Världens finaste häst och jag hade dressyrträning tillsammans igår, för första gången på mer än ett år. Jag har ju tagit det extremt lugnt med henne, livrädd som jag är att hon ska gå sönder igen, så jag trodde att hon skulle tycka det var väldigt jobbigt. Så var dock inte fallet. Två dagars vila (pga jobb), i kombination med dagens blåst, i kombination med att det tydligen var oerhört roligt att få jobba igen, gjorde att hon höll ihop hela tiden tills det var bara två minuter kvar. 

Jag har faktiskt börjat rida lite grann på bett nu, eftersom vi ändå tar det så lugnt och jag inte ställer några större krav på henne mer än jogging och hon ska gå i form så tycker jag det är läge. Annars rider jag ju bara på hacket med långa skänklar, som hon trivs jättebra med, men blir för tung i handen på nu. Med bett har jag ju motsatt problem, hon tar inte stöd och bli väldigt orolig med huvudet. Hon är kollad av tandläkare för så sent som en månad sen, så jag vet att hon inte har några fysiska problem. Därför rider jag med graman för att markera ramen och slippa det mesta av ostadigheten. Fungerar över förväntan även om det inte är direkt bra, och dessutom blir hon dagen efter, då jag byter till hacket, väldigt fin på hacket. 

Igår tränade vi dock med hacket, tyckte det var onödigt att göra det extra svårt såhär första gången, men från och med nu blir det bara bett på dressyrträningarna som gäller – där om någonstans kan vi ju få hjälp och stöd. Med allt som hänt, och så mycket vila så har jag nästan glömt bort hur fantastiskt ridbar min häst är. Hon gick som en klocka (en väldigt tung klocka, men ändå) hela passet, tog i så hon stånkade och verkade på det hela taget tycka det var fantastiskt kul. När hon går så fint är det också lätt för mig att rida fint, och de tre andra som var i ridhuset tillsammans med oss fullkomligt öste superlativ om oss som ekipage, och om min sits i synnerhet, något som gör mig otroligt glad, för DET mina vänner är något jag sällan eller aldrig får beröm för.

Nu ska jag träna dressyr så ofta det går, hon har träningstillfällen två dagar i veckan, och jag ska försöka hinna med dem båda två. Det är tisdagar och torsdagar och det är bara en halvtimme per gång till en kostnad av facila 200 kr. Tillsammans med hoppträningarna på fredagar och söndagar (fast där får det nog i trötthetens tecken bara bli söndagar), blir det tre dagars träning i veckan. Sen tre uteritter och en egen träning på hack, så har vi nog sytt ihop det hela rätt bra (om gud vill och hästen håller). 

Även de senaste veckorna innan det här passet har hon gått väldigt fint, så just nu känns det väldigt bra, och jag är jätteglad.