Jag länkar till världens bästa inlägg om RG här också, ju mer spridning desto bättre.

Tömkörde en mycket explosiv Tilly i onsdags, där hon tog tillfället i akt att fullständigt spåra ur ett par gånger, och även vira in sig totalt i tömmarna ett par gånger när hennes överhettade lilla hjärna glömde bort att det var framåt man skulle gå. Hon har ju samma tendenser i ridningen när det blir (vad hon anser är) för mycket press, gärna byta varv eller gå bakåt för att komma undan. Lite utvirande och sen på't igen tills jag blev trött i armarna av eländet som bara pressade på. Otroligt vad 30% mer havre kan göra.

Dagen efter var det hoppträning, där jag alltså försökte rida på bett, något som visade sig vara omöjligt utan martingal. Min näsa levde väldigt farligt även efter att jag gett upp och gått och hämtat hacket istället. Har nu köpt martingal eftersom kontrollen med hack var ganska obefintlig på en galet övertaggad häst som kunde allt och visste bäst. Har nu köpt också hack med längre skänklar (som jag i och för sig inte direkt tror är vare sig särskilt bra eller kommer funka, men det kostade 72 kr på Hööks rea). Lösningen stavas givetvis mer markarbete och lydigare häst som måste lära sig att vänta på uppgiften istället för att ta över helt. Är dock mycket angenämt problem/arbete att träna på måste jag säga.

Det är ju jättekul att hon har sån energi och sånt engagemang, nu gäller det bara för mig att kanalisera det också. Är mycket svårt med balansen här mellan hoppning och dressyr också, vilket gårdagens dressyrpass visade. Tanken var att hon skulle vara trött efter hoppningen (eftersom hon eldat upp sig såpass att hon var genomsvettig), men av det märktes inte ett spår, och istället fick vi till vårt livs bästa dressyrpass där hon gick som en dröm och jag inte klarade av att sluta rida eftersom det var så fantastiskt kul att sitta på henne. Jag red på rakt bett, med graman satt i sidorna - den användes dock bara under det inledande skrittarbetet, sen hängde den bara med undantag för galoppfattningarna som fortfarande är väldigt svåra att göra utan att köra huvudet rakt upp när hon blir för taggad. Jag har den alltså så pass spänd att den ger effekt enbart om hon skulle köra upp huvudet.

Och, som sagt, jääääklar vad fin hon var! Ibland misströstar jag och tänker att det kommer aldrig bli fason på den där hästen, och jag fattar egentligen inte varför jag tänker så, för ALLT går ju alltid FRAMÅT med Tilly. Visst kan hon ha sina dåliga dagar, men det räknar jag liksom inte som bakslag, för på det stora hela är all utveckling positiv. Hon ändrar allt jag vill ändra och hon gör det oftast snabbare än jag hoppats - vad mer kan jag önska?

Idag ska Tilly klippas, och medan hon klipps ska jag rida klippmaskinens ägares ponny, som är en fullblodskorsning, en maxad C-ponny med helt otroligt steg. Flickan har en annan ponny som det väl inte är något större fel på, men som är vad man mest kan beskriva som tråkig, som hon nu ska sälja för att kunna ha bara denna istället, och hon har INGEN ANING om vilken liten pärla det är hon är på väg att skaffa sig. Hetsig liten sak som mest går uppåt och verkligen behöver lära sig att sänka nacken och komma upp med ryggen, och när han gör det kommer resultatet bli fantastiskt. Alltså ser jag fram emot dagens ridning också, fast jag HELST skulle vilja sitta på Tilly idag igen förstås.

Tråkiga nyheter är dock att tre hästar i stallet fått feber och hosta. Det kan ju vara vad som helst, men man får ju hoppas på förkylning. Tempar Tilly varje dag, men hon har ingen feber. Än i alla fall, en av de tre hästarna (som går i samma hage alla tre), har boxen mitt emot Tilly, och sånt här kan man ju omöjligt undvika spridning av. Är lite orolig för att det ska vara något allvarligt, men som sagt, hon har ingen feber eller symptom än, och de tre andra hästarna är vid god vigör trots febern, så jag håller tummarna för att det inte ska vara något värre.