Jag har URkasst internet just nu (men jag HAR internet!), så det här med att blogga är inte prio ett, eftersom jag brukar göra det samtidigt som jag jobbar, och det är fullständigt omöjligt att ha två fönster uppe samtidigt.

Läsa är lika svårt, särskilt eftersom de flesta tycks tycka att ju fler bilder de klämmer in i ett inlägg, desto bättre blogg blir det. JAG tycker då att det som skrivs ska vara intressantare än bilderna, som då enbart ska funka som komplement till texten, men JAG är ju heller inte 14 år.

Hur som helst, så är det SÅ SKÖNT att vara tillbaka på landet i eget stall och med egna rutiner. Tilly beter sig som om hon aldrig lämnat stället, och låneponnyn tycks också trivas. Jag sitter och längtar efter att klockan ska bli ett om dagarna, så jag får dumpa telefonen i ett hörn (har telefontid, annars skulle folk ringa precis hur och när som helst), och gå ner och rida.

Vi kör samma runda varje dag, först en skrittrunda runt "ägorna" (ja, en tiondel av dem i alla fall, sambons pappa har eländigt mycket mark), den tar ungefär tjugo minuter. Därefter trimjobb på den lilla grusvägen jag skrivit om tidigare, mestadels för att den är det enda stället som det går att rida ordentligt på. I skogen har de avverkat överallt, och just nu är det kramsnö på vägarna med isgata under (= broddarna tar inte). Och rida "åt andra hållet" gör jag inte utan sällskap, för Tilly är elektrisk just nu (eller fortfarande kanske jag ska säga). Jag är glad mest hela tiden för min kära halsrem, men samtidigt är hon så ROLIG att rida när hon är sån här, så jag ska inte klaga för mycket, även om oddsen för att jag åker av minst en gång under denna semester är minst sagt låga.

På grusvägen kan man göra precis allt man kan göra i ridhus utom att gå på volt, och det är väl den övning som är bäst av alla att skippa ändå. Skänkelvikningar, skolor, tempoväxlingar, byten, allt går ju att göra, och det bästa av allt är ju att man har så lång tid på sig. Sitter inte en högersluta så kan jag ju fortsätta fila på den tills den gör det, inte tills väggen kommer.

Jag har sagt det förut, men Tilly mår verkligen bra av att ridas/vila i de här intervallerna. En vilodag i veckan är inte hennes grej, hon mår klart bäst av att ridas ordentligt och sen ridas flera dagar i rad. Hon är helt galet fin att rida just nu, stadig i formen och högt upp med ryggen. Den korta galopp hon klarar av att gå i nu är MIL från det halvsken hon var tvungen att ligga i för ett år sen. Av att hon halv-vilat i en månad märks inget alls vad beträffar muskler och kondition, vilket bekräftar det jag läst att en häst tappar inget på en månad. Nu är det ju väldigt svårt att filma på en 800 meter lång grusväg där jag rider fram och tillbaka, men jag ska se om jag inte kan få F att filma några sekvenser ändå. Dels för att det vore väldigt kul att se om det SER lika fint och trevligt ut som det känns, och dels för att det vore kul att kunna visa lite film på bloggen också.

Efter nyår har jag lite dressyr- och hoppträningar inplanerade också med mina gamla tränare, och det ska bli superkul, jag hoppas hon är lika fin då så de får se hur hon utvecklats.