onsdag 27 april 2011

Hoppträning igår: jag hoppade upp, red fram, och skulle sätta igång att hoppa, och Tilly var HELT omöjlig. Hon slängde sig, skuttade och studsade, och det var lögn att få till någon vettig ridning. Jag fattade INGENTING, men tänkte att det berodde väl på de helikopter-stora attackmyggorna som flög runt.

Det konstiga var att hon funkade okej i skritt och trav, skakade på huvudet när vi stod still, men galoppen GICK bara inte. Jag fattade verkligen inte, hon har ju inte ont, och hon hoppade GLATT och bjöd mot alla hinder, men där emellan var det som förgjort.

När hon till slut slängde upp huvudet så pass att hon (trots martingal) spräckte läppen på mig så sa jag att det här går ju inte, vi måste sluta. Hopptränaren tyckte att jag skulle skritta lite medan de andra hoppade så skulle vi avsluta med lite travsprång på väldigt låg höjd bara så vi inte slutade när det gick sådär dåligt.

Så jag skrittade runt och funderade, och så gick det upp ett ljus för mig: pannbandet! Idag hade vi tredelat bett istället för det raka vi alltid rider på annars, och eftersom jag tycker det är så träligt att byta bett så har jag ett träns till varje bett, och på just detta träns satt det en tjock kedjelänk i form av hjärtan med kristaller mellan. Jättesött, men jättetungt, och Tilly har aldrig haft annat än läderpannband - nu när hon skrittade gick det bra, men i galoppen slog det givetvis henne i pannan på ett sätt som hon inte varit med om, och DÄRFÖR fick hon spunk.

Så jag lutade mig fram och ryckte av det, sen travhoppade vi ett par hinder utan problem, och när jag sen travade av henne så frustade hon oavbrutet i sin lycka över att slippa pannbandet, hon var helt plötsligt HELT NÖJD med tillvaron. Dumma matte som inte fattade tidigare!

Sen kan man ju tycka att hon överreagerade, vilket jag ju tycker, och att det inte är okej att slå med huvudet så till den milda grad som hon gjorde, men faktum kvarstår ju att i hennes ögon så "ignorerade" jag ju hennes problem. Plus att jag ju - på gott och ont - har köpt mig en häst med nerv, och det visade hon nu. Hon är så okomplicerad överlag annars att jag glömmer bort att hon bara är sex år.

Idag ser jag dock redigt misshandlad ut. Näsa och läpp är svullna och röda, vackert är det inte.

5 kommentarer:

Sinisiew sa...

Du! Jag har eventuellt en sällskapshäst till dig, letar du fortfarande?

Trasselkvast sa...

Ja, det gör jag! Jag har ju bara Göran tills han blir ohalt, ev längre då om han ska sättas igång, men jag letar redan nu, för en till under ett tag gör ju inget. Vad har du hittat? =)

msn00b sa...

Jag har eventuellt lite olika förslag, det beror på vad du är ute efter. Ren sällskap eller krav på ridning?

Trasselkvast sa...

Alltså, helst rent sällskap, och HELST en ponny, för de är så mkt enklare. Men kniper det så rider jag ju en till.

msn00b sa...

Ok bra hästen jag tänkte på är nämligen ren sällskap. Urtrevlig i stall och hage men ingenting att sätta sig på.
Du kan maila ägaren på lernhag snabela hotmail för mer utförlig och ingående info, hälsa från mig och säg att det var du som letade sällskapshäst så vet hon vem du är.