Var iväg på en P&J lite hastigt och lustigt där i söndags då arrangören mailade tillbaka och meddelade att jag fick vara med (är annars inte hela idéen med just Pay & Jump eller Ride eller Cross eller what not att det är en drive-in-tävling? Nu är det ju anmälningsplikt och startlistor och alles). Hoppade bara 90 + 1 meter som vanligt och kunde konstatera tre saker:

1. 90 cm är på tok för lågt för Tilly som därför rusade runt banan i högsta fart, med akrobatiska konster i hörnen, och därav således

2. det är dags att börja hoppa på bett nu (mer om det nedan).

3. Tilly ÄLSKAR att åka iväg och hoppa, hon är lugn och fin och lydig hemma i ridhuset nu, men jäklar vad hon tänder till på tävling. Kul! Men nu är det dags att steppa upp lite och nästa P&J får det bli 1 m och 110 istället. Första tävlingen kan vi gå åter till våra bebishöjder, men nu är hon så stark och fin att hon faktiskt är mogen för lite högre höjder.

Har haft två medryttaraspiranter som ridit, och båda var VÄLDIGT trevliga och verkade ha bra hästfilosofi. Nummer två var dock väldigt mycket bättre på att rida, så min tanke är att hon får komma tillbaka och rida en lektion på Tilly för min hemmatränare K, så får hon säga sitt, och jag får se hur hon rider när någon står på backen och hjälper till. Båda var väldigt rostiga som ryttare, och Tilly var på bra humör när nummer ett red, men där satt nog rosten lite för hårt för att det ska fungera som jag vill. Nummer två hade oturen att få rida dagen efter hoppningen, och Tilly var lite trött i musklerna, och ville därtill inte alls ridas på bett. Jag hade själv problem med henne, och aspiranten därför ännu större, men hon gav sig i alla fall inte utan red konsekvent hela passet, och det är ju precis vad Tilly behöver.

Så till bettfrågan då. Anledningen till att jag ridit på hack är dels att Tilly haft problem med munnen, gamla problem som inte åtgärdats, och hon har därför behövts ridas på hack för att hon ska slippa tänka på just den biten - vi har kunnat fokusera på form och rytm istället för acceptans av bettet. Dels har jag hoppat på hack för att hon blivit så störd av bettet att jag inte kunnat rida i balans, och risken för ryck i munnen blivit för stor. Hon har dessutom gått väldigt väldigt bra på hack, och jag har aldrig upplevt att hon blivit stum eller svårstyrd som folk säger att hästar kan bli på hack. Gott så.

Nu i söndags kände jag dock att hacket inte var tillräckligt, nu har hon alldeles för mycket styrka och självförtroende, och hacket räckte inte som broms mellan hindren. Bett således, och det tror jag inte ska bli något problem faktiskt, inte nu när hon kommit så långt och visar så god hoppvilja. Och BLIR det ett problem så backar vi några steg.

Men jag funderar rätt mycket på hur jag ska göra i dressyren. Det jag kan känna med hack där är att hon kan bli lite tung i handen, ligga på lite för mycket, och jag vill inte bära runt henne, utan tanken är ju att hon ska bära sig själv i rätt form såklart. I LC-formen, som är den jag hittills krävt av henne gör hon det och är lätt och mjuk. Nu ställer jag dock högre krav och då ligger hon på mer i handen. Uppresande tygeltag löser dock den biten, fast det blir ganska många såna tygeltag under ett pass.

Jag får inte tävla dressyr på hack, förmodligen inte ens med de nya regler om bettlöst som kommer. Eftersom dressyr ingår i fälttävlan är ju det lite av ett problem, inget stort egentligen eftersom jag i nuläget tävlar fälttävlan ENBART för att det är kul och inte för att tävla, så hur det går i dressyren är egalt.

När jag rider på bett går större delen av ridpasset åt att få henne att acceptera bettet. Jag vet att det är nytt och jobbigt för henne, och det tillsammans med nya krav på samling gör att jag tvekar inför att rida på bett, i alla fall tills den nya samlingsgraden är befäst. Jag tänker så att det är bättre att hon går lugnt och fint på hack i högre samling. Är det verkligen ett självändamål att rida på bett? Ska jag kanske variera, rida hoppning och markarbete på bett, men spara hacket till renodlade kravfyllda dressyrpass? Hur tänker ni om det?

Ryttare som rider högre dressyr rider ju på skarpt kandar, men för mig känns det hela helt fel faktiskt. Ett skarpt bett gör att hästen inte ligger på så mycket i handen, och därför tvingas att bära sig själv bättre, men ska det vara något som hästen drar sig tillbaka inför som skapar samling? Jag vet att jag generaliserar nu, för det är givetvis annat än detta som ger en välriden häst, men det är ju en del av det hela.