Idag fick jag börja longera Tilly, så det var det vi gjorde. Snacka om uppbyggt tryck i henne! Hon visade ju lite av det igår i sina fina spanska skolor, och idag var det etter värre. Än slank hon dit och än slank hon dit, och eftersom gärdet hade sina hårdare fläckar var det rena undret att hon inte slank ner i diket. Försökte ptroa så gott jag kunde för att åtminstone hålla henne i trav ("uppvärmning är för veklingar!" tyckte Tilly), och när hon sen väl var uppvärmd i trav och fick börja galoppera så var det rena rodeon från hennes håll.

Men hon hade SÅ kul, och var så söt när hon höll på att hon fick väl skutta omkring lite grann då, bara det gör henne glad. Sen var hon trött och nöjd. Lita på att jag kommer longera ett bra tag först, när det sen är dags att börja rida igen.

Jag lyckades tappa henne också när jag skulle byta sida på linan, hittade inte något delta. Hon drog upp huvudet precis när jag dragit loss linan, och dum som jag var så höll jag emot i bettringen, så då drog hon ju bara upp huvudet ännu mer. Först fattade hon inte att hon var lös utan gick så fint runt mig på volt ändå, men sen drog hon iväg ner mot hagen och de andra hästarna (gick 50 meter bredvid på ett annat gärde). Men hon kom så snällt när jag kom fram, ungefär som att hon inte visste riktigt vad hon skulle göra med sin nyvunna frihet.

B fick sig också ett longeringspass, när jag ändå höll på liksom. Honom kan jag ju jobba på ett helt annat sätt i linan, än Tilly som bara rätt och slätt motionerades. Herr B var dock också på fartigt humör och tyckte att trav skulle ske medelst höga knälyft, spikrak svans rätt upp och frustningar som kunde väcka döda. Så höll han på i en kvart ungefär, men sen var han uppvärmd ordentligt också...

Avslutade med att flytta ponnierna in i Tillys hage och släppa ihop B och Tilly eftersom de kommer gå ihop på nya stället. Det var lika smärtfritt som alla hopsläpp med B varit. Nu har de ju gått "tillsammans" i flera veckor, och åkt transport ihop och ridits ihop, så det borde ändå inte varit något problem. Imorgon adderar jag shettisen till ekvationen. Welshen får gå själv, för hon är så vansinnigt sur på Tilly att jag inte vill riskera något. Shettisen dyrkar marken Tilly går på, så där är jag mest orolig för att Tilly ska tröttna. Blir bra så även om welshen nog inte blir så glad, men jag ställde in en silagebal i hagen igår kväll, eftersom det helt enkelt inte fungerar med att jag ska ränna ner till hagen och fylla på hö i tid och otid nu när det är kallt, jag hinner inte med jobbet helt enkelt, och welshen bör ICKE gå på fri tillgång.