lördag 27 november 2010

Jag är så sugen på att rida! Lite motsägelsefullt kanske, eftersom jag ju faktiskt har tre hästar här, men jag menar RIKTIG ridning, med mål och uppbyggnad, istället för bara underhåll som nu...

Nästa vinter ska jag stalla vid ridhus, så är det bara. Det här är så himla värdelös ridning, jag tappar sugen, lusten, allt. Jag RIDER inte, jag åker häst, motionerar, inget annat.

Hade det inte varit för att B ska säljas så hade han fått en viloperiod nu nyss, när det var som värst, fruset men inte snö, isigt och halt och det gick inte att rida någonstans. Jag kan knappt fatta att JAG skriver detta, men jag hoppas faktiskt att dessa decimetrar snö får ligga kvar nu vintern ut, så man åtminstone kan rida i annan gångart än skritt ute. Jag vet ju hur himla fin i kroppen han var i våras efter all den där monstersnön, ett riktigt muskelpaket trots att jag bara red lektion två gånger i veckan, och ut alla andra dagar, och hur himla tunn han i jämförelse är nu i hals och rumpa, bara för att jag inte kan rida ordentligt.

Det är liksom inte KUL att rida, inget jag ser fram emot nu när det bara är frågan om att hästen ska få komma ut och röra på sig, det är därför jag hellre longerar, han får aktivera musklerna, men jag slipper joxa med påklädning av mig och honom på samma sätt. Visst är det dötrist, men det går i alla fall fortare, och bara det att jag tänker att jag VILL att det ska bli överstökat är inte roligt.

Eftersom det dessutom är TRE stycken såna som bara ska underhållas så gör ju det saken ännu tristare än om det bara varit en. Tilly ska ju inte ridas än på ett tag, och jag vet inte hur hon kommer gå heller när jag väl får. B underhåller jag bara, vågar inte riskera vrickning eller annat när han ska besiktigas snart. F's ponny fick en hovskada i början av hösten och sattes igång för en månad sen, men känner jag lata F rätt så har hon inte gått många dagar sen dess, så där får jag också börja om från början. Den ponnyn är i och för sig himla rolig att rida även bara i skritt, så det ser jag ändå lite fram emot.

Nu när mina två flyttas så kommer de stå närmare det ridhus som jag haft provridningar i, typ tio minuter med transport, vilket ju är värsta lyxen, så då kommer jag ju faktiskt kunna rida ordentligt flera dagar i veckan. Tack och lov, för så här urtrist som det är nu gör ingen människa glad.

Jag längtar till våren, till ordentlig ridning, till träning och tävling, till ljusare kvällar så jag slipper stressa... Mjuka gärden så jag kan hoppa hemma också, inte bara på träning. ALLT är bättre på våren.

Utom leran kanske.

2 kommentarer:

Birgittas hästsida sa...

Förstår dig. Utan träning och tävlingsbiten hade jag troligen inte haft egen häst.
"Underhållsridning" skulle jag tröttna på mycket snabbt men ibland måste man.

Filippa sa...

Nej, inte jag heller. Vill man bara lufsa omkring på gärdena och i skogen kan man ju lika bra vara medryttare några dagar i veckan.