onsdag 14 mars 2012

Har inte skrivit på ett par dagar av en anledning, och det är att Tilly inte kändes fräsch på tävlingen i lördags. Hon kändes ju inte helt hundra ett par dagar tidigare heller, varför jag lät henne vila och sen bara joggade, i hopp om att det var träningsvärk. På tävlingen var hon dock likadan, dvs ville inte gå i höger galopp. Kunde heller inte rida igenom henne, eftersom framridningen var täckt med is, och man bara fick vara sex inne på framhoppningen (där funktionären släppte in alldeles för sent, så jag hann hoppa tre språng, och sen fick vi springa ner till ridhuset där vi precis blev insläppta i tid).

Av någon anledning så var de jätteförsenade, så vi fick vänta i nära tre timmar på att starta (inte optimal uppladdning för Tilly, som visserligen står snällt i transporten, men som var SJUKT taggad när jag tog ut henne... och sen tog bensinen i skallen slut). Satt alltså och tittade på hela Avd A, och hade bestämt mig för att mitt mål var att inte göra någon av de missar som de jag sett hade gjort (läs: rida bra vägar, ha rätt galopp, komma rätt på hinder, inte tappa stigbyglar, inte ramla av, inte hoppa fel hinder osv... eller i alla fall de tre första sakerna). Rider därmed min sämsta ritt ever, tror inte jag var med i ett enda språng. En enda högersväng på hela banan, och Tilly vägrar byta, så får sakta av och lägga volt, helt okej dock. Lägger upp filmen sen, trots att det ser förskräckligt ut, för när jag nu en gång fått det filmat måste jag ju dela med mig.

Hur som helst, jag hade bokat in en tid för koll av Tillys rörelseschema, och där var vi igår. Hon gick på rullband, först torrt, och sen med vatten, sen på vibrationsmatta och till sist behandlades hon med ultraljud.

Det positiva är att hon till en början på bandet gick med (knappt) synbart mindre steg med höger bak, men att hon efter tjugo minuter gick helt jämnt med båda. Det BLIR alltså bättre med ridning, och det är ingen skada som gör henne sned. Det är definitivt inte hennes gamla skada i alla fall, men det KAN vara en förlängning av den (dvs antingen att den "sitter kvar" i huvudet på henne, eller att hon fortfarande inte efter ett år byggt upp musklerna där tillräckligt för att klara av att balansera det gamla felet). Det negativa är ju att det ÄR något och att vi ännu inte riktigt vet vad. Det lutar dock åt överansträngning/felbelastning i vaddetnuheterpåhästar ländryggen, lilla gropen där mellan rygg och rumpa. JAG är helt övertygad att om det är där så är det felbelastning, för jag kan helt ärligt säga att den ridning jag utför omöjligt kan överanstränga en häst.

Hon fick mycket beröm för att hon var fint musklad i övrigt, vilket jag tar åt mig all ära för. Efter ultraljudsbehandlingen var hon fint loss och mjuk och smärtfri i ligamenten mellan tornutskotten, vilket också talar för att det inte är en skada. På lördag ska jag tillbaka, då för att träffa equiterapeut och veterinär som är på plats. Är ju skeptisk till allt som inte är renodlad medicin, och hade en tanke att jag skulle kontakta "min" veterinär istället beroende på vad de kom fram till, men hon var mycket seriös och visste vad hon pratade om, och eftersom allt talar för att det inte är en skada så börjar jag så här.

Ska berätta om hennes man, och hans hästhantering sen också... men det blir lite långt i ett inlägg.

Inga kommentarer: