torsdag 29 september 2011

Mycket som hänt sen sist, och framförallt har det gått FRAMÅT med Tilly. I förra veckan fick hon vila tre dagar i rad eftersom hon känts lite loj, vilket jag tror berodde på pälssättningen. På fredagen sen kom en tjej och skulle provrida för medryttare, detta var den andra som kom och red.


Tilly är inte högt utbildad, men som jag skrev tidigare är hon LÄTT att rida. Hon lyssnar bra för både skänkel och sits, ligger inte i handen, flyttar fint, och framförallt så går hon i form av sig själv bara man tar tyglarna (sen krävs det ridning för att få ihop henne, yada yada, men ni fattar). Så, tjejen red i 30 minuter, och eftersom hon var sen hade jag dessutom ridit Tilly i en kvart innan, så hon var uppvärmd och klar, bara att hoppa upp och prova. Men hon gick inte i form ens i tio sekunder av de 30 minuterna. Visst, det är svårt att provrida en främmande häst, särskilt när ägaren tittar på och man vill att det ska se bra ut, och särskilt inte på hack, men SÅ svårt är det inte. Det gick så knackigt att jag var tvungen att hoppa upp igen när hon ridit klart och bara känna på henne i någon minut för att se om det var något FEL... men det var det inte.

Så henne gillade Tilly ICKE, och den första hade hittat en annan, så är bara att leta vidare.

Eftersom jag var upptagen på lördagen fick en stallkamrat rida henne, och sen på söndagen var det dags för tävling (jag vet, ypperlig planering, eller hur?). Skulle dock bara hoppa 90 cm och dessutom avd B, hade tänkt att jag kunde väl möjligtvis efteranmäla till nästa klass om det kändes bra.

Låt mig säga såhär: tre vilodagar och sen två dagar med mycket lätt ridning, samtidigt som jag ökat havredosen = inget bra upplägg. Lägg sen till den MINSTA framridning jag sett (10 gånger 40 meter), och därefter även den minsta framhoppningen (15 gånger 30 meter), och man får ett recept på häst som nästan ålar ur skinnet. Tilly var så glad så glad att det enbart var den minimala framhoppningen som gjorde att jag kunde hålla henne, och väl inne på banan (som var mycket större än den behövde vara, kanske Ågesta ska ta och tänka på att ta lite mark av den till nästa gång?) så var det bara full fart som gällde. Styrde på första hindret och hästen hoppar av TVÅ galoppsprång innan hon behövde, jag flög som en liten vante, tappade allt, och fick styra förbi hinder nummer två. Volt runt och på igen, och sen gick resten av banan som en dans, jag såg alla avstånd, Tilly lyssnade och allt flöt bra. Valde dock att inte efteranmäla till en meter, inte för att hon inte är redo för det nu, för en meter ser löjligt lågt ut, men för att jag själv var så himla opepp och mest ville ha dagen avklarad (höstdepp ni vet).

Efter det har hon faktiskt gått i ridhuset fyra dagar i rad, aldrig hänt förut. I måndags ensam dressyr på hacket, och hon gick superfint, så fint att jag bestämde mig för att prova med bett dagen efter, vilket inte alls gick lika bra, men det är på väg, det är det. Kör med hack någon månad till dock tror jag, men kommer välja bett på uteritterna för att få in vanan. Igår red jag lektion för K, och det gick helt fantastiskt.

Jag har alltid höjt "min" tränare till skyarna, och tyckt att det varit fantastiskt att kunna rida för henne både i Stockholm och Örebro, och hon ÄR bra, det är hon, men K lyckades rätta till min sits PÅ EN KVART.

Poff sa det, och helt plötsligt hade jag det. För första gången i mitt liv så SATT jag på hästen och kände att jag passade i sadeln. Och då ska man lägga till att K inte är utbildad tränare på något vis, tvärtom är hon fälttävlansryttare, men hon är tamejfan den bästa jag ridit för någonsin. Små små saker. och enkla övningar, som gav SÅ mycket tillbaka. Tilly gick som... ja jag vet inte vad jag ska kalla det för ens, hon hade schvung, hon hade takt, hon hade STEG! OCH i allt det där kunde jag sitta på henne, med henne.

Nyttigt att byta tränare ibland tror jag minsann...

Idag var det hoppträning, som idag blev bomträning, och det gick sådär, men Tilly hade garanterat träningsvärk efter fyra dagars krävande pass, och hon skötte sig efter omständigheterna utmärkt, så jag är nöjd. Men imorgon är det bara fulgalopp i skogen som gäller, och på lördag får hon vila, och på söndag är det P&J igen (ska hoppa 90 och efteranmäler till 1 meter om allt känns bra).

1 kommentar:

Maja sa...

Ibland hittar man verkligen de bästa tränarna där man minst anar det! Min mosters norska hästskötare var en av ytterst få som förstod sig på min förra häst.

Sv; Jo, det är lite så jag tänkt... vill nog att vi ska ha lite mer rutin innan vi rider för Ted så att jag får lite mer valuta för pengarna ;) De andra tränarna här omkring ligger på ganska lika pris, men det är som sagt ingen jag direkt klickat med... Niklas Arvidsson kommer till grannstallet med jämna mellanrum, har aldrig ridit eller sett någon träning med honom, så det ska undersökas! =)