Var en vända hemma hos min dressyrtränare idag, för det var dit sadelprovaren kom. Det är samma sadelprovare jag haft till "alla" mina hästar, och hon är väldigt duktig. Givetvis passade inte Tillys medföljande sadel - jag hade stirrat mig blind på hur bra den låg vid framvalvet, men totalt missat att bommen var för bred i bak. Tack och lov så passade dressyrsadeln, i alla fall för tillfället, men den rider jag ju bara i max någon gång i veckan...

Så då blev det ny sadel såklart, och eftersom min gamla hoppsadel inte sålts än, och den här som ju inte passar inte är min så blev det fullpris på en Santa Cruz Platinum Maximus, och den kostade så mycket pengar att jag får lite ångest av att tänka på det, eftersom vintern för det första inte är min bästa intäktstid, och jag för det andra nyss la ännu mycket mer massa pengar som handpenning på nya bilen.

Nya bilen är dock en källa till glädje, visade sig mycket riktigt vara en klippa att dra släp med. Släpet stod inplogat och jag var tvungen att backa med ena hjulparet i en enmeters hög driva (hade kunnat skotta va, men hade liksom lite bråttom som det var). Sparkade hjälpligt undan lite snö, kopplade på släpet och tänkte "går det så går det". Inte ett pip från vare sig bil eller släp, den drog upp transporten (ur lutning dessutom) som om den stått på barmark i nedförsbacke. Sen gick hela ekipaget stabilt och fint på vägen också. Min tränare bor i änden av en 75 meter lång brant backe, så jag tänkte att jag skulle testa vad bilen klarade av och stannade i början av backen så den stod still och startade sen igen, och det var heller inga problem.

Men herregud vad man lägger pengar på hästarna... Sadel, bil, träningar, foder, utrustning, tävlingar... allt allt allt kostar massor med pengar. Jag bokför min egen privatekonomi också, så jag KAN kolla på kronan när vad allt kostar mig, men jag vågar fan inte.