Jag känner lite att jag upprepar mig, men jag är så obeskrivligt glad över att jag valde att köpa Tilly. Hon är så fantastiskt fin, och gör allt så enkelt. Det har varit en ganska intensiv tid på hoppfronten de senaste två veckorna, så från och med imorgon ska hon få vila från den biten, med undantag för en och annan hopplektion, och kanske någon P&J om det inte blir apmycket snö. Hon är ju inte så gammal, och behöver få tid att smälta all ny träning också.

Vi inledde ju hårt med träning för Ted Nätterqvist två dagar i rad. Första dagen kändes sisådär, eftersom vi var åtta ekipage (och jag enda storhäst och jag AVSKYR att träna med ponnier). Det var dessutom på kvällen, och Runsten har bara ett ridhus, så vi hade två tredjedelar av ridhuset, och de uppstallade hade en tredjedel, där de i sin tur som mest var nio ekipage... Trångt var bara förnamnet, och det gick väl an för en b-ponny att hoppa neråt och sen svänga, men min svängradie är inte lika skarp, vilket innebar att jag var tvungen att ge mig in i högen där nere ett par gånger.

Dagen därpå körde vi dock tidigt på morgonen, och som vanligt är det färre tappra då - vi var tre stycken. Lysande träning, helt fantastiskt, där vi tränade på vägarna, och hur svängar kan få hästen att sätta under sig. Tränade även på att komma på olika avstånd på samma hinder, men behålla samma galopp och komma rätt på. De absolut roligaste träningarna är de man får sig en aha-upplevelse under, och så var det här: i alla år har tränare tjatat om att man ska lära sig "se avståndet". Ted sa inte, och har inte sagt, "se avståndet" en enda gång. De få gånger han överhuvudtaget pratade om avstånd så sa han "känn avståndet". När jag tog upp det sa han att just ordet "se" gav folk fel bild av hur det faktiskt var - att "se" avståndet innebar matematik och logiskt tänkande, men att "känna" avståndet handlade mycket mer om ridning. Och mycket riktigt, när jag skippade att stirra mig blå på hindet och fundera på var avsprångspunkten skulle komma, så kom jag rätt varenda gång. Om man har en balanserad galopp så känner man ungefär två till tre språng innan hindret hur man ligger, och så får man ta beslut om det då, men om man har en balanserad galopp är det väldigt sällan man behöver ta något annat beslut än att fortsätta framåt.

Möjligtvis elementärt för de flesta, men en nertrillad polett för mig. Jag tog det med mig till nästa veckas hoppträningar, en för K och en för Piia Pantsu, och det satt kvar. K är helt lyrisk över hästens utveckling, och min med för den delen, men det är till stor del hennes förtjänst faktiskt.

En annan sak jag ändrade i torsdags för K är att jag höjde mina läder ett hål. Jag har inte kunnat ha dem så högt tidigare pga min begränsade rörlighet i benet, men nu på sistone har jag haft dem på samma höjd som jag hade när jag hoppade B. Höjde dem dock ett hål till nu, och pang så fick jag till sitsen över hinder också. Att något så litet kan ha sån effekt?

Idag var det så upp till bevis i och med den sista hopptävlingen för året på Botkyrka. Har fått med mig lite annat tänk till framhoppningen också, men det är svårt att applicera det när framridningen är på nylagd ridhusbotten som var så djup att jag bara ville skritta där, och framhoppningen tog in sex ekipage samtidigt på vaddetnuvar, 35*18 kanske. Tilly har dessutom blivit satans jobbig på framhoppningarna, jag skulle behöva sätta röd rosett på henne för att slippa hennes kängurusprång när folk rider för nära. Startade som nr sex på en rätt rolig bana, och gick in och gjorde ett skolexempel, helt klockrent var det. Tilly låg kvar och väntade, inga bautasprång, och jag la henne rätt på alla hinder och följde med till och med på det hinder vi kom lite snett på och hon var tvungen att hoppa stort. SJUKT NÖJD med min bebishäst, och därför strök jag mig från nästa klass - varför rida en till när första var perfekt? Det är ju liksom inte så att jag sitter och rider 90-klasser för att vinna rosetter heller, det är ju enbart för rutinens skull, för att Tlly ska få känna att det är plättlätt det här med hoppning. Hon fick stå i transporten i 45 minuter efteråt som träning i att man inte åker så fort man gått på medan jag väntade på prisutdelning.

Har lite fler stallfunderingar, men måste jobba ikapp lite. För egenföretagare finns inga lediga dagar...