Buskhoppning igår igen, och denna gång stod löshoppning på schemat. Hade tvingat med mamma för att filma, men har inte tittat på filmerna än, så vet inte ens om det blev något. Hade Göran med på släp igen, han fick knalla runt på vägen utanför banan med banägarens två söner i sexårsåldern (döden döden tyckte han), och det ställde till lite problem, eftersom Tilly först blev knäpp när han gick ur synhåll, och sen bara sprang åt det håll han var åt när vi föste på henne. Dvs gick han bakåt ville hon inte gå på hindren alls, och gick han framåt fick hon en jädra fart, men tvärstannade sen i hörnet precis efter (MYCKET bra för lederna, visst?)

Men bortsett från det lilla störningsmomentet så tyckte hon det var väldigt kul, och hoppade glatt och obesvärat upp till 120 utan att anstränga sig. Hade banan varit större och med bättre underlag hade jag höjt mer, ganska mycket mer, men den är så liten att det där kändes som max.

Skrittade dit ner barbacka, eller rättare sagt med barbackapad (någon måtta får det vara) och Göran vid handen. Bonden som har gård halvvägs dit har arrenderat ett gärde här precis bredvid stallet som de tog silage på igår, och kör de med traktor och stoooor släpvagn fram och tillbaka, fram och tillbaka... precis på den vägen jag rider på. När jag red ner hade han precis kommit till gärdet så då visste jag att jag hade tid på mig. Men när jag red tillbaka så mötte jag honom precis innan jag kom fram till gården, hade femtio meter kvar ungefär, och eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta för dem att lasta av fick jag ganska bråttom tillbaka. Det finns nämligen inte en enda avtagsväg mellan hans gård och stora vägen, och vad kan det vara, två kilometer ungefär? Nu är båda hästarna genuint trafiksäkra och bryr sig inte alls, MEN jag vet inte en enda häst i världen som är oberörd av att en jättetraktor med stort skramligt släp åker förbi på någon meters avstånd. Hade jag haft sadel och bara Tilly hade jag möjligtvis inte brytt mig, men barbacka och med Göran bredvid - nej tack.

Så jag travade så mycket jag kunde, och vad händer då? Gjorden till padden gick upp, och jag kan inte hoppa av och sätta på den igen (hade ju bråttom!), för jag kommer inte upp på henne barbacka utan något att stå på. Det var bara att sitta så still jag någonsin kunde, för att den inte skulle glida, samtidigt som jag ju ville trava på framåt för att hinna ut på vägen innan han kom ikapp... Det gick dock bra, men snacka om träningsvärk i magen.

Nu väntar jag på regnet för att se hur mycket det blir och om det är värt regntäcke. Idag ska Tilly få vila, fast det kanske blir en joggingrunda ändå.

En tanke angående det här med flytten: Just nu går ju Tilly i stort sett uteslutande på gärden och grusvägar, dvs ganska så hårda och osviktande underlag. Gallorna har försvunnit, så de berodde förmodligen på gräsdiet, så uppenbarligen funkar hon bra på de underlagen. Sen när vi flyttar har jag ju dock tillgång till både ridbana och ridhus, båda med avsevärt mycket mjukare underlag än nuvarande. Visst kommer jag rida ut också, mest rida ut ändå misstänker jag, men är det något jag behöver se upp med/vara orolig för?

EDIT: Här kommer en av filmerna: