Nu ska jag ha hopplektion. Veckans höjdpunkt. Sen ska jag till landet och hämta min nya bil. Veckans andra höjdpunkt. På söndag ska jag dressyrtävla. Veckans tr.. nä förresten, för första start är åtta, och gissa VEM som startar först, och gissa OM domarna är mer restriktiva med poängen i början av klasserna, och gissa OM jag måste vara i stallet halv sex för att hinna med allt?

Annars då?

I helgen har jag knarkat.

Kantareller.

Tog en ridtur på ett nytt ställe i skogen igår och såg lite kantareller här och var, så föreslog att vi skulle rida ut igen på em och plocka dem. Väl ute i skogen så insåg jag att det som vid en första anblick såg ut som lite kantareller här och där istället var MYCKET kantareller lite här och där.

Jag blev alldeles svettig av adrenalin till slut. Jag höll min häst, samtidigt som F satt på sin ponny med påsen och tog emot, från mig som stod bredbent över svampen för att skydda den mot sällskapsshettisen som var extremt nyfiken på vad jag gjorde där nere på marken och trampade sönder så mycket hon kunde.

När jag lyckats få upp så mycket jag kunde på ett ställe så skumpade jag med hästar i släptåg vidare mot nästa, för att komma dit innan shettisen hann före och trampade runt. F galopperade efter oss med påsen i högsta hugg, och min stackars häst galopperade efter mig där jag rände genom granar och över blöta mosstuvor så att blåbärsriset yrde.

Knark säger jag.

F som höll påsarna, följde efter mig så gott det gick, men hade lite svårt att styra sin ponny med händerna fulla, varpå ponnyn raskt skrapade av henne mot en låg gren och hon gjorde kullerbytta bak över ponnyns rumpa. Hon ramlar av i snitt en gång varje ridtur, så jag förhöll mig kallsinnig och vrålade bara "AKTA SVAMPEN!!!" varpå flickebarnet, som ligger på marken, men fortfarande sitter fast i båda stigbyglarna (hur man nu lyckas med det), stolt slår ut med armen och visar oskadda kantareller.

Till slut var jag tvungen att yttra orden jag aldrig trodde jag skulle höra mig själv säga: "Jag måste sluta plocka nu, för påsarna är fulla".

Fyra kilo svamp på fem minuters plockande.

Shettisen (som går med lös på alla ridturer), trampade ner minst lika mycket. Och oändligt mycket lämnades kvar.

Sen red vi hem, jag med två påsar gult guld i nävarna, F på sin ponny som var trött på att stå still i skogen och bara ville galoppera, sällskapsshettisen som var på sitt jäkligaste humör och skulle gå först till varje pris och vildsint fäktade undan alla andras försök att gå om.. och så min älskade lilla hund sist, lydigt knatandes tio meter efter oss andra, sakta skakandes på huvudet över kalabaliken.

Sen mötte vi i rask takt två bilar, fem människor och två hundar, vilket varje gång skapade kaos. Bilarna för att de kör i 180 knyck genom skogen, och vi hade ju både lös ponny och hund med oss som skulle förbi säkert, och människorna och hundarna för att F's ponny nu tog varje tillfälle hon kunde att bli "rädd" och snurra runt ett par varv.

Så vi red iväg till vår egenhändigt tillverkade terrängbana och körde slut på henne, sen red vi förbi pappa och lämpade av svampen, och sen red vi ner till ängarna och tävlade ett par varv, bara för att F's ponny verkligen skulle få sitt lystmäte av springande.

INNAN dessa två ridturer hade jag gått nio hål på golfbanan med pappa. Needless to say ville jag ligga kvar i sängen imorse.

Bild på hästen, som efterfrågat. Tyvärr så får hon en tendens till travarhals på bilden, något som hon faktiskt inte har annars, hon ser ut som en stor ponny. Och superfin såklart =)

(Vv bortse från hemsnickrad hjälptygel, gjord av.. tygel..)

Jan Majlard på SvD har tidigare skrivit att han tycker att ridning inte är en sport som platsar i OS, då den allt för mycket hänger på en annan varelses medverkan. Nu skriver han att han tycker att Johan Wissmans kval till finalen är större än Bengtssons silvermedalj, och "Hur många av planetens människor (...) kliver någonsin upp på en häst i syfte att hoppa över hinder? Jämfört med hur många som springer?"

Ja du Jan, ridning är Sveriges näst största sport. Över en halv miljon människor rider. I stallet, där jag var igår, sprang småflickor, och gamla gubbar om varandra och lyssnade på sportsändningarna i radio bara för att kunna höra hur det gick för Rolf-Göran. Ingen annan sport överbryggar generationsklyftor och befrämjar samarbete som ridning. Ingen annan sport är så könsbefriad som ridning. I ingen annan sport får tjejer ta plats så naturligt utan att det ens måste antydas att de är tjejer.

Fortsätt du att nedvärdera en av Sveriges största sporter. Det bådar tyvärr inte gott för att hästtjejer som blir retade där ute i Sverige ska ses som idrottsutövare, och inte bara som att de gosar lite med hästarna i stallet. Men fortsätt du, så försöker vi andra kämpa för att ridsport ska ses som en annan sport bland alla basket- och fotbollar.

Det är trist att en sportkrönikör på en av Sveriges största tidningar är kvar i gammalt dammigt tänkande om ridning, och därmed nedvärderar alla de starka tjejer (och killar) i stall där ute i Sverige, som varje dag brinner för sin sport, oavsett omgivningens reaktioner. Trist, men inte ett dugg ovanligt.

För oss är i alla fall Bengtssons OS-silver något av det största som hänt svensk ridsport, och vi hoppas nu på lite, välförtjänt, positiv uppmärksamhet i media. det har ju inte direkt varit något medaljregn i detta OS, och denna silvermedalj är därmed något av det bästa som hänt i OS även för alla andra svenskar.

Apropå hästar så kan min nya både hopp, dressyr och kort galopp. Inte illa pinkat för en lastgammal travare. Som inte blivit riden på åtta år. Utrustningen behövde jag inte oroa mig för, jag fick med två sadlar, fem träns och fyra sadelgjordar, så jag har micklat ihop grejerna till något som ändå bara hjälpligt passar henne.

Vacker är hon också, och eftersom sommarens slut innebär två val; ett - slakt, eller två - betala slaktvärde, så blir jag nog med häst, för inte kan jag låta den här gå till slakt. Fast hon får nog fortsätta bo på landet. I Stockholm rynkar man på näsan åt fd travare.

Men hon är vacker och vänlig och lätthanterlig, och ser inte ut som en gammal travare, och är snäll mot hundarna, så jag är nöjd.

Apropå hundarna så har den lilla hunden följt med ut när vi ridit, och vi har konstaterat att han springer nästan lika fort som hästarna när de går i full galopp. Det är rätt snabbt för en liten tonåring det.

Jag ramlade inte av. Och hon fick ALLA mina fördomar på skam.

Men fröken Bitch och fröken Väldigt Liten Bitch (aka ponny och shetlandsponny), som hon fått som hagkompisar var inte alls lika förtjusta. Eller, rättare sagt, den minsta blev kär i vår nya, och den lite större blev våldsamt svartsjuk.

Såhär ser man ut på benen om man inte hinner springa undan när den svartsjuka kommer stormande:



Ja, jag är orakad. So sue me.

Nu har jag semeeeeester ( i två dagar. Wo. Ho.), och jag ska sova ut imorgon (=vakna aspigg klockan kvart över fem), äta godaste frukosten, knyta ihop lite trådar, och sen åka upp till landet och ta emot min sommarhäst.

Nämnde jag inte det? Jo.. jag var lite sent ute.. men jag måste av diverse anledningar HA en häst i sommar, så det slutade med ett 19-årigt fd travsto som inte går att få dräktigt, som inte är ridet på åtta år, som inte har någon utrustning, och som ska avlivas efter sommaren för att hon går gall (fat chance).

Om jag kan lova två saker så är de dessa:

1, jag kommer åka av en hel del i sommar
2, jag kommer få skavsår på snäckan av hennes ryggrad.

Möjligtvis 3, jag kommer tvingas köpa en sadel.