Har äntligen kunnat börja rida lite mer med fokus på enskilda delar, istället för att bara "jogga" som det varit sen igångsättningen. Ställer även mer krav på henne att hon faktiskt ska vara med mig, istället för att som hittills inte spänna bågen alls för att hon ska hålla sig mjuk och glad.

Så kort sammanfattning av DET: Inte glad häst. Jobba?!

I övrigt känns hon dock faktiskt som en miljon. Hon är helt sjukt lydig vad beträffar sidvärts och tempoväxlingar nu, jag behöver knappt göra något innan hon dansar iväg eller samlar ihop sig. Det känns helt fantastiskt, för så fin var hon inte ens innan hon blev skadad igen. Att hon ändå inte riktigt har styrkan än märks främst i hoppningen, där hon är superlydig i början av passet, för att sen falla isär lite mot slutet, men i dressyren är hon på och jobbar bra hela tiden, och jag slutar innan hon blir trött, vilket innebär ungefär 45 minuters effektiv ridning i dagsläget.

Igår fokus på galoppen, tempoväxlingar och övergångar, och dem gör hon som sagt för tanke och sits, även om nacken är fortsatt för hög. Jag kan få henne i en rund och låg form, men då ställer jag inga krav överhuvudtaget, då bara sitter jag där. Visserligen bär hon sig själv där nu (och DET gick fort, det tog bara en vecka av att kräva det innan poletten trillade ner), men jag kan inte ställa några övriga krav, för då kryper hon upp i formen direkt. Nåja, Rom på en dag osv.

Sharpman var ute i helgen och provade ut en ny hoppsadel till henne. Var rädd för att de skulle plocka fram tretusen dyra sadlar, men det blev till slut en Frank Baines som förutom att passa henne även lägger MIG mycket bättre. Priset var dessutom mycket överkomligt, 13 000 kronor.

Intressant att notera där är att den hoppsadel hon hade tidigare, som är utprovad till henne av en annan sadelprovare, inte passar på något endaste sätt, och aldrig har passat henne heller. Samma sadelprovare (med gott rykte i övrigt), tog även min gamla fälttävlanssadel för vidareförsäljning, men den har jag inte sett röken av någora pengar för, trots otaliga mail och sms, så där är 6-7 000 jag aldrig lär se röken av.

Dressyrsadeln, som är utprovad till min gamla häst (av samma sadelprovare), med helt annan rygg än T, passar dock som en smäck... Den passar dock inte MIG så bra, så fick prova ett gäng såna också, där jag hittade en jag tyckte om, som jag tyvärr inte minns namnet på. Den fanns inte i rätt storlek, så de kommer tillbaka om en månad med fler sadlar.

Slutligen: hopptränade i fredags och bad om att få hoppa en "snäll" linje på lite högre höjd för att försöka komma tillbaka till känslan av att HOPPA. Blev räcke - fyra galoppsprång - räcke i ett par varv där hon höjde för varje varv. T känns fullkomligt stensäker och tillitsfull, så jag tänkte inte ens på hur högt det var förrän efteråt när vi byggde av och jag insåg att det låg på 130. Jag vet, jag vet, det är bara ponnyryttare som är imponerade av hur högt de hoppas, men det kändes ändå kul, så det så.