Jag ser slutet på eländet med stallplats... Förra veckans funderingar slutade med att jag tackade ja till stället med knäpp ägare, med tänket "måste kanske inte träffa henne så ofta". Trots mastodontkollektivpass så var det ändå det bästa alternativet för både hästen och mig. Träffade henne i torsdags och skrev avtal och betalade deposition.

DAGEN EFTER ringer de från ett annat ställe som jag stått i kö till sen jag flyttade hit och erbjöd mig en plats. Något billigare än stället jag sagt ja till, lika nära hem, ännu bättre möjligheter att ta sig dit kommunalt, INGA kollektivpass (bara mockning själv), ridhus med helt okej underlag (lika bra som på det första stället HITTAR jag dock bara inte), hunden får följa med och ridvägarna är mycket bättre. Fri tillgång på strö, silage och kraft. Åkte dit och tittade, och hade turen att träffa på mamman till de två tjejer som har hästar i den stalldel där jag skulle stå, urtrevliga allihop och visade mig precis hur det funkade och sa precis som de tyckte.

Ligger på skrittväg från stor anläggning med träningar, och tio minuter från stället jag tackat ja till med fint underlag där de ju också har träningar. Efter lite konsultationer med stallkompis som känner till de flesta stall häromkring så slutade det med att jag tackade ja. Det innebär att jag förlorar depositionen på det första stället, men Nitton räknade ut att jag sparade in det på fyra månader, så det må vara hänt.

Nu ska jag ha med Tilly och en låneponny upp (HEM!) till landet över jul i dryga tre veckor, och sen flyttar jag in på det nya stället, och sen hoppas jag att hon och jag trivs så bra att jag slipper flytta eller tänka på att flytta någon mer gång alls innan jag bygger hus med min sambo och äntligen får eget stall igen.