Världens finaste häst och jag hade dressyrträning tillsammans igår, för första gången på mer än ett år. Jag har ju tagit det extremt lugnt med henne, livrädd som jag är att hon ska gå sönder igen, så jag trodde att hon skulle tycka det var väldigt jobbigt. Så var dock inte fallet. Två dagars vila (pga jobb), i kombination med dagens blåst, i kombination med att det tydligen var oerhört roligt att få jobba igen, gjorde att hon höll ihop hela tiden tills det var bara två minuter kvar. 

Jag har faktiskt börjat rida lite grann på bett nu, eftersom vi ändå tar det så lugnt och jag inte ställer några större krav på henne mer än jogging och hon ska gå i form så tycker jag det är läge. Annars rider jag ju bara på hacket med långa skänklar, som hon trivs jättebra med, men blir för tung i handen på nu. Med bett har jag ju motsatt problem, hon tar inte stöd och bli väldigt orolig med huvudet. Hon är kollad av tandläkare för så sent som en månad sen, så jag vet att hon inte har några fysiska problem. Därför rider jag med graman för att markera ramen och slippa det mesta av ostadigheten. Fungerar över förväntan även om det inte är direkt bra, och dessutom blir hon dagen efter, då jag byter till hacket, väldigt fin på hacket. 

Igår tränade vi dock med hacket, tyckte det var onödigt att göra det extra svårt såhär första gången, men från och med nu blir det bara bett på dressyrträningarna som gäller – där om någonstans kan vi ju få hjälp och stöd. Med allt som hänt, och så mycket vila så har jag nästan glömt bort hur fantastiskt ridbar min häst är. Hon gick som en klocka (en väldigt tung klocka, men ändå) hela passet, tog i så hon stånkade och verkade på det hela taget tycka det var fantastiskt kul. När hon går så fint är det också lätt för mig att rida fint, och de tre andra som var i ridhuset tillsammans med oss fullkomligt öste superlativ om oss som ekipage, och om min sits i synnerhet, något som gör mig otroligt glad, för DET mina vänner är något jag sällan eller aldrig får beröm för.

Nu ska jag träna dressyr så ofta det går, hon har träningstillfällen två dagar i veckan, och jag ska försöka hinna med dem båda två. Det är tisdagar och torsdagar och det är bara en halvtimme per gång till en kostnad av facila 200 kr. Tillsammans med hoppträningarna på fredagar och söndagar (fast där får det nog i trötthetens tecken bara bli söndagar), blir det tre dagars träning i veckan. Sen tre uteritter och en egen träning på hack, så har vi nog sytt ihop det hela rätt bra (om gud vill och hästen håller). 

Även de senaste veckorna innan det här passet har hon gått väldigt fint, så just nu känns det väldigt bra, och jag är jätteglad.

Råkade ramla över den här gamla videon från ett par vintrar sen, jag har inte sett den tidigare, men den var rolig! Inte själva tolkningen, men shetlandsponnyn med napoleonkomplex, hon gav oss ofta något att skratta åt.

Här är det "SKA VARA FÖRST!", vilket i och för sig var hennes generella inställning till livet, samt "HUNDARNA SKA UR VÄGEN!", vilket... också var hennes normala inställning.

Häst alltså frisk, ingen hälta, noll, knappt ens en markering på det svaga benet (just för avsaknaden av styrka då). Och detta trots att jag väntade över en månad extra med att åka in, och började belasta lite grann med samling och böjda spår (ville se om det gick, helt enkelt). Puh. Det firar vi med att vara med på stallets interna cup på söndag. Vi har visserligen inte hoppat på över ett år, men vi ska hoppa 30 centimeter, och då är det fasen jobbigare att vara ute och klättra i backar som vi redan gör var och varannan dag. Fast rädslan finns ju där ändå.

Häst frisk!!

Jag har inte kunnat blogga på min vanliga dator, för den har fått spunk och visar inte längre internetsidor som den ska. Den fungerar i övrigt så det får vara så länge. Men hur som helst så gör det att jag måste blogga från mobilen = not going to happen, eller från min bärbara, som jag bara använder när jag sitter på möten. Vilket är exakt vad jag gör just nu. Intressant möte mao. Jag "tar anteckningar".

Hur som helst, så har vi ju givetvis ridit på mer än senast. Fortfarande kör vi mest uteritter på rakt spår, med syfte att motionera och få upp konditionen, men någon gång ibland, väldigt sällan, går vi in i ridhuset och gör något lite roligare. Och med roligare menar jag för både T oh för mig, för T blir MER än nöjd och glad när hon faktiskt får jobba.

Härom veckan gick vi in i ridhuset och så tog jag på mig sporrar eftersom hon varit lite seg utomhus. Det visade sig vara fullständigt onödigt, hon hade energi och arbetsvilja så det räckte (det är TRÅKIGT att vara ute tydligen), så sporrarna gav mig mer framåtbjudning än jag behövde. Men kul var det! Det kom framben!

Sen var det dags för bakslag igen, underlaget hade bytts i stallet från spån till spånpellets, och det tålde inte känsliga T som fick utslag, vätskande sår och gallor igen, samma som förra sommaren så jag inte visste varifrån det kom. Bytte underlag till halmpellets och tvättade tvättade tvättade, lät henne stå så länge hon var varm i benen, men red sen igen som vanligt. Hon är fortfarande inte helt ok, så det får mig ju att tro att hon inte helt tål halmpellets heller. Jag tror det är för att när pelletsen faller sönder så blir det för finkornigt och irriterar huden. Nu finns det torv att tillgå också, så då får jag se om DET är bättre.

Planen igår var ett nytt pass i ridhuset pga regnade katter och hundar, och då får jag givetvis ett sms om att hon tappat en framsko. Valde att strunta i det och prova att rida ändå då underlaget i ridhuset är mycket trevligt, och det gick utmärkt. Var sju hästar samtidigt, och det blev en hel del svängar, men hon var i vanlig ordning glad och positiv. Rider inte så länge i ridhuset, men provade att samla några steg här och där, och hon försöker verkligen. Lääängtar tills vi kan börja hoppa... Ska börja lägga in bommar och lite studs snart för att bygga styrka.

Idag har jag, extremt förvånande, ridit mitt absolut bästa pass på Tilly någonsin. Det började inte så lovande ridmässigt eftersom jag började med att gosa ihjäl henne, och hon är en sån sucker för gos att hon i princip somnar i famnen på mig. Så det var en trött liten häst som traskade efter mig ut på vägen.

Nu har jag ju ridit en del, blandat med tömkörning. Bara ridit ut, samma slinga hela tiden, den tar en timme att tömköra eller lite kortare beroende på hur mycket jag orkar springa bakom, och en halvtimme att rida. Mest skritt fortfarande, en hel del trav, och några hundra meter galopp har vi nu lagt in.

Men idag var min pojkvän och hundarna med så då skrittade vi fram vid handen och sen hoppade jag upp på ridbanan. Hela passet tog max tjugo minuter och jag red på mitt långa hack som Tilly älskar. Och shit alltså vilken bra känsla jag hade. Har varit liiite osäker på henne innan för hon har varit lite seg och ovillig. Inget väldigt oroväckande men ändå något som får mig att fundera.

Nu har vi ju varit hos veterinären varje månad hela sommaren och sprutat och ska jag vara helt ärlig är jag less på hela grejen. Nu har jag tänkt att nu sätter jag fan igång henne helt sjukt långsamt, väntar lite längre på att åka tillbaka och ser vad som händer. Så tänkte oktober någon gång. Alltså, skulle hon kännas KONSTIG skulle jag ju åka in direkt, självklart. Men är less på att åka in, spruta och sen ska hon stå ett tag igen innan jag kan börja om, vi kommer aldrig vidare.

Idag red jag definitivt ett lugnt och kravlöst pass, körde övergångar och lite sidvärts, 50/50 skritt och trav och sen några varv i galopp bara för att känna efter. Och som sagt, vilken fin känsla. När jag väl väckt henne var hon mjuk och samarbetsvillig, och mycket nöjd med att få arbeta. Dålig styrka givetvis, vilket ju gör att rörelserna på inget sätt är perfekta, men hon var extremt lyhörd och positiv. Jag satt mest och log och berömde berömde berömde, och Tilly frustade mycket nöjt och tog i lite extra.

Slutade medan det fortfarande kändes fantastiskt och nu får jag leva på den här känslan minst en vecka till innan jag kan tänka mig att rida på banan igen, nu blir det kondition igen ett par dagar. Men jag längtar redan.

Fortfarande inga radbrytningar. Be warned. Har nu ökat på programmet lite. Tömkör måndag, rider tisdag, vilar onsdag. Tömkör torsdag, rider fredag, och tömkör/vilar endera dagen på helgen. Fortfarande extremt lugnt tempo och långsam igångsättning - detta kommer få ta tid. Tömkörningen bara inriktad på lösgörning och lugnt huvud, "ridningen" enbart motion. Positivt är att allt sker med bett, och hon är sååå mycket stabilare nu. Jag är hundra gånger bättre på att tömköra henne stabilt än jag är i ridningen, så där får vi verkligen fint sug till bettet. Tom när hon travar och jag springer bakom kan jag vara stadig till bettet. Tackar gymträningen för det. Idag är det alltså mer tömkörning som gäller, och för att få till lite styrketräning där också tänkte jag försöka se till att den sker så samlat och kort som det bara går utan att det blir slitigt.

Kunde inte hålla mig till helgen. Tömkörde igår kväll i en timme på vårt fina anlagda spår, och när det var fem minuter kvar till stallet så blev längtan för stor, så jag hoppade upp. I jeansshorts och gympaskor, utan hjäm, med tömmarna hopsamlade i knät och bakom tömkörningsgjorden. Jajamen, säkerhet framför allt. Tilly blev överlycklig och skulle galoppera. Det fick hon inte, men vi travade lite, bara för att... ja jag kunde inte låta bli det heller. Mitt smajl hotade att spräcka läpparna =)

På förekommen anledning (och nej, jag kan inte få styckeindelning pga av Blogger är ett sär). Jag har inte lagt ner bloggen. Jag har bara inte haft motivation att skriva. Visst hade jag kunnat skriva dag för dag, men det är faktiskt bara så mycket man kan skriva om tömkörning i naturen. Vi tömkör alltså i naturen. En timme om dagen, om jag inte kört benpass på gymmet för då blir det inget alls. Eftersom hon blivit behandlad tre gånger nu under sommaren (med effekt!) så blir det också lite hattigt då hon efter varje behandling måste stå ett tag. Men till helgen serni, då ska jag rida! I hela fem minuter ska jag rida, i skritt, rakt fram. Ser fram emot som FAN.

Idag har jag roat mig med att:

Ha på mig RIKTIGA kläder.

Försöka fota min häst i hagen.

Bara fått till såna som den övre och såna som hon ser loppäten ut på.

Gå på promenad och longera sagda häst.

We're back, baby! Ja, kanske iaf, jag har inte varit hos veterinären än så jag vet inte, men hon ser fin

ut iaf.

Hahaha, ursäkta, men blommor?! Hoppryttarna har en traktor på banan!

Fick just fakturan för T's försäkring. 13 000, som hittat. Gud så kul det är att ha häst...

Hittade detta på Majas blogg. Helt fantastiska bilder. Särskilt språnget som börjar omkring 1,10 in. Något som slår mig när man ser det såhär långsamt är att många ryttare förefaller ställa sig upp aaaningens för tidigt, inget man ser i normal fart, men här är det rätt tydligt och torde påverka hästens språngkurva?

Sådär ja, nu finns det inte en del på min häst som inte är röntgad. Utan förändringar. Igår var hon halt på båda fram och när Chris släckt frambenen undan för undan så höll han för troligt att grundorsaken till alla problem var inflammation i knät höger fram (tror jag iaf, veterinärer pratar latin, men det var där hon till sist blev sprutad). Han röntgade som sagt också, gissningsvis för att utesluta lösa benbitar (vilket jag nästan hoppades på att det skulle vara - operabelt om inte annat).

Så återbesök om en månad och om hon är okej då så skulle han behandla hela hästen. Om hon inte är okej då så... ja då vet jag inte vad jag ska göra med henne faktiskt. Sälja är uteslutet även om hon kanske skulle fungera som promenadhäst (har ingen kontroll över var hon hamnar om nästa köpare skulle få för sig att sälja), avel är väl också uteslutet (kan ju inte avla om jag inte vet vad det är för fel). Då återstår bara att ta bort henne, och DET mina vänner....

Får passa på att höja Chris till skyarna igen. Trots stora förseningar igår så är han ändå lugn och pedagogisk och tar sig tid att prata och förklara. Vi var inte klara förrän halv sex igår, och kliniken stänger egentligen halv fem, men det var inget som märktes på honom eller som påverkade insatserna de gjorde. Han var nog rätt nöjd igår också eftersom han hållit på med det här i ett år nu, och äntligen förmodligen hittat grundorsaken. Det satt långt inne, och jäklar vad det kostat pengar och energi, men point of no return syns sedan länge i backspegeln. Plus att hon är ju värd det min prinsessa, OM hon blir frisk och hållbar så har jag ju en helt fantastisk häst i henne, både ridmässigt och i temperamentet (fast igår var hon bra sur igen).

Den 18e ska jag på återbesök med T. De som driver rehabet kör henne till Sigtuna där jag möter upp (tack och lov, såg inte direkt fram emot resa till Gävle-Sigtuna-Gävle-hem med transport).

Har fått regelbundna rapporter, och hon är mycket omtyckt och trivs. De har haft ute ET i två omgångar, och tyvärr har hon fortfarande ömhet i nacke och rygg, vilket inte direkt gör mig hoppfull, eftersom hon ju faktiskt vilat helt i fem månader. Men it ain't over 'til the fat lady sings, och därför är mitt fokus just nu att det kommer gå bra och att hon kommer kunna åka tillbaka till rehabet för igångsättning.

Är så ridsugen att det liknar ingenting. Eller rättare sagt, tränings- och tävlingssugen. Jag rider PRE-stoet lite då och då, vilket altid är kul, men särskilt utvecklande är det inte, det är för sällan. Blir mest bara motion då, och eftersom hon är där hon är i utbildningen, så blir det mest skritt också.

Vill hoppa! Vill trimma! Vill tävla!