Är extremt deppig just nu av diverse orsaker, men trots det så gick det bara inte att hålla bort storflinet under och efter dagens pass.

Imorgon kommer kiropraktorn, så jag åkte till ridhus idag för att se om jag kommer kunna känna någon skillnad innan och efter. Men det ÄR redan skillnad, MILSVID sådan emot hur hon kändes tex under första dressyrlektionen.

För det första så går hon lugnt och harmoniskt (okej, väääldigt pigg i början, vilket jag INTE ser som något negativt eftersom det ju visar på att den initiala dåliga bjudningen berodde på skadan), tuggar på bettet (tuggar, inte gnager på det som i början) och frustar väldigt ofta.

För det andra så stretar hon inte emot när jag vill böja henne, vilket hon gjorde i början. Idag kunde jag dessutom rida både öppnor och slutor, och vanliga skänkelvikningar för SITSEN. Under första lektionen kunde hon överhuvudtaget inte tvära ALLS.

För det tredje kan hon nu galoppera i någorlunda normalt tempo, istället för det övertempo jag var tvungen att lägga henne i förut för att hon skulle orka med. Hon var inte lika fin i galoppen som i traven, så jag galopperade bara några varv åt varje håll utan att sätta press på henne, för det märktes att det fortfarande är jobbigt, och möjligtvis också gör ont, och jag har inga intentioner att få henne att tycka att ridning är något besvärligt.

Red henne på gummisnodd hela tiden (40 minuter totalt, inklusive framskrittning), och det var väldigt lyckat; den tvingar inte ner henne som fasta tyglar kan göra, utan ger henne det konstanta mjuka stöd hon behöver för att våga lägga sig i handen.

På slutet provade jag att sitta ner lite i traven, och den var så fantastisk att jag inte kan beskriva det med ord, jag satt bara och fånlog. Underbart!

Den stora skillnaden är annars inte att hon faktiskt är ridbar nu, utan sättet hon är det på. När hon bråkade och stod emot i början så visste jag ju inte varför, det kunde vara allt ifrån rygg till mun till ren istadighet. De tendenserna FANNS överhuvudtaget inte idag. Hon protesterade i galoppen, men det var inte alls samma panikprotest som jag inser att det var i början. Hon sa helt enkelt bara till att det inte var så enkelt, av vilken orsak vet jag inte, men accepterade att jag bad henne om det ändå. Och då slutade jag direkt.

Jag är oerhört, oerhört nöjd och glad över att hon är så fin redan nu efter så kort tid, det lovar gott, och är mer än jag kunnat hoppas på i det här läget.