Antingen 17 grader och hällregn, eller 30 grader och molnigt. Jaha. Okej. Det är ju lätt att rida i. Eller planera för. Not.
Igår red vi ut en runda, och det slutade med att hunden blev tvungen att rida han med. Gräset var väldigt högt och väldigt trassligt, och han stretade fram och blängde på oss och tyckte nog att vi kunde hålla oss på vägen, så blev tvungen att lyfta upp honom till F som satt på Göran. Händer det något då är det ju kort till marken. Hästarna tyckte dock att långt gräs var super =middagen är serverad PLUS att de slapp bromsar på magen, för HERREGUD VAD MED BROMSAR DET ÄR NU!
Det, i kombination med att Tilly känts lite oengagerad, gör att hon nu igen får fyra dagars vila. Men först en hoppträning (halleluja!) som går av stapeln ikväll. Därefter lösdriften till på söndag, lite trimning på måndag, och så en P&J på 70 + 80 cm på tisdag. Därefter har jag inga planer, jag är dålig på veckoplanering. Brukar ni veckoplanera? Jag skriver bara ner vad jag gjort i efterhand, så jag kan se om jag behöver göra mer eller mindre av något, plus hur länge sen det var sen sista vilan (för trots att jag tycker att hon får vilodagar stup i kvarten så får hon inte det om man tittar på papperet).
Avslutade uteritten igår med några små språng på de hinder jag hade uppställda på gärdet och det var kul! Kanske är modellen för självförtroende och hopplust att hoppa lite kravlöst sådär bara ur det blå? Inte för att hon INTE har hopplust, men för att få ännu mer gnista menar jag.
2 kommentarer:
Nja jag har ingen vidare veckoplanering och tar det som det kommer. Men det där med att lägga in några skutt då och då tycker i alla fall jag är en finfin idé. Jag tycker nog att de blir lite mer alerta av att hoppa några språng lite oväntat. Plus att det blir kravfritt. Så när hon går fint och verkligen känns som att hon är med så brukar jag ta ett fåtal språng. Känns lite grann som att hon uppskattar lite oväntade inslag.
Satt och tittade på Rolf Göran när han satt och trimmade på dressyrbanan på Falsterbo för några år sedan och han gjorde precis så. Fast då var det dressyrstaketet som delade av banan som han då och då skuttade över.
När det gäller träning av ston tror jag det viktigaste är att inte ha en spikad plan. Utan anpassa saker och ting lite grann efter vilket humör princessan har för dagen. För att kunna få henne samarbetsvillig...
Gjorde han?! Vad kul! Och tänk att han vägar, jag menar tänk alla gånger man suttit på en häst som laddat på dressyrstaketen...
Det sista du skriver, det är nog enklast tror jag med.
Skicka en kommentar