Har varit i hästrelaterade kval sen igår fm. Har nämligen varit och tittat på ny stallplats, och inte vilken stallplats som helst, utan på en på en av Stockholms absolut finaste hästsportanläggningar, och därtill den (vågar jag säga) främsta inom fälttävlan.

Men smakar det så kostar det såklart, omkring 2000 kronor mer i månaden än där jag står nu. Och då får man dessutom tänka på att jag här tränar för 150-200 kr per pass - på den andra anläggningen, dit nationella och internationella tränare kommer, lär jag inte klara mig undan med mindre än 350/träning som minst, vilket ju också blir en hel del pengar i månaden.

Så till slut tackade jag nej. Efter mycket ångest och vånda. För anläggningen är SÅ FIN och det har alltid varit min dröm att få stå där, och jag ville verkligen VERKLIGEN, plus att det är sannerligen inte alla som ens blir erbjudna en plats där. Men vår ekonomi går precis ihop just nu som det är, och det känns inte helt okej att jag faktiskt varje månad måste förlita mig på att få ihop extrajobb bara för att kunna klara av stallhyran.

Å andra sidan, tänk vad mycket träningar för riktigt duktiga tränare jag skulle kunna rida varje månad för 2000 kr (anläggningen ligger bara en kvart med transport från där jag står nu). Tackade även nej på ett så fint och ursäktande sätt jag kunde för att kunna lämna en öppning till att senare fråga igen, om ekonomin tillåter i framtiden.

Anledningen till att jag letar är givetvis för att min nuvarande stallplats inte är perfekt, vilket är synd egentligen, för både jag och hästen trivs ju. Mycket tack vare hon som har hand om det som är för jäkla bra faktiskt. Men det är lite för långt dit, och så finns det ju en del grejer som inte är bra. Tack och lov har de (efter ett stallmöte då det togs upp) åtgärdat underlaget i ridhuset, så det är redan bättre, och om ett tag kommer det vara helt ok, och jag kommer definitivt vara på dem för att se till så det håller sig så. Men de andra två nackdelarna är 1. höet/silaget, och 2. halmen, som ingetdera riktigt håller måttet.

Halmen är havre- eller vetehalm som Tilly tyvärr äter friskt av, och det i sin tur innebär två saker: Dels så blir hon sakta men säkert fetare, eller snarare bukigare. Jag har dragit ner silaget till nio kilo om dagen (detta till en häst som tidigare varit för smal och gått på fri tillgång), men måste då öka på havren för att hon ska få i sig tillräckligt med energi, och trots att jag ökat marginellt (för det är ju en svår balansgång där mellan grov- och kraftfoder, särskilt i detta fall), så blir hon lite knasig.

Dels så står hon ju inte still i halmen, utan puttar runt den hela tiden för att nå alla sädeskorn som ju hamnar på golvet, vilket innebär att till slut ligger all halm i högar längs med väggarna, och hon står på enbart kissigt betonggolv i mitten. Det spelar ingen roll hur mycket halm jag lägger in, eller hur jag än packar det i mitten och lämnar väggarna fria, hon pillar upp det längs med väggarna ändå. Hovslagaren sa sist att hon fått svamp i hovarna, och då ska man betänka att vi stått i detta stall på detta underlag i ca en och en halv månad, och att hon innan dess inte haft ett spår av svamp. Om de gick ute längre skulle hon kanske låta halmen vara lite mer, men nu är de ute mellan tio och fem, från att i mitt stall varit ute från sex- sju till mellan åtta-elva.

Utegångstiderna kan jag ju inte ändra på, och Tilly gillar att stå på box, så de lider hon inte av i övrigt.Men spån får jag ju gratis av sambons pappa, det gäller bara att få hit det till Stockholm, men jag tror jag tjänar på det ändå. Funkar det att göra så så kan jag stå kvar, annars kommer jag leta mig vidare oavsett.