem igen, och hästarna fick gå in redan vid halv fyra för att ine B skulle få stora skälvan när hon åkte (han är väldigt kär i henne, och är extremt flockbunden). Men det gick bra, jag var nere igen vid nio för att fylla på foder och vatten, och då var alla lugna och nöjda.

Gjorde det enkelt för mig och skrittade ut på B med Tilly som handhäst igen. 40 minuter på grusväg, bara fram och tillbaka, är rätt tråkigt, men helt okej motion ändå. Tilly var på stoigt humör och surade till på B varje gång han vände på huvudet åt hennes håll (och han är som en pendelklocka när man rider ut, så det var ofta). I början sa jag till henne, men sen orkade jag inte och tyckte att de fick sköta det där själva. Så nästa gång när hon såg grinig ut så sneglade B direkt bak på mig, som att han sa "Men hallå? Ska hon få göra sådär eller?!". Sötnos.

Åh, också, jag är inne på Tradera och olika hästsiter, och hittar hur mycket söta, fina, tjejiga saker som helst som jag skulle vilja klä Tilly i, men jag vet ju inte om jag ska behålla henne än, så det är liksom ingen idé. Men eftersom jag nu har en brun häst (B är ju fux), så innebär det att jag kan köpa ROSA saker, och det VILL jag!

Har köpt ett superfint svart träns med vit fodring och köpt ett strasspannband till det. Det köpte jag eg till B, innan Tilly kom, men det är hon som har det nu (eftersom det träns jag fick med håller på att gå sönder, och eftersom det inte är mitt vill jag inte använda det då), och hon är SÅ SÖT i det...

Uteritt idag, F red B och jag satt på Tilly. Red åt andra hållet idag, är skönt att beta av alla rundorna vi har tillsammans med någon annan. Hon har iofs inte varit tittig alls hittills, men man kan ju aldrig veta.

Idag tittade hon faktiskt två gånger. Först på vildsvinen, vars hägn vi rider bredvid i flera hundra meter. Man brukar inte se dem, men idag var de ganska nära staketet, och Tilly tvärstannade, och jag både hörde och kände hennes hjärta slå. B var dock kolugn eftersom han gått där massor av gånger förut nu, och hon lugnade snabbt ner sig, men var nog lite på tårna efter det, för när det flög upp ett gäng änder ur diket blev hon rädd igen.

Positivt dock att hon bara stannar, hon vänder inte eller försöker sticka eller så.

Kunde galoppera lite också, och hon har fattat det här med att galopp ute betyder lite högre tempo än på ridskola ;)

Sen skrittade jag en runda på F's ponny också, för hon behöver också gå, och F har fått min förkylning. Det är en extremt trevlig ponny, helt perfekt för mig egentligen, så synd bara att det är en ponny...

Hoppträning igår igen, tog med Tilly även denna gång, men F fick rida B så att han också skulle få hoppa lite.

Gick alldeles fantastiskt strålande med Tilly, det går visserligen inte att kontrollera så bra än, men det kommer ju komma med mer styrka. Men hon är lättsvängd, och hoppar i ALLA lägen (vilket resulterade i ett kraschat hinder, men med en häst som glatt hoppade samma hinder 30 sekunder senare). Hon är så sjukt positiv och glad i hoppningen, det är jättekul. Tränaren (min andra hopptränare alltså, jag har ju två jag tränar för varannan vecka), tyckte att det var en superfin liten häst och att jag skulle behålla henne för att hon kan komma längre än vad B kan.

B är förvisso OCKSÅ sjukt positiv i hoppningen, och F klarade av honom ÖVER förväntan. Han är ju inte direkt enkel att hänga med, och är lite för stark för henne, så när han bestämmer sig för ett avstånd är det svårt för henne att sätta emot, men efter ett tag såg det riktigt fint och harmoniskt ut, och F var också odelat lycklig efteråt. De hoppade inte så högt, men det räckte.

Med Tilly hoppade jag upp till 110, och det gick utmärkt. Eftersom hon är lite sisådär med avstånden, men hoppar i alla fall så håller jag i manen när hon hoppar upp sig riktigt, för annars skjuter hon mig nästan ur sadeln när jag inte kunnat läsa hennes språngkurva.

Hur som helst riktigt riktigt kul, hela tiden tills knappt halvvägs hem när B började leva rövare i transporten, och då menar jag verkligen rövare, var tom tvungen att stanna och säga till honom för att det inte skulle vara svårt att köra vidare. Är SÅ trött på det där urkassa beteendet han har i transporten... Separat inlägg kommer om det.

Ny förbundskapten i hoppning blir Sylve Söderstrand, som säger att "En stor utmaning blir att se till så att det finns hästar till alla ryttare".

Alltså. Rätta mig om jag har fel, men ska inte huvudanledningen till att du platsar i landslaget vara BÅDE det att du är duktig, men också att du har en bra häst? Ska man få vara med i landslaget trots att man inte har någon häst? Det borde väl vara det yttersta kriteriet för att få rida med, att man tillhandahåller eget hästmaterial. Kan man inte göra det ska det väl inte spela någon roll hur duktig man än är, då har man inget där att göra. Så är det ju för alla andra inom ridsporten, om min häst går och skadar sig imorgon spelar det ingen roll hur duktig jag är, jag kan ändå inte tävla på söndag.

Hopp/markarbetesträningen i måndags gick faktiskt riktigt bra. Stundtals fick vi till riktigt fina språng, och hon har bra teknik, som kompenserar för det faktum att hon är omusklad och fel uppbyggd. Det krävs fortfarande månaders uppbyggnad och korrekt dressyrridning för att hon ska kunna bära sig själv, och lyfta sig själv över hindren med hjälp av styrka snarare än tekniken, men hon kommer bli bra med tiden.

Det började lagom bra, med en vinglig uppvärmning, men jag har börjat hitta knapparna nu, och det handlar mest om avsaknad av styrka och inte om för lite kapacitet.

Mamman till han jag rider med (han som sitter på elithästen), var faktiskt rätt imponerad av hennes hoppning, och lite sugen på att ta henne om jag inte vill ha henne, tyckte jag mig avläsa.

Red ut (i ösregn) igår med F och hennes ponny, och eftersom det är första gången jag rider ut i sällskap så visste jag inte igen vad jag hade att förvänta mig. Men det gick bra, som allt annat. Hon blir inte annorlunda för att det är en annan häst med, och till och med när vi galopperade en längre sträcka och F drog på lite så var hon fullt kontrollerbar.

Nej, det ÄR en trevlig häst. Trevlig i hanteringen också, och gosig i stallet, står gärna nära, vill blir klappad, och vill följa med i vad man gör. Jag är lite kär i henne faktiskt, hon har kommit in i mitt hjärta snabbt, mycket snabbare än B, som jag nu efter över ett år lärt mig att älska, men han har inte DET, som den här lilla flickan har. Så om jag bestämmer mig för att inte ta henne blir det nog väldigt tungt att lämna tillbaka henne.

Med B skulle jag på sadelprovning på kvällen, lastade och packade allt i ösregn, åkte dit i ösregn, packade ur allt i ösregn, bara för att få reda på att jag fått helt fel dag, det är ikväll egentligen, så det var bara att surt åka hem igen. Jag borde egentligen passat på att rida honom där och då när vi ändå var i ridhus, men jag var blöt och sur och hade verkligen ingen lust. Det får jag nog betala för ikväll. Han kan lätt stå i två veckor utan att bli dum, men i ett nytt ridhus kommer han definitivt bli extremt tittig.

Tog kort imorse på hur det ser ut när jag lagt ut hö i hagen.

Här har vi de två hästar som stått på ridskola. För dem är mat viktigast i livet, och de äter tills det tar slut.
Här är mina två "vanliga" hästar (prickarna längst bort). De vet att det alltid kommer mera mat, och att det är roligare att leta färska grässtrån.

Jag tycker det är lite tragiskt faktiskt. Att det är så tydligt att för hästar på ridskola så är maten det enda glädjeämnet, och att de blir så fixerade. Ponnyn kom hit för ett halvår sen, hon har fått regelbunden tillgång av hö hela tiden, och gått på ORDENTLIGT sommarbete större delen av tiden. Ändå är hon så sjukt matfixerad, och jag undrar om det nu är en inarbetad störning, som någonsin kommer gå att få bort.