Blöh... Så känns det just nu. Tiden går och går, och jag bara ser hur hon förlorar alla sina muskler. Nacken är tunn som en travares, och nu har hon liksom en rand längs med ryggraden som ryggfiléerna tidigare dolt. Nu har det gått så lång tid att jag dessutom måste sätta igång henne på riktigt. En månad kan en häst stå utan direkta följder, men nu är det uppåt två månader, och det är för länge. Grejen är att jag inte brytt mig om jag vetat att det skulle ta så lång tid från början, men då visste jag ju inte det, och därför avbokade jag inga tävlingar eller så, för jag tänkte ju att vi skulle hinna med dem ändå. Och eftersom vi inte gjort det så har jag ju dubbelt missat dem nu. Tävlingar är inte allt här i livet, men det är i alla fall därför jag har häst.

Dessutom har jag en naggande aning om att det ändå inte är helt okej. Jag kan inte sätta fingret på exakt varför, det är mer en magkänsla, som att något annat missats. Vi ska på återbesök den tionde, och om veterinären då inte säger att ja, det är bra till hundra procent, så vet jag inte riktigt om jag inte bara ska låta henne vila hela sommaren, och acceptera att hela det här året är kört.

Jag har hur som helst satt igång henne, vi skrittar ute i skogen, jag barbacka då jag inte vill lägga sadel på innan jag vet att korsryggen är helt okej. Hon är bra go att sitta barbacka på i alla fall, tack och lov för det, B var som att sitta på ett staket, med jäkligt hög manke som skavde nivetvar. Hon är mycket glad över att det händer saker, GÖR inget eftersom hon är himla schyst på det sättet, men igår kväll när vi red hemåt och hon var tvungen att ta årets skutt över diket ut på gärdet (jag skriver diket, men det är mer av en decimeterdjup ränna) så blev det ett pip och lite skak på huvudet, vilket är så långt som hon sträcker sig. Det är hur som helst skitbra att rida barbacka! Man tränar balansen, lårmusklerna, och framför allt magmusklerna.

Har fortsatt hoppa pre-stoet, och det går bättre och bättre, och är naturligtvis skitkul, men inte alls samma sak som att hoppa med mening och inriktning. Matte mumlade dock något om att starta henne nu senast, vilket förvisso vore väldigt skoj, men samtidigt inte direkt realistiskt i det här läget.

Unghästen då! Det är ju ingen unghäst, hon är sju, men hon är som en unghäst i både hantering och ridning. H heter hon, så vi kan kalla henne för det. Den är rolig hörni! Första gången jag red så hoppade jag av och konstaterade att hon kan INGENTING. Och då menar jag verkligen ingenting, det var som att sitta på en treåring som i princip suttits in. Nu är hon ju dock inriden efter alla konstens regler, så det sitter någonstans där inne, och det gör det enklare för mig, med mina relativt blygsamma unghäst-kunskaper, att forma om henne. NU har hon lärt sig att gå undan för sidförande skänkel, öka minska takten, galoppfattning (fast bara höger) och gå på volt utan att falla in mot mitten, allt med ett hyfsat stöd på tygeln. Start-stopp och sidförande har jag lärt henne från marken, vilket har gjort att det varit fantastiskt enkelt att applicera i ridningen sen.

Hon är SJUKT kul att rida, både för att hon lär sig/kommer ihåg så fort, och även för att det är en så jäkla trevlig modell på häst. Ofantligt välbalanserad och går utan problem i förvänd galopp på böjda spår (ja, inte med flit då, men 9 gånger av 10 fattar hon ju höger galopp, och jag vill inte bryta av på en gång när hon fattar, utan hon får rulla på ett taf, och förvänd galopp är ju lösgörande...) Jättefina gångarter, otrolig lyhörd och verkligen JOBBAR på och försöker förstå.

Hon var med och löshoppade i tisdags, och HERREGUD säger jag bara, vilken häst det där kommer bli! Alltså, jag tycker MIN häst hoppar väl och med fin teknik, men H sopar banan med henne alla dagar i veckan. 140 hoppade hon som högst, med glädje och entusiasm och SCOPE. Kände mig där och då lite fånig som suttit och travhoppat 20-centimetershinder med henne, men var sak har sin tid... För det första måste hon bli mer välriden innan vi kan sätta igång och hoppa något mer seriöst, men så måste hon även gå ner i vikt. Massor måste hon gå ner i vikt, jag har sällan sett en fetare häst som inte varit shettis. Hon väger lätt 150 kilo för mycket, har valkar på nacke och rumpa, och då tycker jag inte man hoppar och belastar lederna mer än nödvändigt. Hade kanske inte ens höjt upp löshoppningen så högt om jag var själv, men drogs med i den allmänna entusiasmen. Gäller bara att få matte att fatta exakt HUR tjock hon är...