Pay and jumpen då. Jo, hon som tidigare varit så lugn på nya ställen, var rätt på tårna på tävlingsplatsen. Vet inte om det beror på den stämning som hänger i luften på tävlingsplatser som hon då kände av, eller om hon blivit tävlad en del innan och visste vad det var fråga om, men jag skulle ju sätta mina pengar på alternativ ett, baserat på hur hon betedde sig sen.

Framridningen blev en okoncentrerad historia, men jag ställde heller inga krav på henne ifråga om samling eller dylikt, det var ren uppvärmning och inget annat. Jag skulle dessutom bara hoppa 80 och 90, ingen idé att göra annat än basic grejer då.

Framhoppningen blev väl katastrof, jag hoppade bara ett par språng för att hon skulle fatta vad det handlade om, och eftersom hon var så fokuserad på annat blev sprången jämmerliga.

In på banan för första rundan då, nu hade hon lugnat ner sig lite, och hon tittade inte ens särskilt mycket på läktaren som fanns på kortsidan och innehöll massor med folk. Hoppningen resulterade i att jag styrde, och höll mig i manen för att inte komma efter, för det var helt omöjligt att avgöra när hon tänkte hoppa av. Det måste ha sett ut som om jag red en tre-åring, det KÄNDES i alla fall så.

Kort tid mellan klasserna, så hon fick stå ute och äta gräs, innan jag hoppade upp igen, och provade att hoppa några fler språng på framhoppningen. De blev tyvärr lika kråkiga de. Alltså, när hon hoppar fint så hoppar hon väldigt fint, men resten av sprången ser ut såhär:

Och då är det där ett av de bättre sprången. Andra klassen var lite bättre, hon lyssnade lite mer, plus att de två doglegs som var hinder 4 och 5, samt 6 och 7 (som låg på samma linje liksom, men bakvänt), inte kom som en överraskning för henne denna gång (på 5:an sög hon tag i 6:an och tvärtom). Hinder nummer sju blev ett riktigt bra språng, sådär att man kände att det fanns nog något där.

Men summa summarum så har hon inte övertygat såhär långt. Vi får se vad min dressyrtränare (som givetvis är hopptränare också, men för mig är hon bara dressyr- och markarbetestränare) säger imorgon. Hon känner mig väl och har sista ordet.

Klockan är halv fem och det är mörkt. Vad jag anser om vintertiden har jag skrivit om i min andra blogg, kort sammanfattning: SKIT. Jag är glad att jag har så pass fria arbetstider att jag kan rida mitt på dagen, men nu med två hästar, som kommer stå i olika stall från och med nästa vecka, kommer det bli riktigt tight med ridtid i ljus oavsett vilket.

B är rätt gosig ibland ändå. Jag har - för ovanlighetens skull - el på i hagen, eftersom ponnyerna smet häromdagen, och Tilly (sexåringen får heta så, det påminner dessutom om hennes tidigare smeknamn) är ju ny och vet inte riktigt än var gränserna går. Plus att F tagit hem sitt sto under höstlovet.

SAMTLIGA hästar har lyckats gå in i staketet minst en gång var. Jag har dessutom superstark el på, just av denna anledning. B lyckades dock nudda staketet när jag ledde honom in i kedja, som låg runt nosen på honom = gjorde nog väldigt ont.

Ergo är grinden väldigt läskig. VÄLDIGT. Så läskig att in- och uttag numer är förknippade med visst besvär i form av hysteriska hästar. Och jag har bara ett kedjegrimskaft, så jag tappar minst en häst om dagen.

Ikväll så pratade jag lugnande med B (som tycker att grinden är ALLRA mest läskig) hela tiden, och han vände så snällt runt, trots att shettisen stod i vägen hela tiden. När vi var färdiga så gick vi iväg mot stallet, och han gav upp den djupaste suck jag hört och la huvudet på min axel och gned in sig ända tills vi var inne.

Mysig!

Har dessutom flyttat runt dem lite i stallet nu eftersom de är fem mot de vanliga tre, och B står numer i andra änden av stallet, lite avsides, men i en enorm box jämfört med hans vanliga som bara är precis godkänd, vilket han inte är så förtjust i, han gillar rutiner han. Men idag gick han snällt in självmant medan jag stod kvar och släppte lös shettisen, vars box man måste gå igenom för att komma till B's box (ja, stallet är hemmabygge så det skriker om det, men hästarna trivs).

Red ut idag, och utmanade ödet genom att rida B och ta sexåringen som handhäst. Ja, för inte visste jag hur hon skulle ta det, för allt jag vet har hon aldrig gått som handhäst tidigare. Men det var kolugnt, precis som allt annat jag utsatt henne för hittills. Hon gick bredvid som om hon aldrig gjort annat. Och B är ju van, jag har motionerat F's ponny på det sättet ett antal gånger, och när vi än ska lite längre med alla hästarna rider vi alltid en och har en på släp.

Blev en skrittur fram och tillbaka på grusväg, sammanlagt 40 minuter. Precis lagom.

Det är min "oh shit-strap" som syns på B's hals. Utifallatt liksom.

Hoppträningen gick över förväntan, men inte ligger hon på en sexårings nivå inte. För mig ska en sexåring, som är korrekt matchad och inriden och inte haft föl, kunna gå LA-dressyr och 110 hopp. Och då lägger jag mig ändå lågt vad hoppningen beträffar.

Hon HOPPAR, det gör hon, och hon har sjukt positiv inställning, jag kom efter i ett särdeles kråkigt hopp och hon fick ett ryck i munnen, men tio meter senare var öronen ändå fram och spetsade.

Så, hon hoppar allt, tittade inte på något, brydde sig inte om att det var ett nytt ridhus och nya hinder, det är positivt.

Negativt är ju att hon, även om hon hoppar, just hoppar så... fel? Ingen avståndsbedömning, ingen avvägning, hopp rakt upp och rakt ner.. visste jag inte bättre skulle jag säga att hon knappt blivit hoppad förut.

Det var KUL, inget snack om saken, och när jag kunde hänga med (vilket var svårt eftersom hon hoppade av lite hur som helst) så fick vi fina språng. Men om hon fortsätter såhär och det inte bara är ringrostighet, så är vi ändå tillbaka till att jag måste utbilda, istället för att jag som jag vill får en häst som JAG kan lära mig på.

P&J på lördag, får se hur hon går då. Sen vila söndag och hopp/markarbete för min dressyrtränare på måndag.

Har suttit och kollat på lite cutting-klipp (en westerngren). Alltså, vissa hästar är så sjukt snabba och duktiga. Den här behöver inte ens en ryttare!

Red ut på båda igår, först på B och sen på lilla skruttan, som var SÅ duktig. Hade inga direkta förväntningar, det kunde ju gå hur som helst, men hon tittade inte på något, gick fram överallt, till och med där det var rejält blött, och galopperade lugnt och fint när jag bad om det. Pluspoäng!

Det ska bli varmare nu sägs det, vilket ju är bra, för vattnet har redan börjat frysa, men å andra sidan så ska det regna då också, och jag tar faktiskt hellre fruset vatten, men hård och torr mark, än lera och blöta överallt.

Hoppträning ikväll, och ska hinna hoppa lite med B här hemma innan också, har mycket jobb att göra, så det kanske bara blir lite kortare.

Dressyrträningen igår blev inte så mycket av lektion som mer att testa sexåringen för att se vad hon låg på för nivå ungefär. Resultatet var ganska mediokert, men utvecklingsbart (red bara dressyr alltså). Hon började utan någon som helst bjudning fram till bettet, knäppte bara av i nacken, och trots att hon går framåt så att det KÄNNS som bjudning, så finns den inte där. Så fort jag erbjöd stöd på bettet så slängde hon upp huvudet. Red varv på varv i trav på volten för att försöka skjuta fram henne mot bettet och få ett ärligt stöd, och när jag väl fick det så gick hon jättefint.

Därefter vidtog samma arbete i galopp, och trots att det tog längre tid så gick det någotsånär på slutet. Avslutade med att flytta henne i skänkelvikning längs med långsidorna, vilket väl i princip gick sådär i höger varv och inte alls i vänster, dvs hon tvärade knappt.

Slutsats från tränaren: utvecklingsbart, men massa jobb. Slutsats från mig (såhär långt): hon borde kommit längre som sexåring.

Imorgon är det hoppträning, så då får vi se hur det går där. Det är ju ändå för hoppningen jag lånat henne, och om det visar sig att det är lika mycket jobb där så får jag ta mig en funderare.

Jag har henne ju bara på prov i en månad, för att se om jag vill låna längre sen, så jag kommer testa allt möjligt för att se hur hon är. Uppförandet igår på helt ny plats och nytt ridhus kan jag dock INTE klaga på, hon trampade runt lite vid sadling, men inte omöjligt, tittade inte på NÅGOT i ridhuset, och krånglade visserligen lite vid lastning, men inte mer än att jag kunde sköta det själv med hjälp av lina. Övade ledning vid hand under uppvärmningen på utebanan, och hon fattade supersnabbt att stannade jag skulle hon också stanna, backade jag skulle hon också backa.

Idag provar vi uteritt, imorgon som sagt hoppträning, på torsdag uteritt igen (kanske som handhäst om jag ska hinna), på fredag inget eftersom jag är i Sthlm (blä) och på lördag har jag anmält till Pay & Jump, bara 80 + 90 cm.

Funderar också lite på vad jag ska kalla henne. Hon heter Livets Vals, fast på franska, och hade ett gräsligt smeknamn på V. Hon är sockersöt, så hon borde ha något gulligt smeknamn istället. Någon som har någon idé?

Jo, det blev sexåringen, lånar på prov en månad, funkar det så blir det längre. Stod fint i släpet hem, dunkade bara lite när vi blev omkörda av långtradare och många bilar, men det har jag full förståelse för. Hon var dessutom van att åka med fast lucka bak, och jag har (min älskade) gardin, så då lät det väl mer än hon var van vid.

Hon verkar okomplicerad nog i hanteringen, äter hö som en shetlandsponny eftersom hon stått stallad på ridskola (där ju maten är det viktigaste i livet), men det kanske lugnar ner sig när hon inser att det kommer mer så fort det tar slut. Bryr sig inte om de andra hästarna alls, har hälsat på dem och sen var det bra med det. Hon går i egen liten hage i hagen och verkar nöjd med det.

Har träning ikväll för min dressyrtränare, då tar jag med henne istället för B så får vi se vad hon tycker om det, och vad tränaren säger (hennes ord är lag för mig).

Gårdagens hopptävling måste jag kalla för lyckad, ändå. Har inte tävlat B inomhus förut, och detta ridhus var verkligen stort (jättefint!) med spegel längs hela kortsideväggen, läktare med servering, och mycket att titta på. Men, som vanligt, klockren på tävling, står lugnt när jag klär på honom, lugn på framridning och framhoppning, och tittade knappt på något i ridhuset.

Första klassen var verkligen SUPER. Hittade avstånd på alla hinder, han hoppade lätt och fint, och trots att det inte kändes snabbt hade jag klassens snabbaste tid. De hade flyttat om mig i startlistan som jag bad om, vilket innebar en timme mellan klasserna, så jag tog inte in honom i transporten mellan, utan gick med honom på parkeringen tills det var dags att gå banan, och jag drog mig bortåt dit i hopp om att hitta någon jag kunde be om att hålla min häst. Som tur var stötte jag på en tjej jag känner som snällt höll honom efter att hon själv gått.

Hatar att åka själv på tävling.

Tyvärr petade han ner redan andra hindret, så det spelade ingen roll att jag tänkt satsa på en ponnysväng i omhoppningen. Ett sånt där fulpet, vi kom lite för nära, och istället för att ge lite extra så river han det. Jag kan inte klaga på honom i övrigt, han hoppade fint och lydigt, och han är som sagt super att ha med, men jag skulle önska lite mer gnista i honom ibland, lite mer hjärta över hindren. Det FINNS helt enkelt inte I honom, han är inte en sån häst, och jag är mycket glad i honom, och över att han är så trygg och lätthanterlig som han ändå faktiskt är, och lättövertalad de gånger han INTE är det, men som sagt.... liiiite mer gnista i hoppningen skulle inte sitta fel.

Har varit och provridit två hästar då. Började med sexåringen, ett sto på ca 162 (perfekt höjd!). Trevligt byggd, nätt och kompakt på samma gång. Rörde sig trevligt också, så hon kan nog bli bra. Hoppade ett par små språng på max 70 cm också, dem sög hon tag i, men rusade inte, och hoppade enkelt. Jo, den var jag nöjd med! Är enligt uppgift enkel att hantera, lasta och köra (vilket ju är viktigt för mig eftersom jag kör ofta och alltid själv), går att rida ut på själv. Nackdelen då är att hon har en permanent låsning i korset och måste behandlas med kiropraktor med jämna mellanrum, vilket ju snabbt springer iväg i kostnad. Plus att hon var lite knepig att ha i hage, kunde inte gå för stort, för då sprang hon och vrickade till korset igen.

Treåringen var faktiskt mycket trevligare än jag trott, lätt att hantera, lätt att rida också, mycket mer stabil än förväntat (jag har ju ridit massor av två- och treåringar förut, på Irland och i Australien, men de har samtliga varit väldigt vingliga). Okej att han inte blev så stabil när man lämnade väggen, men ändå helt ok, och han kunde gå i fin form, och någorlunda samlat på volt även i galopp. Så det var en positiv överraskning, men han är ändå för ung för mig kände jag, och kräver för mycket jobb innan man kan börja rida ordentligt, så honom kommer jag oavsett vilket tacka nej till.

Sexåringen är ju mer "färdig", dessutom utbildad i både hopp och dressyr (mest dressyr) nere på Flyinge, så hon har ju förhoppningsvid ganska gedigen bakgrund. Hon har dessutom gått med i verksamheten där hon står nu lite grann, så hon lär väl vara okomplicerad nog för mig (som visserligen vill ha mer egen motor än vad som finns på B, men som ändå inte vill ha en trestegsraket att sitta på).

Hon som vill låna ut ville helst låna ut båda, men det har jag varken råd eller plats till, så jag ska ringa nu på fm och se vad hon säger om att bara låna ut sexåringen på prov ett tag.

Hoppträning igår, och han kändes alldeles osedvanligt motsträvig på uppvärmningen. Gick och tittade på allt och alla under skritten, och struntade mestadels i vad jag ville att han skulle göra (böjde och flyttade sidvärts). Han är nog lite stel och trött, han går fortfarande på lösdriften tills om två veckor då han flyttar och går inne (fast i utebox) på nätterna.

Men sen när vi satte igång och hoppa så blev han fin, reglerbar och hoppade fina språng som jag kunde följa med i. Hoppade en liten bana på slutet, med hinder på volt, kort diagonal, en linje med tre hinder med ett galoppsprång mellan varje (kul! sa B!) och så en fristående ganska bred oxer.

Just oxern fick vi ett missförstånd på i slutet (men han hoppade ändå, duktig häst), och landningen måste ha blivit väldigt konstig, för jag knäckte till ryggslutet på något sätt. Kunde inte ligga på rygg i natt för att jag inte kunde räta på den ordentligt, känns precis som ett lättare ryggskott (det har jag haft ett rejält en gång förut, vill aldrig mer ha, INGENTING fungerar då). Känns fortfarande, men inte så farligt, det går väl över. Idag blir det uteritt, i snön. Imorgon tävling, om det inte snöat för mycket, för då avanmäler jag.

Ska tävla på lördag, och kollade de preliminära startlistorna i måndags, som de trevligt nog lagt ut. Startar i början på första klassen, och sist (! kors i taket !) i den andra. Räknade då ut att de med den mängd starter som var så blir det minst fyra timmar mellan starterna, och det är, som tidigare skrivet, inte särskilt optimalt för min häst. Är väl inte optimalt för någon häst förvisso, men finns säkert hästar som tar det bättre än min.

Så, mailade och frågade om jag istället kunde få 1:a startnummer i andra klassen, då skulle det bli ca en timme mellan. Det var alltså i måndags. Idag torsdag har denna startlista blivit ändrad flera gånger (strykningar), men jag ligger kvar på samma platser. Inte heller har jag fått svar på mail. Den här gången heller.

Jag FATTAR att de inte kan tillgodose allas önskemål, men hur svårt kan det vara för arrangören att svara på mail? Ett enkelt ja eller nej tar max en halvminut att skicka iväg. Om de inte vill ha förfrågningar per mail, lägg då inte UT någon mailadress i ryttarmeddelandet.

Jag behöver VETA hur de ska göra, för om de inte flyttar mig så kommer jag stryka mig till första klassen och åka direkt till andra, för att därefter efteranmäla till tredje klassen om han känns bra (och därmed automatiskt få första startnummer och ca en timme mellan klasserna).

Svara på mail!

Red korta skrittsvängen innan jag gick ner på gärdet idag, den tar ca en kvart och är lagom uppvärmning. Började med lite galopparbete, gick över till att rida på åttvolt och byta galopp. Det gick väl sådär eftersom han gärna förekommer mina hjälper när jag byter varv, och då har jag ju inget stöd att ge, och då byter han bara fram, eller så gör han ett massivt hopp rakt upp och byter så (iofs rätt kul att sitta på honom när han gör så ;)

Fortsatte med att hoppa litet hinder på ca 60 cm på volt, fokuserade på avståndet, gick sen över till ett 90 cm-hinder och gjorde samma sak. Fick en så himla bra känsla idag! Han hoppade fint, och jag kunde bedöma avståndet bra, kunde även lägga upp tempot utan att han blev lång och ändå behålla avståndsbedömningen. Jag BORDE verkligen hoppa hemma oftare.

Avslutade med galopp i rund form nerför en grusad väg som är ca 500 meter. Travade tillbaka och la ner honom, galopperade samma väg tillbaka, och sen skrittade jag hem på långa tyglar, alldeles lagom långt för att varva ner.

Blev ingen tömkörning igår, spöregnade hela dagen. Jag lovade mig själv i vintras att det här med ridningen alltid skulle vara kul, vilket innebär att om det är risigt väder eller något annat någon dag då jag planerat att rida eller tömköra så hoppar jag över det helt enkelt. Ja, det är klart, regnar det småspik en vecka i sträck så rider jag ju ändå, men en enstaka dag här och där bryr jag mig inte om.
Eftersom jag inte har tillgång till ridhus utan att åka transport minst en halvtimme på risiga vägar så rider jag alltid ute på något gärde om jag ska rida dressyr eller hoppning här hemma. Ridhus kommer jag bara till för träningarna (och tävlingar).

Kommer troligtvis flytta B till ett annat stall med helinackordering över vintern, där finns bara ridbana, men ridhus på tio minuters transportavstånd, vilket ju gör att man kan vara mer spontan med ridhusridande. Tyvärr har de mycket sämre ridvägar där, vilket är tråkigt. Finns egentligen bara en enda runda man kan rida om man inte vill rida jättelångt (och då måste man ändå rida på samma runda dit och hem), och sånt blir jag uttråkad på på ett par dagar.

Tänkt hoppa åttan i em, och imorgon ska jag åka och provrida två hästar på samma ställe, en sexåring och en treåring. Är väl inte direkt jätteintresserad av treåringen, men han står som sagt på samma ställe och när jag ändå ska dit kan jag ju passa på att prova. Man vet ju aldrig.




Tyckte detta såg riktigt ruggigt ut imorse... Ligga ner på marken nu?

Ridtäcke vs ländtäcke.

Jag läser ganska mycket hästbloggar, och märker att många har svårt att skilja på ridtäcke och ländtäcke. Ländtäcke är det fyrkantiga täcke med stroppar som man sätter fast i sadeln, tex runt stiglädren. Ridtäcke är det som är lite längre, och som går under sadelkåporna och sätts fast med kardborre över hästens manke. Ridtäcket kallas även för skrittäcke ibland.

Vilket man väljer är faktiskt en smaksak, vad man tycker är enklast och snyggast. Personligen tycker jag det är snyggast med ländtäcke, då ridtäcken gärna åker bak och skrynklar sig, men ländtäcken är lite meckigare att ta av när man ridit klart med dem, pga stropparna. Plus att ridtäckena kan man knäppa över benen på sig själv när det är kallt ute, och det kan ju vara trevligt.

Ländtäcke:

Ridtäcke:
Bilderna lånade från Hööks.

Var med och tävla du med!

Hopp/markarbeteslektionen igår blev en renodlad hopplektion, med fokus på anridning på korta avstånd. För första gången så kände jag att JAG hade kontroll på min kropp, jag kunde följa med och sprången kändes klockrena, för MIG. Tyvärr hade B en sämre dag och han har hoppat bättre om man säger så. Jag fick inte ihop honom ordentligt på uppvärmningen och inte ens vänstersidan som annars är hans bästa kändes särskilt bra. I den hörn jag lyckades jobba igenom honom ordentligt fick vi fina språng, annars kändes han mest sju mil lång.

Hade tänkt fortsätta på gårdagens tänk idag och hoppa lite mer, låga hinder, men korta avstånd, men det regnar och jag tror jag skippar det och tömkör honom över studs/cavaletti istället på raka spår, det blir så blött och halt på gärdet när det regnar. Imorgon ska det inte regna (...) så då passar väl uteritt bra, vi brukar rida ut på onsdagar. På torsdag ska det snöa...

Är mer och mer och mer sugen på idén med en häst till. Jag vill också helst att saker och ting ska hända NU när jag väl tänkt fram dem, tålamod är inte min främsta gren direkt.

Jag som älskar listor och skriver så många jag kan på den andra bloggen, hittade just en hästlista:

Brukar du vara nervös när du ska tävla?
Aldrig när jag tävlar dressyr. Liksom, hur svårt är det? Hoppning däremot, ja, fast inte förrän jag kommer in på banan. Ibland glömmer jag att andas medan jag rider, och kommer på mig själv när det börjar göra ont i huvudet...

Rider du hoppning eller dressyr eller fälttävlan?
Hoppningen är ju roligast både att träna och tävla, eller rättare sagt, fälttävlan är ju absolut roligast, men säsongen är så kort i Sverige. Dressyr är kul att träna och döden att tävla, men är ju ett måste för att det ska gå bra i hoppningen. Dessutom kan man ju bara hoppa SÅ mycket i veckan, och att bara rida ut resten av tiden hade blivit lite trist i längden, särskilt nu som jag är själv jämt.

Har du hästarna hemma eller inackorderade?
Hemma och hemma, de står hos grannen, det tycker jag är hemma.

Var brukar du köpa din ridsaker?
Där jag hittar det jag behöver. Undviker utländska sidor dock, verkar så himla meckigt.

Vilket är ditt favorit märke när det gäller utrustning?
Är fullständigt ointresserad av märken faktiskt. Bara det är snyggt och/eller funktionellt är jag nöjd.

Vad hette din första häst, eller sköthäst?
Min första sköthäst hette Ärla, och var världens sötaste lilla connemara. Egentligen hette hon Miss Muffet.

Hur högt har du hoppat?
145 cm som högst på träning för Ted Nätterqvist. Jag är faktiskt impad av mig själv ;)

Vad hette den första hästen/ponnyn som du trillade av?
Gutten hette han, på ridskolan. Blandning mellan islandshäst och russ. Liten gul skitsak som hade för vana att tvärvända vid väggen i hoppning, och dängde mig in i väggen med huvudet först.

Vad hette den första egna hästen/ponnyn?
Hon hette Millan, fast hon räknas knappt som egen. Min nuvarande räknar jag som min första EGNA häst, fast jag försöker hålla på anonymiteten, så här på bloggen heter han bara B.
.
Hur gammal var du när du satt till häst första gången?
4 år, på prova-på-ridning på ridskolan.

Havre eller färdigfoder?
Fodrar med varken eller, han har gått på kornkross, men nu får han lucern, betfor, riskli och mineraler.

Har du radio i stallet?
Ja, fast den funkar inte, är för tjocka väggar...

Om egen häst bor den i lösdrift eller stall?
I stall när det är som kallast, fast just nu på lösdrift. Så himla smidigt!

Vad är det för färg på stallet?
Största boxen är gul och blå, de andra två är rosa och lila...

När red du barbacka senast?
Det var i slutet av sommaren, på ponnyn när jag hämtade dem från betet.

Har du fött upp någon egen häst?
Nej. Kan mycket väl tänka mig en unghäst, men föl verkar vara för jobbigt.

Brunt eller svart läder?
Svart.

Bling eller retro?
Bling!

Vad är finast? Välansat eller vildvuxet?
Välansat. Fast inte om det är typ en shettis förstås.

Föredrar du ridstövlar eller skor och shortchaps?
Skor och chaps alla gånger. Ridstövlar är förskräckligt klumpigt.

Vad är din hästs smeknamn?
Han har ett urtråkigt namn som det inte går att göra smeknamn på, så oftast blir det bara Häst.

Har du vunnit någon tävling? Vilken gren?
Ja, både hoppning och dressyr.

Har du ridit med pessoabett någon gång?
Ja.

Rider du med pad?
Jag har en sån där foam-stoppad ullpad. Sadelprovaren tyckte han skulle ha det, men nästa gång hon kommer så vill jag hitta sadlar som funkar även UTAN pad. Det ska inte behövas tycker jag.

Har du en utprovad sadel?
Ja, båda sadlarna är utprovade.

Vad har du för transport?
Cheval Liberté, aluminium med glasfibertak. Super!

Favoritfärg på häst?
Jag tycker att isabell eller fux med gul man och svans är vackrast, men skulle helst ha en mörkbrun.

Hittade detta träns på en blogg nyss, vet inte vart det köpts, men det var jättefint säger jag, som älskar rosa, och är mäkta ledsen över att jag har en fux som inte kan ha rosa... Nästa häst ska vara mörkbrun! ;) De passar i allt!

Lilla sällskapsshettisen fick ju lättare kolik igår, något hon haft kanske tre gånger förut, senast när hon hade tagit sig ut en natt och stått och ätit omogen råg i åkern en hel natt. Vad hon fick det av nu vet jag faktiskt inte, det var inte en särskilt allvarlig attack, utan det hjälptes av lite promenad och ett par språngmarscher. Men så himla kul att promenera i beckmörkret en fryskall lördagkväll med en motsträvig shettis som helst vill gå in och lägga sig släpandes efter sig är det ju INTE. Trava ville hon bara göra på hemväg dessutom, så jag lurade henne och vände ett par gånger. Gick i en och en halv timme tills det började mullra i magen, då gick vi hem igen. Stängde in henne med B i lösdriften, han hade hö som inte hon kunde nå, och de hade fullt med vatten. Är inte så himla insatt i det här med kolik, mer än att de ska hållas i rörelse och inte ligga ner och rulla, men när man själv är magsjuk är det ju ingen höjdare att äta, så jag antog att en svältkur över natten vore bäst, och imorse var hon också som vanligt igen...

En ryttare som deltog i fälttävlans-VM red terrängritten med en kamera fastsatt på huvudet. Jag blev lite åksjuk av videon, men det är ändå sjukt häftigt att se på. Jag LÄNGTAR tills säsongen kommer igång igen. Tänk om man ändå bodde i ett land där man kunde rida terräng året om...



Det är väl fantastiskt också att hästarna orkar gå i det där höga tempot, OCH hoppa hinder i nästan tolv minuter i sträck? Och kolla öronen!

Igår hoppade jag lite för mig själv här hemma, en ganska kort ridtur, inklusive skritt före och efter tror jag det tog knappa 40 minuter. Brydde mig inte om hur han gick, fokuserade bara på mig själv och min sits, hoppade fram och tillbaka över två räcken, först ett på ca 70 cm, sen ett på 90. Det är sjukt frustrerande, men jag får inte in känslan. Jag skulle behöva hoppa mycket mer än vad jag gör idag, men för det första vill jag inte att han ska tröttna, och för det andra så räcker det inte med att bara träna hemma, skulle vilja träna för hopptränare minst två gånger i veckan, lite hederlig korvstoppning, bara så att jag känner att JAG börjar gå framåt.

Nu är min häst inte den lättaste i världen att hoppa heller, det ska gudarna veta. Han är snäll och gör rätt och så, förvisso, men hans rörelsemönster i hoppningen är inte det enklaste att läsa av och följa med i, det har alla mina tränare kommenterat, och det känner jag ju själv också. Även om jag fokuserar bara på mig själv, att göra rätt, sitta rätt, inverka rätt... ner med hälen, upp med blicken, sänk handen, följ med fram i språnget... allt allt det där, så känner jag mig ändå klumpig och tappar tyglarna. Och jag KAN, det vet jag ju, när jag tex hoppade den lilla köttbullen som jag skrev om för ett tag sen så hade jag inga som helst problem att vare sig följa med i språnget, landa rätt eller hålla kvar tyglarna. Så det kanske inte är en fråga om att jag inte är duktig nog heller, utan kanske att jag skulle behöva hoppa en annan häst också?

Om jag ändå kunde ha en plan framöver med boende och hur fan det nu skulle bli med mitt liv, vilket jag vare sig vet eller kan planera för i dagsläget (vilket suger, för jag är så långt ifrån carpe diem som man kan komma). Har börjat fundera i banorna en häst till nämligen, något yngre kanske, något hoppstammat, att utvecklas med på ett annat sätt än med B som ju mer är en läromästare i dressyr än en hoppkanon. Eller åtminstone låna en hopphäst ett tag. Tid har jag ju, råd också om jag bor kvar här, men eftersom jag inte vet hur livet kommer bli...

Blev annars uteritt idag, åt "fel" håll eftersom det är älgjakt överallt. Var jakt åt fel håll också, men gick inte i skogen, och var utspökad i allehanda reflexer och täcken, så hade jag blivit misstagen för en älg hade jag blivit rik.

Tiotusenkronorsfrågan: Varför får ponnyer alltid kolik en mörk och kall helgkväll?

Måndagens dressyrträning var som vanligt bra och givande. Vi ska fokusera de närmaste månaderna fram till jul på att försöka få ordning på min sits, som efter 20 år på ridskola utan ordentliga korrigeringar är rejält stöpt i fel form och oliksidig. Nu är det ju inga tävlingar kvar utom möjligtvis en LB:2/LA:3 i november, som förvisso är över vår nivå, men det är bra miljöträning, och jag GILLAR LA:3an...

Red på rakt bett, men kunde konstatera att det tyckte han inte så mycket om i dressyren, får skippa det där och hålla mig till det i hoppningen och på uteritterna. Jag har beställt ett nytt rakt bett i gummimaterial, han tycker ju mkt om mitt raka gummiklädda pelham, så får se vad han säger om det. Jag red på hans vanliga tredelade i hoppningen igår, men det räcker tyvärr inte, vill koncentrera mig på annat mellan hindren än att ha dragkamp med honom.

Vi skrittade nästan bara i måndags, först fokus på att han ska gå fram ordentligt för hjälperna och inte en sekund senare (eller flera sekunder som det kan vara ibland), att han ska vara rapp och rörlig både framåt och tillbaka. Gick sådär måste jag säga... Sen fokus på min sits i skritt och till sist i galopp. Han ÄR ju så himla duktig och skulle enkelt gå medelsvår med en duktig ryttare, har ju gjort också, nu gäller det bara för mig att förvalta hans kunskap och rida honom rätt, så kanske vi kan få placeringar över LC-klasser också någon gång. Fast då måste jag ju TÄVLA dressyr också, det är ju ett aber.

Han stod i tisdags och igår var det som sagt hoppträning, den som är så långt bort. Han stod superfint i transporten både dit och hem, väldigt nöjd med det. Borde skriva ett helt inlägg om bara transporteländet tror jag. Vi har varit i det ridhuset flera gånger förut, så det var inget tittande på grejer där. Själva passet gick väl sådär kan jag tycka, kände mig lite rostig trots att det var mindre än en vecka sen jag hoppade sist. Övade konstiga svängar och det har han inga problem med, men han stannade ett par gånger för att jag (återigen) började måtta för mycket och bromsa in i hindren. Jag MÅSTE börja lära mig att se avstånd även utan att måtta emot dem...

Idag blir det uteritt, sen åker jag till Sthlm för jobb (blä), så imorgon får han också stå. På lördag tänkte jag hoppa lite mer här hemma, det är jag annars väldigt dålig på, trots att jag har bra hinder, tänkte träna lite mer på min sits och att inte falla fram och bak över hindren. På söndag uteritt igen, och sen börjar veckan om...

Om jag ändå hade tio miljoner...

Alltså. Jag åkte ju på Pay and Ride idag, och för mig är det dressyrens motsvarighet till Pay and Jump, dvs träningstävling och inte så seriöst. Men, eftersom dressyr är tråkigt och snobbigt (...), så dök jag upp i tron om att det skulle vara typ programridning, och fick inse att så var inte fallet.

Jag hade på mig svarta ridbyxor, en svart tunn tröja och en marinblå bomullsväst över. Förvisso hade jag matchat min häst som hade marinblått schabrak och marinblå skydd, men jag hade vare sig borstat noga eller flätat. Jag hade borstat och flätat svansen så den var glansig och lockig, men det var bara för att jag är barnsligt stolt över hans snygga och tjocka svans jämt.
Alla andra red omkring på sina knoppade hästar med vita utstyrslar och jag kände mig som kusinen från landet.

Det visade sig att det var riktig tävling, med placerade, enligt TR osv. Blev lite osäker på om jag skulle få starta då eftersom min tröja inte hade krage, och det vet man ju hur kinkigt det kan vara med reglerna i dressyr, men det gjorde tydligen ingenting.

Smög upp i släpet och tofsade hästen lite snabbt sådär, vilket för övrigt är mycket snyggare på Bellman än knoppar, han får så tunn hals när man knoppar. Lastade av, klädde på, och reflekterade än en gång över vilken jäkla klippa min häst är att ha med på tävling, han bara står och tittar på alla andra, jag behöver inte ens hålla i honom medan jag fixar det sista.

Synd bara att han inte plockar med sig de tåliga nerverna in på dressyrbanan...

Red fram i en halvtimme kanske, med fokus på övergångar för att få ihop honom, funkade kanske lite för bra eftersom han började gå medelsvåra gångarter istället, vilket ju förvisso är trevligt, men ska jag göra 20-metersvolter i medelsvår-galopp skulle mitt program ta 10 minuter att rida klart istället för 5. Fast det är alltid kul att kunna göra galopp-piruetter på framridningen... hahaha.

Lång historia kort, red ihop 66,67% i första klassen och 67,5% i andra och vann båda klasserna. Positivt är att han spände av något alldeles otroligt i andra klassen, som verkligen kändes fin (med facit i hand fick vi för höga poäng i första klassen), och det är bara synd att man inte har som en förklass i dressyr på fälttävlanstävlingar också. Kul med så höga poäng, särskilt eftersom första klassen kändes mycket sämre än vad domaren (och folk omkring) tyckte. Lyckades inte se några andra ekipage rida, men såg dem ju på framridningen, och måste säga att mina vinster var rättvisa.

Mina VINSTER!

Aja, dressyr är fortfarande döden.

------------

EDIT: Räknade för säkerhets skull om protokollen eftersom de först räknade fel på första, och jag fick faktiskt 69,3% i första klassen och inte 66,67%. Inte för att det spelar någon roll eftersom jag vann i vilket fall som helst, men märkligt att jag fick högre procent i första klassen än andra eftersom andra (både subjektivt och objektivt) var bättre, och det var samma domare i båda.

En annan sak, alltså... Totilas. Visst, det ser enkelt och mjukt ut, men ärligt talat är jag inte så imponerad av honom som övriga hästsportsverige tycks vara. Han har rund kropp och smala smala ben, jag tycker faktiskt han mest påminner om en sån där läskig blank svart spindel, särskilt i den "ökade" traven. Det finns, en hel del, hästar i dressyreliten som både rör sig snyggare, och är vackrare att se på. Tycker jag alltså.

Alltså jag är SÅ trött på de här jäkla knotten! De är överallt! Inne som ute, till och med i bilen. Mygg och bromsar både hör och känner man ju, men de här biter sakta med säkert sönder mig, jag blir galen! Hästarna verkar inte bry sig, konstigt nog, men det kanske bara är mig de biter.

Igår på träningen var jag helt sönderbiten på alla ytor som inte täcktes av tyg, särskilt på handlederna och i pannan. Och det gör ont! Inte bara kli, utan svid också. Jag fick ett bett UNDER klockan som gjorde så ont att jag mest hade lust att hoppa av och sluta rida mer. Och då har jag HÖG smärttröskel.

En del av mig längtar efter minusgrader, så att sörjan fryser till och knotthelvetena dör ut, men samtidigt blir det så tråkigt att rida då. Visst är fälten för blöta nu, men jag kan rida på grusvägarna i alla gångarter istället. Fryser det på blir allt hårt och knöligt. Jag borde inte sagt det där häromdagen om att det knappt regnat här, för nu har det regnat två dygn i sträck istället, och ALLT som var upptorkat är nu lervälling igen. Rätt hopplöst att titta på de ställen där det tidigare var fint tilltrampad jord, som nu är stora lerpölar istället. DET får gärna frysa bort!

Hoppträning igår. Tränaren hade byggt upp en "ponnybana", kanske mindre lyckat för min häst som hoppar bättre när han får gå på lite mer, men nyttigt... antar jag...

En linje med fyra ganska korta galoppsprång hoppade vi först åt ena hållet, då var det häck in och oxer ut, men när vi sen la ihop allt och hoppade bana så hoppade vi den även åt andra hållet och hjälp vad svårt det blev att få det jämnt. Hoppa in oxer på kort linje ger ju gärna ett långt insprång, och sen ta tillbaka jämnt (på en häst som "kan själv") blev svårt. Nödvändig träning dock om vi ska upp och tävla 1,10-1,20 regionalt nästa år, vilket ju är målet. Där kan jag inte lita på snälla avstånd.

Jag provar lite olika bett i hoppningen nu för att hitta ett som det funkar att ta tillbaka på utan att det blir dragkamp, men även utan att han blir för lydig. Igår red jag på rakt tränsbett, med extra ringar för tyglarna, lite pessoa, men utan brytet upp i gommen som det blir med delat bett. Tränaren tyckte det funkade, men jag vet inte jag. Vanligt tränsbett går inte, då blir det dragkamp. Har provat kimblewick, men där tyckte han inte om kedjan, och när jag tog bort den så blev det inte direkt någon skillnad från ett vanligt bett. Ridit på hissingsbett också, och det tycker jag fungerar ganska bra, men det bett jag köpt är lite för kort, så skulle behöva köpa ett hack större, så kanske det blir lösningen. Lättast att rida på är det gummiklädda raka pelhamet (och där bryr han sig inte om kedjan), det trivs han också väldigt bra på, men det är en aning för skarpt för hoppning tycker jag, han kommer tillbaka alldeles FÖR bra. Har beställt ett gummiklätt rakt, med dubbla ringar, en för tyglar och en för nackstycket, även det lite pessoa utan brytet, hoppas det funkar, för jag är trött på att köpa bett. FAKTISKT.

I övrigt gick lektionen sådär, han hoppade förvisso jättefint, men jag hade en dålig dag vad gällde följsamheten. Jag VET ju hur det ska se ut och kännas, men jag får liksom inte till det utan hamnar efter i språnget, och om jag inte är med över så ramlar jag fram i landningen. Och tappar tyglarna. Ska ställa upp ett hinder här hemma idag och hoppa ett antal språng kravlöst och bara fokusera på min sits. Jag hoppar ju annars bara på hoppträningarna, det är nog dumt, det är bra att öva någon gång till i veckan här hemma.

Inte århundradets bästa pass kanske. On account of extrem blåst, plus att de jagade åt det hållet jag gick (vilket jag inte visste), och helt plötsligt sköt i skogen typ 100 meter från mig. Då är man trots allt glad över reflextäcke, "oh shit-strap" och (annars vansinnigt korkad) vit jacka.

Men det blev elektrisk trav och fina byten i alla fall. Något flygande såna förvisso, men jämna hur som helst.

Har haft väldig tur med vädret på sistone, det har varit soligt och krispigt många dagar, och få dagar med regn, trots att det varit mulet, men nu var jag precis tvungen att tända lampan över skrivbordet för att se att jobba, så jag tror jag lägger ner jobbet för tillfället och beger mig ut och rider istället.

Med hästen iförd fånigheternas fånighet fodrat ridtäcke, men eftersom han helklipptes igår då, för vad jag vet första gången i sitt liv så känns det för brutalt att riskera att det regnar på honom, särskilt som det blåser rätt bra här. Och så är det ju reflexer på det också, och det är ju aldrig fel i dessa jakttider.

Jag ska ju rida Pay & Ride på lördag (den enda "tävlingsform" av dressyr, utom dressyrmomentet i fälttävlan som jag kommer gå nära), och startlistorna lades ut igår kväll. Kollade dem nu, och visst, jag startar som nr 1 i första klassen och som nr 3 i andra. Förra tävlingen startade jag som nr 2 i första klassen, och förvisso som nr 16 i andra, men det hade jag ju ändå ingen glädje av eftersom det var fyra timmar mellan dem och jag tvingades stryka mig från andra klassen.

Dressyr är ju en bedömningssport, och därmed ska alla ekipage ha samma rätt till objektiv bedömning, vilket ju, med en skicklig domare, inte ska innebära någon skillnad var man nu startar i klassen.

I en idealvärld ja.

I verkligheten så vet vi ju att startnumret har stor betydelse, i 99% av fallen är den negativ, då domare oftast ger sämre poäng i början av klassen, innan de "vet var de ska ligga i poängen".

Detta fick mig därför att gå tillbaka i mina gamla protokoll (jo, för jag har nästan enbart tävlat dressyr innan jag köpte den här hästen), och se efter vad jag hade haft för startnummer tidigare. Summa summarum så har jag i 87% (!) av alla starter som jag någonsin gjort (eller snarare sparat protokoll från), haft startnummer 10 eller lägre. I 63% av alla starter har jag haft startnummer 5 eller lägre. Och då pratar vi Stockholmstävlingar, dvs tävlingar med max antal starter i varenda tävling, där bortlottning är vardagsmat.

Liksom!

PS. Min första mening fick mig faktiskt att omvärdera det här med vanliga dressyrtävlingar, om jag vill tävla fälttävlan med någorlunda resultat, och det vill jag ju, så bör jag kanske tävla dressyr lite då och då för att vänja min häst om inte annat, eftersom dressyrmomentet i fälttävlan ju spelar allra störst roll för slutplaceringen. Blä.

Om man inte skriver varje dag är det lätt att det hoppas över, det vet jag ju. Så vad har hänt sen den 29e?

Jo, jag kunde faktiskt avstå från att rida den dagen, duktigt av mig va? Men jag var bra sugen ska ni veta. Det är ju den här årstiden som är bäst att rida i, krispiga vackra dagar med hög luft, inte för varmt och inte för kallt, och (i alla fall här) torra marker.

På torsdagen hade jag den andra provträningen för den där tränaren som jag inte klickade med, och kunde bara konstatera att nej, det fungerar inte. Denna gång fick jag förvisso rida med två hästar istället, men framridningen/uppvärmningen bestod av upphöjda bommar/markarbete i 40 minuter (!), och sen hoppning i 20 minuter, och då var min häst - trots mina egenhändigt tagna vilopauser titt som tätt - helt slut.

Jag rider gärna markarbete och bomträning, men då ska lektionen handla om bara det, och dessutom med fler vilopauser som man inte behöver "stjäla" sig till. Rider jag hoppträning vill jag just hoppa. HELST några språng högre än 70 cm också, och HELST med avpassade avstånd för hästen min, inte samma studs som stod nyss på ponnylektionen.

Så eftersom den ena av mina vanliga tränare bestämt sig för att komma till ridhuset "i närheten" varannan vecka så kollade jag med min andra vanliga tränare om jag kunde rida för henne varannan vecka den andra veckan, och det gick bra. Visst, det tar 1,10 att åka dit, vilket ju är skitjobbigt, särskilt efteråt, men det är mestadels på motorväg, och är det bara en gång varannan vecka så får det vara hänt.

På fredagen var jag i Sthlm på jobb (blä...) så då blev det ingen ridning, och ingen hästkontakt mer än fodring och täckesbyte (iförd snygga jobbkläder samt gummistövlar) tidig morgon och sen kväll.

På lördagen kom F på besök och lånade en häst av grannen, så vi red ut ihop. Det blåste halv orkan, och det jagades längs vår vanliga ridstig, så vi gick på en som vi inte rider så ofta, och som den lånade hästen aldrig gått förut. Detta i kombination med läskiga traktorer och annat mög längs med vägen borgade för en ganska tittig ridtur.

På söndagen var jag iväg på en Pay & Jump, som tyvärr hade höjdstopp vid 1 meter, så jag hoppade 90 + 1 m. Synd tyckte jag eftersom just P&J är ypperliga tillfällen att kunna rida lite högre än vanligt då man oftast kan mecka lite mer än under vanlig tävling. Denna arrangör stod även för en i särklass dålig organisering. Jag orkar inte gå in på detaljer, men istället för startlistor så red man gruppvis, och red fram ihop, vilket ledde till att jag var hemma ca en och en halv timme senare än om man skött det normalt. DESSUTOM så fick helt plötsligt sista ryttaren i min grupp höja till 1,20 under sin ritt, hade jag vetat DET hade jag givetvis också begärt det. Fin anläggning i övrigt, fast dåligt med parkeringsplatser.

Igår var det som vanligt dressyrlektion, fast varannan måndag är det hinder med i dressyrlektionen (varannan måndag så tillsammans med en annan elev, varannan måndag renodlad dressyr själv). Två bommar låg längs med medellinjen i långsidans riktning, vi skulle rida upp på medellinjen i galopp, och mellan bommarna först gå ner till trav och sen fatta andra galoppen, och sen efter ett tag tog vi ner det till halt-ryggning-ny galopp, som skulle ske helst enbart för sitsen. Och till slut lades hinder till i ekvationen.

Min häst blir gärna alldeles för samlad av sånt här, och då är det lögn att byta från vänster galopp till höger, så då fick jag rida på lite mer och "skjutsa över" honom i den andra galoppen. Då gick det bra! Så det blir nästa uterittsövning, flygande byten, med betoning på flygande.

Idag får han vila från ridningen, men inte från hjärnstimulerande saker, dvs imorse packade jag in honom i transporten och åkte till en ryttarkamrat med klippmaskin som klippte honom åt mig. Jag har inte klippt honom tidigare, det har heller inte tidigare ägare gjort, så jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta. Hon som klippte undrade om vi skulle plegga honom, men det tyckte jag kändes onödigt, han skulle ju åka hem sen igen (fast som han kan leva om i släpet hade det kanske varit trevligt som omväxling).

Jag kände mer att går det så går det, och går det inte så tvingar jag honom. Ja, men det gick hur som helst hur smidigt som helst. Han var mer upphetsad av gårdens höns och kalkoner än av klippmaskinen, som dock lät helt sjukt högt. Utan problem klipptes ända upp till käklinjen och på magen och i rumpan. Okej, han tyckte inte om det, men han klarade av det utan att protestera.

Ibland förvånar han, min lilla häst. Han såldes av uppfödaren som ett-åring, till en tjej som därefter hade honom tills han var elva, då han såldes tillbaka till uppfödaren, som sen hade honom i två år innan jag köpte honom för drygt ett år sen. Och är det NÅGOT han INTE är så är det väluppfostrad. Ingen skugga på uppfödarna, de har gjort ett JÄTTEJOBB med honom, både vad gäller hanteringsbiten och (har jag fått höra) ridbarhetsbiten. Men han är fortfarande rätt drumlig, och kan knocka mig med huvudet, slita sig ur grimma och gå före när jag leder. För att inte tala om hur ouppfostrad han är i transporten (men det är ett helt annat inlägg).

Men sen är han tex otroligt enkel att ha med på nya platser och till tävling osv. Bara det är andra hästar där är han nöjd. Och han är lättlastad, lättriden och lätthanterlig i övrigt, och blir inte flåsig och springig om han är rädd eller nervös, bara spänd. Skulle tex aldrig göra en helomvändning om det dök upp något, han fryser bara fast som mest. Går fram i stort sett överallt efter lite övertalning om det är läskigt. Så jag visste som sagt inte vad jag skulle förvänta mig vad gällde klippningen. ATT han skulle bli klippt hyste jag inga tvivel om, bara HUR det skulle gå till.

De flesta hästar blir dessutom rätt tråkiga och grå när de blir klippta, men han blev faktiskt ganska fin. Han är ju rödfux annars, nu blev han grå-guldig, rätt snyggt måste jag säga. Iaf när ränderna vuxit ut...

Det blev långt!