Kollade resultatet på förra helgens två tävlingar och vi hamnade första utanför placering i båda. Inte så illa för en liten häst som går halvskruttigt på bett och som bara varit fullt igång i ett par månader.

Denna helg var det alltså dags för fälttävlan, och arrangörerna hade valt att lägga det på två dagar. Dressyr och hoppning första dagen, och terrängen andra. Bra för att man ju slipper den långa väntan till terrängen, och för att hästen hinner vila ordentligt, men dåligt för att det blir en jäkla massa körande och hela helgen går åt.

T var hur som helst ASPEPP första dagen, tävlingen hölls ju på den anläggning där vi brukar träna terräng, och sist vi tävlade där (2012...) gick hon ju i princip inte att rida i dressyrmomentet pga helt hysterisk häst som bara letade terränghinder. Och lika så nu, jag red fram en hel timme, mestadels i skritt för att få henne att slappna av, något som bara lyckades delvis (hästen bjöd på de halva stockar som fanns att sitta på bredvid banorna...), hon var enormt spänd när vi äntrade banan, men höll sig i alla fall på mattan den här gången. Och det måste sett bättre ut än vad det kändes, för vi red ihop knappa 65% och fick kommentaren "Trevlig uppvisning, där hästen ibland blir lite lång och låg"... haha var hon nu  fick det ifrån, för T var så spänd att jag nästan hade hennes öron i munnen.

Ett styck SJUKT besviken häst tog jag med till transporten för ombyte av sadel, så när hon väl kom ner till framhoppningen och insåg att det faktiskt skulle hoppas idag fick hon stora spelet och gick inte att hålla i. Två gångarter: hopp rakt upp eller överljudsfart framåt. Jag är rädd om min näsa, så jag valde överljudsalternativet och T susade runt den ynkligt låga lilla banan i rekordfart. Sen var hon slut i skallen.

Banan måste dock varit svårare än vad jag tyckte, för det var mängder som föll ifrån och blev uteslutna. Så nu MÅSTE vi verkligen gå upp ett par klasser.

Dagen efter alltså terrängen och T fattade inte alls varför vi skulle ut och åka igen, men taggade till något ohemulskt när hon fick hoppa stockar på framridningen, så det la jag snabbt av med. Skrittade sen bara runt lite innan vi fick startsignal (ja, eller skritt och skritt...) och T satte snabbt upp överljudsfart här med. Försökte reglera lite grann framför hindren, men det var nästintill ogörligt, men alltså herregud vad kul det är! Vi fick dagens snabbaste tid, 3:30, men maxtiden var satt till 3:45 så det var väldigt snålt tilltaget. Det gjorde att vi återigen slutade på våra dressyrstraff, vilket räckte till sista placering!

Och alltså, jag har världens bästa häst. Jag kan inte önska mig annat än det här, förutom att hon får vara frisk såklart. Visst taggar hon till mer än önskat i dressyren så tillvida att hon inte lyssnar nog, men just den där energin och gnistan är ju exakt vad man söker. Klockren i hoppningen, och verkligen världens bästa terränghäst. Samtidigt som hon snällt står bunden vid transporten medan jag fixar i ordning, snällt står på den och väntar, och jag skickar på henne själv både hemma och efter tävling. Fint steg, bra temperament, hoppteknik, men framförallt mod och vilja, shit alltså vilken häst jag har. Så galet kär i henne, jag hoppas så hon får hålla, för jag kommer aldrig mer hitta en sån här häst (för det priset i alla fall).

Igår skrittade jag bara ut barbacka för att jag ville att hon skulle få sträcka lite på musklerna, och jag trodde hon skulle vara trött och stel, men icke, hon knatade på så jag fick whiplash-känningar och fick välja väg helt själv = sjukt nöjd häst, och väldigt besviken när jag vände hemåt, så jag säger ju det, arbetsvilja! En fantastiskt kväll var det också, det hade regnat hela dagen, men nu var det alldeles varmt och fräscht, luktade ljuvligt och småfåglarna sjöng för full hals, det kunde verkligen inte bli bättre.

Fina T och jag haver nu tävlat i dagarna två, igår hoppning och idag dressyr. Vi förbereder oss för fälttävlan med andra ord. Igår skulle vi egentligen tävlat en meter och sen 110, men rundan hon gjorde i enmetersklassen var så klockren och tvärlydig att jag avanmälde och åkte hem istället (mycket besviken häst när rundan var slut för övrigt: "MER!") Så det känns ju mycket bra, och en meter känns för övrigt så galet lågt nu.

Idag en maxad LC och hon var en aning matt på framridningen, och eftersom ridskolans ponnyer gick i hagarna runt omkring var hon även rätt spänd, men hon var fasen snyggast på framridningen till slut när hon slappnade av. Spände till och gjorde ett hyfsat program väl inne på banan, jag får vara nöjd så länge, fast jag vet ju att hon kan mer mycket mer. Red i alla fall ihop knappa 66%, men då var det väldigt snällt dömt... tror jag, eller så var alla andra ännu mer kassa än vi. Låg på första plats när jag lastade och åkte hem, men då var knappt halva startfältet kvar, så det lär väl knappast hålla i sig (klassen är inte klar än).

Nästa helg årets första fälttävlan! Tjoho!

Red mitt allra bästa pass någonsin på T idag. Helt fantastiskt fin var hon, mjuk och lydig och nästan helt avspänd. Jag ville aldrig sluta rida men kände tydligt hur hon blev trött efter ett tag och blev tvungen. I vanliga fall pushar jag lite lite till, men denna gång fick hon sluta som belöning.

Var extremt uppmärksam på hennes reaktioner idag, ljud utifrån, andra hästar osv och insåg att hon faktiskt spänner till fortfarande. Så jobbade allra mest på att få en avspänd, rund häst och hon var som sagt superfin till slut.

Vi ska faktiskt tävla dressyr på måndag så det ska bli intressant att se hur lugn jag kan lyckas få henne då. Vi tar det i alla händelser enbart som träning.

Vackra och duktiga T har gått ner x antal kilo, är het som en b-ponny på speed och känns som en miljon. Enbart riden på bett (utom i hoppningen) sen jag senast skrev och nu har äntligen poletten börjat trilla ner. Faktiskt till och med så vi anmält till dressyrtävling nästa helg... Bara en LB och det kommer förmodligen gå fullkomligt katastrofalt när hon väl börjar agera målsökande missil och leta efter terränghinder (för tävlar man dressyr vankas det terräng efteråt, det vet väl alla?)

Vi har även hunnit med en terrängträning under vilken tränset gick sönder och jag tänkte "äh vi provar ändå" och det gick utmärkt om än något fort, så lydig är hon i alla fall. Vidare en hopptävling som gick ungefär så dåligt som det möjligtvis kan gå, T var helt exalterad och ville "GÖRA ALLA SAKERNA!!". Sen en P&J på 90 och 100 som känns alldeles alldeles för lågt, så nästa gång gång vi in och kör hårt på 110 och 120. Prova kan man alltid, och vi satt kvar ett tag och kollade lite högre höjder, och även 130 så lågt och hoppbart ut.

Men hon känns faktiskt fantastisk i dagsläget, så här fin har hon aldrig varit förut och hon är en fröjd att rida varje dag, och det är så roligt med snabba framsteg. Har faktiskt blivit filmad också, men det är på en iPad, och jag lyckas inte riktigt få in det här. Fick även med ett galoppombyte som skulle sett mycket snitsigare ut om det inte var så att T efter (det mycket snygga och korrekta bytet) fick enormt anfall av spring i benen.

Har äntligen kunnat börja rida lite mer med fokus på enskilda delar, istället för att bara "jogga" som det varit sen igångsättningen. Ställer även mer krav på henne att hon faktiskt ska vara med mig, istället för att som hittills inte spänna bågen alls för att hon ska hålla sig mjuk och glad.

Så kort sammanfattning av DET: Inte glad häst. Jobba?!

I övrigt känns hon dock faktiskt som en miljon. Hon är helt sjukt lydig vad beträffar sidvärts och tempoväxlingar nu, jag behöver knappt göra något innan hon dansar iväg eller samlar ihop sig. Det känns helt fantastiskt, för så fin var hon inte ens innan hon blev skadad igen. Att hon ändå inte riktigt har styrkan än märks främst i hoppningen, där hon är superlydig i början av passet, för att sen falla isär lite mot slutet, men i dressyren är hon på och jobbar bra hela tiden, och jag slutar innan hon blir trött, vilket innebär ungefär 45 minuters effektiv ridning i dagsläget.

Igår fokus på galoppen, tempoväxlingar och övergångar, och dem gör hon som sagt för tanke och sits, även om nacken är fortsatt för hög. Jag kan få henne i en rund och låg form, men då ställer jag inga krav överhuvudtaget, då bara sitter jag där. Visserligen bär hon sig själv där nu (och DET gick fort, det tog bara en vecka av att kräva det innan poletten trillade ner), men jag kan inte ställa några övriga krav, för då kryper hon upp i formen direkt. Nåja, Rom på en dag osv.

Sharpman var ute i helgen och provade ut en ny hoppsadel till henne. Var rädd för att de skulle plocka fram tretusen dyra sadlar, men det blev till slut en Frank Baines som förutom att passa henne även lägger MIG mycket bättre. Priset var dessutom mycket överkomligt, 13 000 kronor.

Intressant att notera där är att den hoppsadel hon hade tidigare, som är utprovad till henne av en annan sadelprovare, inte passar på något endaste sätt, och aldrig har passat henne heller. Samma sadelprovare (med gott rykte i övrigt), tog även min gamla fälttävlanssadel för vidareförsäljning, men den har jag inte sett röken av någora pengar för, trots otaliga mail och sms, så där är 6-7 000 jag aldrig lär se röken av.

Dressyrsadeln, som är utprovad till min gamla häst (av samma sadelprovare), med helt annan rygg än T, passar dock som en smäck... Den passar dock inte MIG så bra, så fick prova ett gäng såna också, där jag hittade en jag tyckte om, som jag tyvärr inte minns namnet på. Den fanns inte i rätt storlek, så de kommer tillbaka om en månad med fler sadlar.

Slutligen: hopptränade i fredags och bad om att få hoppa en "snäll" linje på lite högre höjd för att försöka komma tillbaka till känslan av att HOPPA. Blev räcke - fyra galoppsprång - räcke i ett par varv där hon höjde för varje varv. T känns fullkomligt stensäker och tillitsfull, så jag tänkte inte ens på hur högt det var förrän efteråt när vi byggde av och jag insåg att det låg på 130. Jag vet, jag vet, det är bara ponnyryttare som är imponerade av hur högt de hoppas, men det kändes ändå kul, så det så.

Hästen är uppenbart frisk nu då, och detta är jag helt säker på tack vare pigghetsgraden hos damen. Den är hög, mycket hög. Jag har ju ridit: träning, jogg, uteritt, träning, jogg, uteritt, så långt det bara gått, och då har uteritterna skett barbacka på täcket, med ponnyhack, i alla gångarter.

Detta är det dags att sluta med nu, tackar som frågar, i alla fall i någon gångart snabbare än skritt.

Dressyrandet går hyfsat, babysteps visserligen, men det går ändå framåt. Varannat pass på novabett, varannat pass på hack, och även om hon inte accepterat bettet helt än, så kan jag i alla fall inte klaga på stödet... Nåja, bättre med för mycket stöd, än med för lite. Fast inte om ni frågar min nacke.

Själva ridningen är alls inte avancerad, vi håller oss fortfarande på raka spår hellre än på volt, men jag får inte längre ångest av galoppjobb på volten. Mycket förflyttningar och övergångar, rätt trist ridning egentligen, om det nu inte vore så förskräckligt roligt att rida min trevliga och ambitiösa häst (rimmar illa med bettproblemen förstår jag, men det ena utesluter inte det andra). Bettproblemen är ju ärligt talat bara tillvänjning och lydnad, och kräver mycket av mig i form av stabilitet och mjukhet, så det tillför också sin lilla krydda i ridningen, jag MÅSTE rida bra på henne.

I hoppningen är vi längre fram, men så kräver den ju faktiskt inte lika mycket detaljprecision i nuläget som dressyren gör. Där går hon alltid på hack med långa skänklar och är faktiskt en dröm att rida just nu - helt galet lydig är hon. Jag kan bara sitta still mot hindret och rätar jag upp mig samlar hon sig, och lättar jag av i sitsen länger hon ut galoppsprången. Vi hoppar inte mer än en meter, för jag har tappat all höjdkänsla, och tycker att en meter är högt tyvärr.

Vi har även hunnit med att tävla här hemma i en inbördes klubbtävling, två kval och en final, och det som är avklarat är första kvalet, i vilket vi kom tvåa. Det väckte dock tävlingslusten i mig, och när jag nu dessutom börjar förstå att hon faktiskt är okej, och inte har gått sönder igen, och därmed börjar hoppas på någon form av framtid, så har jag också börjat titta lite efter hopptävlingar. Som alla är komplett fulla. Inget öppet förrän i slutet av mars. Och dressyr är nog ingen idé att tävla än, fast i och för sig, varför inte, det spelar ju ingen roll hur det går eftersom det bara är träning inför vårens och sommarens fälttävlan (och till min förvåning ser jag att det kommer finnas minst tio tävlingar att välja på om jag lägger till Södermanland och Uppland, så här ska fasen tävlas i år).