Härliga dagar nu, har inget emot att det är någon minusgrad, det gör det friskt och skönt i luften och torrt på marken. Tilly fick vila som sagt, tog bara ut henne i ridhuset och släppte henne i en kvart så hon fick skutta av sig lite, vilket var mycket uppskattat. Just när jag trodde hon var klar satte hon av igen. De rör ju inte på sig särskilt mycket just nu tyvärr, och när dessutom hennes hagkamrat flyttat (så tråkigt verkligen, de tyckte ju mycket om varandra) så står hon ännu mer still. De två kunde verkligen hålla igång.

Passade på när det var tomt och ensamt att rengöra hovarna ordentligt också, det gör jag var tredje dag ungefär. Tvättar dem med antibakteriell tvål, smetar på tjära och lägger på ett lager vad-det-nu-heter som jag fått av hovslagaren för att sömmarna ska sitta bättre. Anledningen till det är att hon har fruktansvärt dåliga hovar. Hon har ingen röta per se, men hon har smuliga hovväggar som rasar, och sprickor som aldrig går igen. Vad gör man åt sånt? Någon som har några tips?

Funderar på att ta henne till en hovslagare som är av mer medicinsk karaktär för att få bukt med det hela. Den jag har nu är visserligen duktig och noggrann, nyutexaminerad, vilket jag ser som något positivt, men jag vill inte ha damage control, jag vill ha lösningar.

Ikväll ska jag till Runsten på föreläsning igen, denna gång med en kille som är utbildad idrottspsykologisk rådgivare, och jag tror att det blir mer givande denna gång. Ser jag stallplatshaggan igen ska jag slänga hästbajs på henne.