måndag 19 september 2011

Är galet usel på att uppdatera, jag vet, men å andra sidan är det urtrist att läsa just såna rader, så jag håller mig från dem i fortsättningen, och uppdaterar istället bara när jag har tid/lust.

Tilly gick hopplektion i torsdags och det märks verkligen att nu har det släppt och poletten trillat ner, för det blir (som jag sagt tidigare) faktiskt bara bättre och bättre. Lugnt och fint, i stadig galopp går hon nu, och det är lätt som en plätt att reglera och se avstånd. Jag hoppade bara i tjugo minuter, och då hade tränare K höjt upp så att hindren på en linje låg på mellan 110 och 120, och det känns inte ens att hon tar i.

Anledningen till att hon bara gick så kort tid är dels att det gick så bra, och jag tycker inte man ska nöta med hoppning mer då, dels att hindren låg så högt och jag inte tycker att hon ska hoppa så högt än egentligen, men dels också för att underlaget i ridhuset inte är särskilt bra. Det är alldeles för hårt och stumt, för lite ytskikt, och släpas bara, harvas inte alls, och jag vill inte att hon ska få ont i benen eller några problem.

Så dagarna efter var det uteritt som gällde, och på lördagen fick jag sällskap av medryttaren till den häst som Tilly går med om dagarna. Red åt andra hållet mot vad jag ridit hittills, och där var det roligare ridvägar, och dessutom ett sandtag att klättra i. Ljuvlig krispig dag med trevligt sällskap, mer sånt.

Igår var det P&J på Runsten, och Tilly fick hoppa 80 + 90 cm. Var väldigt opepp, pga förkylning som närmade sig, men hade lovat en ponnyryttare i stallet att åka med, så var bara att pallra sig dit. Tilly har knappt hoppat/tävlat i ridhus, men det märktes knappt. I första klassen var hon inte riktigt igång, så jag fick en hel del hopp där hon kröp in i hindren, vilket i sig inte gör något då hon ju måste lära sig att gå nära också och inte bara skjuta ifrån. Till andra klassen satte jag upp en bättre galopp och fick ett bättre flyt. Två felfria rundor i alla bemärkelser, inget tittande, inget stannande. Även här känns hindren löjligt små, och det känns mer som att 110-120 vore hennes klasser nu, men där är vi inte än på ett år skulle jag tro.

Hon kändes dock rätt loj rent allmänt, och håller på att fälla pälsen nu. Det i kombination med att hon idag blev nyskodd av ny hovslagare med annan teknik och andra sorts skor än min vanliga gör att jag tar det säkra före det osäkra och låter henne vila ett par dagar, samtidigt som jag ska höja upp havren lite grann, för nu får hon mest en symbolisk giva.

Hovslagaren är för övrigt nyutexad och tog två och fyrtiofem på sig att sko runt om, där min gamla hovis klarade hela hästen på en dryg halvtimme... Nu slipar hon visserligen till skorna, och är alldeles galet noggrann, så inget fel med det, men oh sweet lord vad drygt det var att vänta så lång tid.

2 kommentarer:

Birgittas hästsida sa...

Nästan 3 timmar för en skoning?!?! Du milde Gud....den hovslagaren kommer snart att inse att det gäller att "rappa på" om det ska bli någon förtjänst av det hela!

Trasselkvast sa...

Jo, jag fattade att det skulle ta tid, men SÅN tid... Är förvisso glad att hon inte stressar sig igenom skoningen såhär i början innan allt sitter.