Häst alltså frisk, ingen hälta, noll, knappt ens en markering på det svaga benet (just för avsaknaden av styrka då). Och detta trots att jag väntade över en månad extra med att åka in, och började belasta lite grann med samling och böjda spår (ville se om det gick, helt enkelt). Puh. Det firar vi med att vara med på stallets interna cup på söndag. Vi har visserligen inte hoppat på över ett år, men vi ska hoppa 30 centimeter, och då är det fasen jobbigare att vara ute och klättra i backar som vi redan gör var och varannan dag. Fast rädslan finns ju där ändå.