Inte jätteroligt bloggande den här tiden på året tyvärr. Det är som det är, det går inte att rida ordentligt här hemma, ergo longerar jag. Ja, Tilly ska ju inte göra annat för närvarande, men B behöver en genomkörare lite då och då. Tur då att man rider lektion regelbundet så jag har incitament att ta mig iväg till ridhus.

Gårdagens dressyrträning kommer inte gå till historien direkt, men den var KUL. Noll fokus på häst, allt fokus på mig. För varje gång vi har en sån lektion så känner jag hur fler och fler bitar faller på plats. För att sen ramla isär igen på hemväg, när hästen beter sig som ett litet helvete där bak.

Pratade lite med tränaren om den här årstiden och vad man gör när man inte har enkel tillgång till ridhus, och hon tyckte att det var bättre med ordentliga genomkörare mer sällan, än hatta lite regelbundet. Tre gånger i veckan, med RIKTIG ridning räckte för att hålla igång, och eftersom jag läst att det tar tre till fem veckor för en häst att ens BÖRJA tappa kondition och muskler så är jag benägen att tro henne.

Så, två gånger får jag ju "gratis" eftersom jag åker och tränar. Kan jag sen pallra mig iväg till ridhus en dag till så räcker det med andra ord, vilket gör att jag nu kan släppa lite av det där dåliga samvetet. Visst, han är inte musklad som han var i våras (fast det var ju till stora delar faktiskt tack vare den snörika vintern, som byggde muskler som få), men han har kvar sin grundkondition, och jag vet att han är extremt lätt att bygga upp igen.

Idag fick han sig dessutom ett riktigt tufft ridpass då jag hade en provridning till. Tjejen som red den här gången var riktigt duktig, och det var verkligen kul att få se honom från marken när han verkligen gick fint, för det gjorde han.

Tjejen som provred i förra veckan har hört av sig igen, och under över alla under så är hon faktiskt intresserad. Det trodde jag INTE när jag såg henne rida. Hon vill besiktiga och röntga först dock. Alltså, jag hade ju aldrig lagt pengar på att röntga en häst som för det första redan är friröntgad, låt vara för ett par år sen, och som dessutom säljs för ynka 50 000, samma belopp som han är livförsäkrad för. Men, det är hennes pengar och hennes beslut, och vill hon inte ha honom sen så är han iaf besiktigad och röntgad.

I helgen har jag en mamma och två döttrar som ska provrida, och nästa vecka ytterligare en mamma/dotter. DEN uppgiften skulle han passa som handen i handsken för. Men vill den första tjejen faktiskt ha honom så får hon ju ta honom förstås. Visst vill jag att han ska hamna rätt, men jag vill också bli av med honom, och så länge jag inte får dåliga vibbar så är det rätt. Jag kan ju ha åsikter om huruvida han passar bättre eller sämre ihop med folk, men man köper ju inte om man inte får en bra känsla, och då ÄR han ju rätt, oavsett vad JAG tycker.

Tilly fick faktiskt stå idag, för när jag kom hem så blåste det (och blåser fortfarande) storm, och jag hade noll lust att ställa mig på ett gärde och hålla i ett snöre då. Det var på håret att vi ens tog oss till ridhuset, det var glashalt ute och mycket backar på den vägen vi åker. Jag övervägde faktiskt att ta den långa vägen runt tillbaka, men åkte samma väg igen, nu med lite annan inställning till backarna. B stod snällt idag, nästan hela vägen, vilket jag var tacksam för, för hade han satt igång och gunga sådär som han kan göra i den här halkan hade vi åkt av vägen. Förvånad var jag också, eftersom han var så jävlig igår, och knappast tyckte det var roligare att åka idag.

Och imorgon ska vi också åka...