Jag har ju nu en mörkbrun häst, och alla vet väl vad det innebär? Just det, rosa saker. Jag har alla intentioner att bli åtta igen och klä henne från topp till tå i rosa.

Jag började med en rosa luva. Förvisso kan jag inte tänka mig att hon någonsin kommer BEHÖVA en luva, men jag gillar att matcha, och när jag hoppar sen i rosa schabrak ska hon banne mig ha en rosa luva också. B hade både en grön och en marinblå luva med matchande schabrak minsann.

Caroline reade ut Scapa-luvor, och trots att jag aldrig tyckt om Scapa som märke (fula jäkla stora loggor, som tar upp halva schabraken) så kunde jag inte låta bli eftersom denna var just rosa, OCH i storlek full. För visst går det att hitta rosa hästsaker, men större än cob brukar aldrig finnas.

När denna kom trodde jag dock att den skulle vara FÖR stor, det är ju en liten dam jag har, men när jag provade den idag så insåg jag att hon har nog ganska stora öron, för den var nästan lite för liten.
Inte så populärt att avbryta mitt i maten bara för att prova kläder.

Tömkörningen gick bra, men gudars vad svårt det är att hålla reda på alla snören och ändar och sig själv och samtidigt ha fin kontakt med munnen! Särskilt som hon inte alls var särskilt intresserad av någon kontakt med munnen då tömkörning verkar vara lite av en nyhet för henne. Det lossnade på slutet, och tur var väl att det var just slut då, för jag var.. slut.

Och vilken skön känsla det är att köra fortare än 30 kilometer i timmen med släpet... Nu är det inte så många sträckor ändå som jag kan köra fortare än med B, för halka och dålig sikt, men det är skönt att köra släp med en stabil häst i.

På hemvägen rasade temperaturen från 4 minus till 11 minus på någon minut, med därpå följande tjock dimma. Jag såg seriöst inte mer än fem meter framför mig och några helljus var det inte tal om att sätta på. Tur där att jag slapp åka transport i det vädret, jag hade nog sjå att hålla mig på vägen med bara bilen att hålla reda på.